Sidor

2010-03-31

Kolhydrater på hjärnan


Jag har läst någonstans (har ingen källa för tillfället men om jag kommer på vart jag läst det så hänvisar jag självklart) att när hjärnan blir trött så vill den ha kolhydrater. Det innebär att när det är kväll och jag är sugen på något och det inte hjälper att äta mitt planerade kvällsmål, då finns det bara en sak att göra. Gå och lägga sig! Skönt! Då slipper jag fundera på vad jag ska äta som är tillåtet/okej. Nej, sova sött och vakna pigg och "osugen" är det som gäller. Så då återstår ju bara att säga: God Natt!


2010-03-30

att vara född i vågens tecken


innebär ofta att jag velar när det kommer till att fatta beslut. Eller rättare sagt, jag överväger mina möjligheter länge och gör grundliga utvärderingar *ler*.

Ringen jag fick av A var strl 17. Den var tyvärr lite stor och snurrade runt så att stenen hamnade på insidan av handen. Så jag gick och bytte den till en strl 16 istället. Vilket visade sig vara något för litet. Igår när jag tog av mig ringarna på jobbet så fick jag nästan inte av den, och när jag satte på mig den efter träningspasset på kvällen så klämde den efter någon timme. Så det fanns inte så mycket annat att göra än att gå tillbaka till smyckesbutiken och byta igen. Det är nu mina "vågtendenser" visar sig. För i väntan på att bli betjänad så tittade jag lite på de övriga ringarna i skåpet (många fina fanns det!) När det är min tur så provar jag åter igen strl 17 och konstaterar att den känns bättre, men att den ändå har en tendens till att snurra runt. Så jag ber om att få prova en av de andra ringarna. Naturligtvis (jag är ju våg) så får jag beslutsångest! Så jag står en lång stund och kan inte riktigt bestämma mig. Den jag fick av A var ju så fin, men om jag inte kan ha den så är det ju bättre att jag väljer en annan. Så det blev en annan till slut. Den är lika tung runt om, så även om den är pyttelite för stor, så snurrar den inte runt i alla fall, utan sitter bättre.
Så här presenterar jag min nya frieri-ring:


(ja Katta, jag behöll den fina asken, ringen måste ju bo någonstans när jag är på jobbet och den inte får sitta på fingret...)

Så var det vikten... ( i ett ögonblick så kom jag ihåg att det ju är vad den här bloggen ska handla om...) Vågen står still. Det är jag väldigt tacksam för i och med att jag slutat dricka soppor och börjat äta. Dessutom var jag väl kanske inte så strikt som jag borde när vi var i Stöten. Förhoppningsvis händer det något de närmaste veckorna.

En positiv sak med att jobba igen är att det är mycket lättare med rutiner. Jag har ju haft svårt att få i mig tillräckligt med vatten. Nu dricker jag ett glas före och efter lunch,  samt en halvlitersflaska på förmiddagen och en på eftermiddagen. Maten under dagen går också bra. Jag har med mig frukost, lunch och mellanmål och det är det enda jag äter. (Idag stod det ett påskägg med godis i på bänken i köket och jag tyckte mest att det såg äckligt ut!) Men så kommer kvällarna. Jag äter middag och ett litet kvällsmål. Men sen blir jag så sugen! Jag trodde att jag skulle slippa suget. Men inte då! Jag vill ha något att tugga på nästan konstant, men jag vet ju att det inte funkar. Skulle jag börja äta om än så lite och nyttigt så kommer kilona att smyga sig på sakta men säkert. Så jag kämpar på. Någon som har något bra tips på vad man kan hitta på för att få suget att försvinna? Vatten funkar inte, men jag ska testa tandborstning.   :0)

2010-03-29

regler


Jag förstår att vi måste ha regler i samhället för att det skall fungera. Vi är väldigt många, och alla har olika viljor och då måste majoritetsbeslut råda. Jag förstår även att det finns regler att följa för den allmänna ordningens eller säkerhetens skull. Men ibland förstår jag  inte reglerna alls.

Jag jobbar på ett sjukhus. Men jag har strikt administrativa uppgifter. Jag har inte ens sjukvårdsutbildning, så jag skulle aldrig komma på tanken att närma mig en patient i vårdsyfte. Dessutom arbetar jag på en klinik, alltså ingen avdelning där det ligger sjuka patienter, utan de flesta patienterna kommer hemifrån, gör sin undersökning och går hem igen.

I dag när jag kom tillbaka till jobbet efter min föräldraledighet, blev jag informerad om att vi har nya hygienregler. Jag (som alltså fortfarande sitter inne på mitt rum i princip hela dagarna och INTE har någon patientkontakt) får inte ha ringar, armband och klocka på mig. Detta för att jag inte ska sprida ev. smitta. jag förstår faktiskt inte! Patienterna får ha smycken på sig (de träffar ju andra patienter i väntrummet). Vidare är det helt ok för mig att ha örhängen och halsband. Jag får ha håret utsläppt,  och jag får INTE ha personalkläder på mig, för det kostar för mycket... Alltså finns det ingen kontroll på hur rena/orena mina kläder är.  Men framför allt JAG HAR INGEN PATIENTKONTAKT! Så varför får jag inte ha mina förlovningsringar på mig???

När jag kom hem från träningen idag så hjälptes jag och A åt med att få upp vår hylla i duschen. Jag har under de år vi bott här irriterat mig på att shampoo- och duschkräms flaskorna som stått på blandaren ideligen trillat ner på golvet. Nu slipper de trängas på det minimala utrymmet som blandaren erbjuder och jag är glad och nöjd.


2010-03-28

Undrens tid är inte förbi


Jag måste få berätta. För ett tag sen så fick jag tips av en kompis att jag kan söka vårdnadsbidrag för M när jag börjar jobba, eftersom vi inte kommer att nyttja kommunal barnomsorg och inte ta ut några föräldradagar under två månader. Ett av kriterierna för att få vårdnadsbidrag är att man har tagit ut minst 250 föräldrapenningdagar med SGI-nivå. Jag och A har sparat och snålat på dagarna, så jag upptäckte att det saknades några dagar för att jag skulle få ihop till 250 st. Bland annat så har jag tagit ut en del på lägsta nivå de senaste månaderna när jag måste ta ut minst 5 dagar i veckan. Så jag gjorde en ändring i uttaget och ringde till FK för att få bekräftat att det skulle stämma med antalet dagar. Jag fick till svar att vid nästa utbetalning så skulle jag ha kommit upp i rätt antal dagar och då kunde jag ringa igen och få intyget skickat.

I onsdags ringde jag således till FK för att be om intyget. Jag antar att det inte förvånar någon att det visade sig att jag tagit ut för få dagar. Kundtjänstmedarbetaren jag talade med förra veckan hade räknat fel på ett par dagar. Nu kunde jag ha haft otur och hamnat hos någon som tyckte att det är som det är och lagt på. Men jag hade turen att hamna hos världens underbaraste person.

Hon räknade om, stoppade utbetalningen som skulle gå, bytte lägsta nivå-dagar mot SGI-dagar och lade till så att jag tar ersättning för två helger också. Sen lade hon tillbaka utbetalningen och lade till alla dagar som var kvar till den 28:e, så att systemet kunde godkänna 250 utbetalade dagar. Sen skickade hon intyget till mig med A-post för att jag säkert skulle ha det på fredag för att hinna skicka in det till kommunen.

Vilken klippa, snacka om rätt person på rätt plats!

2010-03-26

The ring


Katta, på din (och andras) begäran presenterar jag ringen!


A och jag kallar den för "frieri-ring" till skillnad från förlovningsringen. Och jag kommer att bära den på höger hand. På vänster har jag ju förlovningsringen och så småningom tillkommer ju även en alliansring där.

2010-03-24

5 år


I dag firar jag och älsklingen att det är 5 år sedan vi blev tillsammans. Vi hade träffats lite drygt två veckor tidigare och han hade bjudit mig på middag två gånger. Sen stack jag till USA och var där i två veckor. När jag kom hem var det påsk, och vi hade sms:at och kommit överens om att träffas på skärtorsdagen. När jag kom hem till honom hade jag tandborsten i väskan, och jag brukar skämta och säga att jag kom dit på torsdagen och sen gick jag aldrig därifrån. Under vårt första år tillsammans spenderade vi 5 nätter isär. (Och de 5 nätterna var inte i början av året)

Idag firade vi med att gå ut och äta. Mormor och morfar var kvar i lägenheten och passade M så att vi fick en stund för oss själva. Jag är barnsligt förtjust i att få och ge paket, så naturligtvis hade jag ett paket till A, och han hade ett till mig. En stor fin smyckesask, innehållandes en ring. Dessutom frågade han om jag vill gifta mig med honom. Självklart svarade jag JA!
Detta är inte ringen jag fick, men den är ganska lik ;)

Till saken hör att vi varit lite oense om detta. Vi förlovade oss nämligen i september 2005. Men jag hävdar att han aldrig ställt frågan, medan A hävdar att det ju är underförstått i och med förlovningen. Hur som helst, så ville jag att han skulle ställa frågan innan vi gifter oss, förlovning eller ej. Så nu är det klart, vi kan äntligen gifta oss! Vi har inte bestämt datum, men ett vet vi säkert, det blir inte i år.

Eftersom det är en ganska speciell dag, så unnade jag mig kolhydrater av det mer onyttiga slaget. Det blev vitlöksbröd till förrätt och sen åt jag A:s bakade potatis, medan han fick mina pommes. Så det var ju ett fördelaktigt byte för min del. Jag slopade dock alkoholen, den gör mer skada än nytta. Jag tror banne mig att jag är proppmätt fortfarande!

2010-03-23

snö, snö, snö


Jag är visserligen uppe i fjällen, och snö borde vara en självklar önskan om man ska kunna åka skidor. Men jag vill inte ha mer snö nu!!! Det har snöat hela dagen, både här och hemma. Här har det inneburit att vi tog bilen till Sälen by idag och käkade lunch. Ingen idé att ge sig ut på fjällen när det öser ner. Hemma innebär det dels att det syns att vi inte är hemma, eftersom vi inte bett någon granne skotta åt oss, och dels så innebär det att våren (som jag trodde redan kommit) fortfarande är en bit bort.

JAG VILL HA VÅR NU!!! Med barmark och vårlökar som blommar i trädgården.

2010-03-22

Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen!


Idag föll äran att åka skidor på mig. Jag svischade ner för backarna som om jag inte gjort annat. På förmiddagen var det ganska fint väder även om det blåste lite. Tyvärr var backarna i isigaste laget, så mina stackars lår fick sig en genomkörning. Träningsvärken  imorgon kommer att komma som ett brev på posten ;) Till lunch kunde vi välja mellan buffé i stora restaurangen, bestående av raggmunk, tomat och paprika soppa och pastagratäng med broccoli, eller gulasch-soppa i baren. Vi var överens om att gulaschen var bäst. Jag tog en fin bild av soppan med mammas kamera, men tyvärr har vi ingen kabel för att föra över bilden till datorn. Däremot kan jag bjuda på ett foto av min middag:


Köttfärslimpa med fetaost, gjord på älgfärs, broccoli, zuccchini, och sallad. En liten klick lättcreme fraiche med franska örter unnade jag mig som sås. Himla mumsigt var det i alla fall! ( Har än så länge inte ätit några nötter!)

2010-03-21

Alive!


Vi lever! Men jag var inte helt säker på att vi skulle överleva dagens bilfärd genom Dalarna upp till Stöten utanför Sälen. Tjoho vilket väder! I går var det värsta våren med solsken och massor av plusgrader och idag kom det hur mycket snö som helst!

Vi har i alla fall installerat oss i vår lägenhet, fått M att somna (det tog sin lilla tid) och hunnit spela ett parti Rummy (som jag vann - visserligen delade jag första plats med A, men ändå).

Nu börjar det bli dags att krypa ner i sängen, så att jag orkar med morgondagen. Vi har inte bestämt vem som ska åka skidor imorgon, men någon av oss måste ta hand om M. Förhoppningsvis är det fint väder i alla fall, och då spelar det inte så stor roll om jag svischar nedför eller om jag går på barnvagns/pulka promenad.

Matrapport: Vi stannade till vid Färnforsen på vägen hit. Vi åt buffé. Jag valde grönsaker och panerad fisk, fast jag skrapade bort paneringen. Så det är ju godkänt. Middagen lagade vi själva. Det blev svampomelett med sallad till. Riktigt godkänt. Mindre bra är att mamma ställde fram en skål med nötter. Jag har riktigt svårt att hålla fingrarna borta. Imorgon får jag inte äta några alls, för jag åt nog dubbelt så mycket som jag borde idag. Lärdomen är som vanligt - allt eller inget. Jag skulle inte ha tagit den första nöten.

2010-03-20

teater


Jag fick teaterbiljetter. Jag hade ingen aning om vad det var jag skulle gå och se förrän biljetterna var i min hand. Onkel Vanja på Länsteatern. Låter klassiskt och pretentiöst. Jag och A visste inte riktigt vad pjäsen handlar om, och vi hann inte googla heller. Lite skeptiska var vi allt till om detta verkligen var något vi ville göra en fredag kväll. Eftersom mormor och morfar ägnade sig åt M så tänkte vi en helkväll med middag på stan först. Vi gick till Jensens Bøfhus. A valde en whiskeybiff och jag tog en Ceasarsallad. Gjorde mitt bästa för att inte äta krutongerna. Skulle naturligtvis ha beställt utan krutonger, men det glömde jag! I alla fall så kommer vi till teatern och kommer överens om att om pjäsen är för högtravande och trist, så kan vi ju alltid gå hem i pausen. (vi har ju ändå inte betalat biljetterna så det är ju ingen idé att vara kvar för att man är snål) Det visade sig i alla fall att det var långt ifrån "vanlig klassisk teater". Onkel Vanja sattes upp av en teaterensemble som heter 1 2 3 Schtunk. De  spelar  Commedia dell´arte och jag lovar att det var inte många minuter som vi inte skrattade. Det var en glad överraskning och vi kommer att leva länge på den. 


Nu laddar jag för en fjällsemester. Vi ska vara borta i 4 dagar. Ska bli spännande att se hur det går att välja bra mat när jag kommer att äta ute en del. Men helt omöjligt att få tag på sallad borde det ju inte vara. Dessssutom tar jag med mig färdigblandade shaker och måltidbars, så i värsta fall får jag byta ut målen helt. Det är ju bättre än att tvingas äta massa kolhydrater och fel sorts fett. Det blir nog bra. Datorn kommer att följa med, så det blir uppdateringar i bloggen så klart!



2010-03-18

på banan igen


Japp, som dagens bloggtitel lyder, så är jag på. För tillfället känns det som om inget kan stoppa mig. Idag har jag ätit en välplanerad frukost, lunch, mellis och middag. Proteiner och grönsaker. Precis som planerat. Det känns härligt. Förhoppningsvis känns alla dagar så här. Eller rättare sagt, jag hoppas jag kan hitta den här känslan igen  de dagar som inte känns så här bra. För de kommer att komma. Det kommer att komma dagar när jag är vansinnigt sugen på något onyttigt. Jag kommer att vara dödstrött på grönsaker och skrika efter kolhydrater.

Jag kommer att vara tvungen att planera min mat varenda dag i resten av mitt liv. Jag måste planera för vilka dagar eller måltider som jag kommer att välja att släppa något på kontrollen. Men jag vet också att jag måste få några dagar om året då jag inte behöver tänka alls, utan får äta vad som faller mig in. Jag har bestämt mig för 5 dagar. De är julafton, juldagen och annandagen, samt midsommarafton och midsommardagen.
(det är 98 dagar kvar till midsommarafton!) Om jag jämför med de 70 dagar som jag levde på pulver så är det ju inte alls så farligt. Jag överlevde ju de dagarna, och de här 98 dagarna får jag ju i alla fall äta!

2010-03-17

att ta igen det jag saknat


Det finns en stor nackdel med att inte äta på 10 veckor. Man saknar en massa saker som man åt innan. Jag har funderat på hur det kommer att vara när jag äter godis för första gången igen. Vissa saker har jag bara varit tvungen att få ur systemet. Bröd är en sådan grej. Bröd ingår egentligen inte i min kost för tillfället. Men jag kan bara inte låta blir helt och hållet. Så då bestämmer jag mig för när och hur mycket jag ska äta och försöker få in det i min diet. Det har blivit tre smörgåsar hittills. De har varit de godaste smörgåsarna jag ätit i hela mitt liv.

Idag var det så dags för smågodis. Det har kommit och gått, begäret, suget. Egentligen är jag inte sugen på sött. Det är svårt att förklara vad det egentligen är som drar. Och jag tror att det helt enkelt är vanan, hjärnan som spelar mig ett spratt. Så idag gjorde jag ett val. Jag var inne på ICA i ett helt annat ärende och bestämde mig således för att spräcka nollan. Så jag valde omsorgsfullt ut 7 bitar smågodis. Jag åt dem under promenaden som jag och M tog. (M låg i vagnen och sov, jag njöt av solen och godis) Eller egentligen så njöt jag av 4 bitar. De andra 3 slank ner av bara farten. Sen fick jag nästan magknip. Så jag kan konstatera att det var ett jättebra val jag gjorde. För nu vet jag att jag inte behöver äta godis på väldigt länge igen. För det var ju inte alls så gott som jag mindes det. Sött och sliskigt. Alltså kan jag låta bli helt och hållet istället.
Mitt favoritgodis förutom choklad har länge varit Ferraribilar. Så även idag. Den var godast!


2010-03-15

i de lugnaste vatten


kanske det en gång simmat en torsk, som fångats och hamnat på min tallrik. Jag är inte något stort fan av torsk. Helt ok smak, men inget jag väljer i första hand. Kokt fisk som är bra för magen, det är torsk för mig. Således är det inte svårt att gissa sig till vad jag åt till lunch idag. Just det: Torsk och en grönsallad. Det var inte mycket, men det var himmelskt gott! Var tvungen att fota denna läckerbit. Observera nu att det inte är något middagstallrik vi talar om utan ett kaffefat, som det vanligtvis står en kaffekopp på. De är inte stora alls. Men jag njöt av varje tugga!


Nu vaknar livet


Har ätit mitt (nya) livs första frukost. Det gäller nu att trappa upp försiktigt så att inte magen och framför allt tarmarna inte ballar ur. Så denna andaktsfullt intagna frukost bestod av 1 hårdkokt ägg hackat och blandat med 2 msk minikeso, 1 tsk kaviar, lite gräslök och så skulle det vara 1/2 tsk linfrön, men jag råkade läsa fel och överdoserade rejält, 1 msk blev det visst. Men det är nog ingen fara. Jag får se till att dricka mycket vatten och minska lite på fettet resten av dagen så jämnar det ut sig.

A ville gärna äta frukost med mig i morse, så det fick han så klart. Men han stirrade så på mig, så jag kunde inte ta första tuggan innan han lovade att blunda. Det slutade naturligtvis med ett gapskratt. :0)

2010-03-14

Dag 70: TIO VECKOR TILL ÄNDA!


Jag klarade det!!!!!!!!!!!!! Jag har överlevt 10 veckor utan fast föda. Jag har fixat 10 veckor på endast soppor/shaker. Det har varit supertufft, jobbigt och pisstråkigt. Men jag fixade det! Jag har firat födelsedagar, varit bortrest med kören, lunchat med kompisar på stan, haft fredagsmys med A i soffan och jag har inte fuskat en ändå gång. Åh vad stolt jag är över mig själv! I morgon får jag svart på vitt hur mycket jag gått ner, men det är ju nästan 20 kg. Igår på mammas födelsedagsfest fick jag massor av komplimanger och de värmde gott vill jag lova.

Då lämnar vi klubben för inbördes beundran och går över till verkligheten. För det är ju i morgon som den hårda kalla verkligheten kommer ikapp. Det är då jag ska göra val, varje dag i resten av mitt liv. Jag ska göra valen som först leder mig ändå till målet och sen ser till att jag stannar där. Jag är en allt eller inget-människa. Det är alltså lättare för mig att säga nej helt och hållet, än att säga ja till vissa saker, eller bara äta lite, eller en bit - men inte resten. Så det känns lite som att det är nu utmaningen börjar. Det jag förundras över är mina känslor inför detta. Jag trodde att det skulle kännas läskigt, jobbigt och något jag skulle vilja fly ifrån. Men jag känner mig mest förväntansfull. Jag som inte gillar att laga mat tycker plötsligt att det ska bli kul att hitta på nya sätt att variera "proteiner och grönsaker". Jag är peppad, laddad och motiverad att möta mitt nya jag och mitt nya liv.

2010-03-13

Dag 69: när skrattet fastnar


I går kväll var jag i vårt konserthus och avnjöt Mia Skäringers enmansshow "Dyngkåt och hur helig som helst". Det var längesen, om någonsin, som jag sett och hört någon vara så självutlämnande. Det börjar med hennes entré och avslutas med sista sången. Bäst beskrivs nog föreställningen som en smocka i magen. Jag skrattade hysteriskt men grät också lite. Det är tufft när man känner igen sig, och inser att skrattet fastnar i halsen, för beskrivet på scen, blir situationen komisk, men när den väcker känslor av igenkännande, då kommer Mia väldigt nära. Tack Mia, för en underbar kväll med förlösande skratt men även eftertanke.

Det var även kul att få träffa Å, det blir tyvärr inte så ofta som vi önskar. Jobb och familj tar sin beskärda tid, och vi försöker och vill träffas oftare, men så fort vi bestämt något, så är något barn sjukt. Antar att det är en småbarnsmammas vardag!

En del av min vardag, är dessa evinnerliga soppor!!! Idag fyller min mor år och vi ska på kalas. Jag kommer att sitta och dricka vatten dagen till ära. Supertrist! Men det kommer att gå det med! Nu är det bara 5 påsar kvar, sen äter jag frukost!!!

2010-03-11

Dag 67: att ladda.


I helgen ska vi på 65-år kalas. Det kommer att bjudas på smörgåstårta, vanlig tårta och gott vin. Jag kommer att dricka vatten och thé. Hur kul som helst! Eller inte. Men jag tror inte att min mage skulle uppskatta om jag smällde i mig smörgåstårta det första jag gör efter 10 veckor på puvlerdiet.  Så jag kämpar på. Det är ju verkligen slutspurten nu.

Jag köpte pulver för ytterligare en vecka idag. Det är svårt att hitta smaker som går ner, så det blev bara choklad idag. Dessutom köpte jag "bars" idag. När jag går över på halvfart så får jag ersätta sopporna med en dietbar istället. Jag är inte alls säker på att de smakar så mycket godare, men det är ju lättare socialt. Dessutom när jag går på halvfart kan jag ju luncha med folk igen. Jag och A ska boka in en lunch nästa vecka. Det ska bli underbart att gå ut på lunchen och äta en sallad, istället för att sitta bredvid och stirra på den som äter, med bara ett glas vatten framför mig.

Jag laddar även för att den "lätta" delen av min livsstilsförändring snart är slut. Det är jobbigt att inte äta, MEN det är lättare att säga nej till allt, än att konstant ställas inför val. Men det är ju det jag ska lära mig nu, att välja. Varje dag ska jag välja och jag ska välja rätt. Än är inte min resa slut, än har jag inte nått målet.

2010-03-10

Dag 66: It's the final countdown


Japp, jag räknar verkligen ner nu! Det är onsdag, halva veckan har gått och nu är det faktiskt bara 4 dagar kvar utan fast föda.

2010-03-09

Dag 65: När livet är orättvist


Ibland blir jag brutalt påmind om hur lycklig jag är och vilken tur jag har. Idag är en sådan dag. Det känns fjuttigt att bekymra sig om överviktskilon, när det finns människor där ute som har mycket värre saker att oroa sig för.

Idag är jag tacksam över:
  • att jag har mat på bordet
  • att jag har ett hem att bo i
  • att jag får vara frisk
  • att jag har en man att älska som älskar mig tillbaka
  • att jag har båda mina föräldrar i livet
  • att jag har vänner som ställer upp i vått och torrt
  • att jag har en perfekt dotter som ligger i sin säng och sover.

2010-03-08

det var som 17!


Måndag är vägningsdag. I dag kan jag glädja mig åt veckans resultat: -1,5 kg. Inte så illa, men självklart hade jag önskat ett halvt kilo till. Men huvudsaken är att det går neråt.

Nu har vi tydligen kommit så långt in i programmet att det räcker om vi träffas varannan vecka. Så nästa vecka har vi ingen träff, men jag ska försöka komma åt vågen i alla fall. Jag vill ju gärna veta hur det går sen när jag går på halvfart. Jag kommer inte att landa på -20 på 10 veckor, men kanske på 11?

Dagens kraving är oliver. Oliver är dock bra, för det får jag äta när jag väl börjar äta. Oliver är ju källan till olivolja, en av de nyttiga fetter som jag ska få i mig varje dag.


Dag 64: Glädje och sorgsenhet


I går kväll frös jag så jag nästan skakade. Sådär inne i kroppen. Det var ju egentligen inte alls kallt inne, men jag låg med både fleecefilt och täcke i soffan. Så i morse tänkte jag att det kunde vara smart med något varmt i magen. Frukost-shaken skulle vara av smaken cappuccino, så varför inte dricka den varm tänkte jag. DET VAR DET VIDRIGASTE JAG SMAKAT I HELA MITT LIV!!! Så den tabben gör vi inte om, det kan jag lova. Jag kan konstatera att shaker ska drickas kalla och då menar jag ISkalla, och soppor ska ätas varma. Det är inte kompromissbart! Snart slipper jag skiten. Bara en vecka kvar. Jag kan ju säga det att om jag hade haft frukostvaror hemma i kylskåpet idag så hade det bara varit 9 veckor med pulver. Så det var ju "tur" att jag inte handlade sånt igår.

I mitt badrum hänger en kjol som jag tycker jättemycket om. Jag köpte den när vi skulle på bröllop en sommar. Med finare tillbehör blev den festfin, men med en t-shirt så dög den bra till vardags också. Jag gillade den verkligen. Jag hade den på mig för någon månad sedan. Sen har den hängt kvar i badrummet på en krok. Jag provade den idag. Den sitter inte ens kvar på höfterna! Javisst, är det jättekul, MEN jag gillar ju verkligen kjolen, så det är ju lite sorgligt också. Jag kommer få ha en liten minnesstund för mina gamla kläder. Nej, jag känner inte så inför alla kläder jag har i garderoben, en del kommer jag att vara glad över att slippa, men några få plagg har ju köpts vid speciella tillfällen och då blir det ju lite sorgligt när man inte kan ha dem mer. Fast på ett positivt sätt. Äsch det är svårt att förklara, men några av er förstår nog vad jag menar.

Jag fick ett erbjudande att framkalla 50 foton och bara betala för frakten. Självklart tänkte jag och la dit en massa kort på M.  Jag framkallade en hel hög med kort i vintras när jag fick ett liknande erbjudande, så det blev inte 50 kort utan närmare 45. Så då började jag kika på gamla kort från sommaren -08. Jag hittade jättebra kort som K har tagit. Bland annat på mig när jag står i profil. Perfekta "före"-bilder. Jag lade till dem för framkallning. jag tror jag ska ha dem sittande på kylskåpet i ett kuvert, så kan jag ta fram dem och titta på dem när frestelsen är stor på kvällen och jag gärna vill stoppa något i munnen. Bara synen av hur jag såg ut i början av den här resan borde vara tillräckligt för att låta bli att äta sådant jag inte borde. Hoppas jag!

2010-03-07

Dag 63: Upploppet


Idag är det sista dagen på näst sista veckan. Jag är inte hungrig (tack vare ketoner) men å vad jag är sugen på att äta. Nu går det på ren vilja! Lustigt uttryck egentligen med tanke på att det enda jag vill är att få ÄTA!!! jag drömmer om mat när jag sover och tänker på mat när jag är vaken, jag är helt fixerad. Jag är inte tröttare än vanligt, men det har satt sig på mitt humör. Jag känner mig tjurig och tråkig hela tiden. Ungefär som när jag har lågt blodsocker (vilket jag väl antagligen har) Det är bara att konstatera att kroppen börjar säga ifrån. Så det är definitivt rätt beslut att bara dricka en vecka till. (tack älskling för att du står ut med mig när jag gnäller och tjatar över småsaker som jag inte brukar bry mig om!)

Nu laddar jag om. Sista veckan med bara pulver, har bokat två vibb-pass och planerat in en promenad i morgon till att börja med, men fortsätter vädret så här så blir det minst en promenad om dagen! Det är i alla fall målet.

2010-03-06

Dag 62: Stadspromenad


M ska få ortopediska tofflor för att det ska vara lättare för henne att stå och så småningom gå. Tyvärr var det ingen som berättade att det var så lång väntetid och att vi inte får hämta ut dem förrän i maj. Det är två månader kvar, så vi har bestämt att hon skulle få ett par andra skor så länge, som ger bra stöd för hennes fotleder. Således var det en promenad på stan inbokad idag. Vi tog rygg på mormor och morfar, så vi åkte bil ner på stan. Gick runt en massa, handlade kläder till A och böcker på bokrean och så gick de övriga för att äta lunch medan jag sprang iväg en snabbis till bolaget. Jag mötte dem på restaurangen och tittade på när de åt. På dagens meny stod schnitzel, rödspätta och kycklingwok. Idag blev jag förvånad över att det enda som såg riktigt gott ut var kycklingwoken. I alla fall i mina ögon och det som gjorde mig förvånad är att jag är en schnitzel-människa. Det är gott med panerat kött, pommes och bearnaissås. Men inget jag hade valt idag. Det känns jättebra!

Efter shopping på stan gick vi hem till B och U. De bjöd på fruktsallad som såg otroligt god ut. Men inte en enda lite fruktbit smakade jag ;). Sen packade de ner W i vagnen och följde oss nästan ända hem. Så vi fick till en jättetrevligt promenad i solskenet. Promenader är himla bra vardagsmotion, och sträckan från city och hem är alldeles lagom, tar ca 45 min.


2010-03-05

Dag 61: Två portioner tårta


Dagen började illa. Jag skar mig när jag skulle skära kiwi till M:s frukostgröt. Så nu sitter jag med ett stort plåster på tummen.

Eftermiddagen tillbringade vi hemma hos H. Hon fyller 1 idag och vi var bjudna på ettårs kalas. Hennes mamma hade gjort en jättefin tårta i form av en etta och den var fylld med banan, passionsfrukt, hallon och kiwi. Den såg supersmarrig ut och verkade vara det också. M åt med glädje två bitar innan hon var nöjd. Själv blev jag ännu mer övertygad om att det är himla trevligt att ha ismaskin i kylskåpet.

9 dagar kvar...

2010-03-04

Dag 60: Pyssel


Jag räknar definitivt ner nu! Tio dagar kvar... Jag längtar till måndag den 15 mars när jag får äta min första frukost. Det kommer att vara ljuvligt!

Idag har jag både promenerat fram och tillbaka till ÖF och tränat ett Corepass. Instruktören på passet idag har inte sett mig på 3-4 veckor och berömde mig för att det syns så mycket att jag tappat kilon. Jättekul att höra!

Nu ikväll så har jag bakat bröd. Tyvärr så får jag ju inte smaka det, men A blir väl desto gladare över att få hembakt till frukost. Så här fint blev det:



Apropå fina saker så började jag virka en en mössa till M för ett par dagar sedan. Jag vill påpeka att jag aldrig någonsin virkat något förut i mitt liv. Så jag är faktiskt väldigt stolt över resultatet. Nu slipper hon frysa om huvudet i vår.

2010-03-03

Dag 59: vad ska man väga?


Att börja en viktminskning, särskilt när man gör det i grupp, innebär att man ska sätta upp ett mål. Ett av de enklaste målen är ju att välja en vikt man vill landa på. Jag kan tänka mig att om man varit smal förut, så väljer man en vikt man trivdes med innan man gick upp i vikt. Jag har aldrig varit smal/normalviktig. Det innebär att jag inte vet vilken vikt jag ska gå ner till. Så jag satsar på en storlek, 38/40 och TROR att jag kommer att väga mellan 55 och 65 kilo för att komma i den storleken. Så för att skriva upp en målvikt så valde jag 57kg, med baktanken att när jag går över på jämvikt, så kommer jag förmodligen att gå upp mellan 2 och 5 kg innan vikten stabiliserar sig. Nu har jag inte skrivit någonstans vad jag vägde från början, men ni som kan lite matte kan ju räkna ut det själva, på ett ungefär i alla fall. Väger jag 57kg så kommer jag att ha ett BMI på 21,5 och väger jag 62 så är BMI 23,3. Båda ligger inom intervallet för normalviktig. Så då vet ni hur jag tänker när det kommer till hur mycket jag vill gå ner.

För tillfället är jag fixerad vi mat. Kanske beror det på att jag vet att jag får äta om 11 dagar. Men det enda jag tänker på nu är mat. Jag skulle kunna göra nästan vad som helst för att få tugga på en paprika eller en morot. Men som sagt, 11 låååånga dagar, sen!

Kan förresten meddela att jag på dag 58 fuskade lite. Både i går och idag så har jag druckit en kopp kaffe med en liiiten skvätt mjölk i. Jag har gjort valet att jag får dricka en kopp om dagen med mjölk i. Det smakade som himmelriket kan jag meddela!

2010-03-01

vågen

Idag gör jag vågen för vågen. Trots att jag inte tränade så mycket förra veckan pga av förkylning så visar den idag -1,9 kg. Det innebär att jag sprängt 15 kilos gränsen. Det är verkligen värt att fira! Det är nu jag inser att jag inte satt upp några delmål och tänkt ut belöningar. Men jag försvarar mig med att jag å andra sidan räknat med att de första 20 kilona skulle gå ganska "lätt". Vad jag egentligen menar är att det är svårt att synda eller unna sig något om man inte äter alls. Så egentligen känns det första delmålen som något som inte är "värt" att fira.

Jag har i alla fall bestämt mig för att när A och jag firar vår 5-års dag så ska vi gå ut och äta. Vi kommer att vara i fjällen då, så barnvakt är fixat. Då ska jag unna mig att äta något gott på menyn, utan att tänka alltför mycket på vad som är nyttigt eller inte. Nu reagerar säkert någon på att jag kommer att belöna mig med mat, men jag ser det inte som en regelrätt belöning, utan som ett val jag gör.

Min belöning när jag når 20 kg har jag bestämt mig för ska vara en ny cykel. Jag har en cykel, men vi har inte varit helt överens sen jag köpte den. Det är en 3 växlad cykel av damtralla modell. Och det är absolut inget fel på den, men växlarna ger mig inte tillräckligt med motstånd. Det leder till att jag blir jätteirriterad varje gång jag sätter mig på cykeln. Det kan ju inte vara meningen, att jag ska vara sur varje gång jag kommer fram när jag cyklar? Så i och med att jag ska sälja bilen och cykla till jobbet, så är jag mer än väl värd en ny cykel.

Jag ska även tänka ut ett par andra belöningar. Något litet vid 25, 30 och 35 kg kan jag ju vara värd. Belöningen när jag kommit i mål är ganska självskriven.... jag ska shoppa nya kläder, jag lär ju behöva fylla garderoben J

Dag 57: sången


Om du frågar mig så gick det väl sådär med sången idag. Rösten höll inte riktigt och lydde inte heller som den brukar, så det blev falskt på sina ställen. Men jag vet att familjen till henne som begravdes uppskattade sången, och det är ju det absolut viktigaste i sammanhanget. Kjolen funkade i alla fall och det var ju positivt. Några kilon till och den sitter rent av bra!

Ikväll ska jag träna, men det blir nog ingen vägning, för vi har ingen grupp idag. Sportlov är det som sätter käppar i hjulen. Så det blir förmodligen ingen vägning förrän nästa vecka. Det får väl gå det med ;)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...