Sidor

2011-08-30

kort

Så här långt var det innan jag klippte mig:


Sen i juni blev det kortare:



Och nu blev det ännu lite kortare....



Hoppas att storleken på lockarna håller i sig. Jag gillar att det faktiskt är lockar och inte pyttesmå korkskruvar ;)

snart...

Det är några skälvande minuter kvar, sen ska jag ta och åka ner på stan och klippa mig. Tror att jag ska be frisören om att klippa ännu kortare den här gången... Lite velig är jag allt. Men vaddå, skulle det kännas för kort är det ju bara att jag låter det växa ut igen, eller hur?

2011-08-29

kärlek är....

... att anse att ens fru har för många handväskor, och ändå komma hem från Italien med en ny handväska i present till ovan nämnda fru!


2011-08-28

gamla och nya minnen

Helgen har varit full av framför allt sång. Rephelg med kören stod på schemat både lördag och söndag. I går höll vi på mellan 9 och 17. Efter repet åkte jag hem till en vän som jag gick på högstadiet med. Vi var några stycken som träffades förra året från nian och nu var det dags igen. Sex tjejer som inte setts på ett år ungefär. Massor av prat, skratt och gamla minnen. Samt otroligt god mat. MC är otrolig på att laga god mat och hon tycker att det är roligt också. Igår bjöd hon på kräftsoppa till förrätt. Varmrätten bestod av grillade lammracks, ugnsbakade morötter och rödbetor (från egen trädgård!), rödlöksmarmelad och getostcreme. Efterrätten var en klassisk creme brulée, med frysta hallon (från egen odling så klart) och en äppelkompott. Mums, mums. Det blev sent och klockan var närmare halv tre när jag släckte!

Inte så kul att vakna i morse. Mina vader krampade från åtta ungefär, så jag vaknade till och från fram till halv tio när min mamma tillika barnvakt tyckte att det var dags att kliva upp. Superkul att träffa M igen eftersom vi var ifrån varandra hela dagen igår. När det var dags för rep på eftermiddagen hade jag inte hjärta att lämna henne igen, så hon fick följa med istället. Hon skötte sig ypperligt! Spontant skulle jag tycka att det inte kan ha varit det roligaste att vara med på, men på väg hem när jag frågade om hon haft kul så svarade M ja. Får väl tro på det ;)

Enligt beräknat datum är det 78 dagar kvar. Det är ca 2,5 månad kvar. Det känns  att det börjar dra ihop sig...

2011-08-26

Allt väl!

På förlossningen gick allt bra. Bebisen gömde sig även för den barnmorskan, men till slut fick vi in hjärtljuden tillräckligt väl för att CTG:n skulle registrera. Först låg de på ca 140 slag i minuten och en stund in på mättiden sjönk de till 120. Men busbullen var inte så glad på oss när jag och barnmorskan tryckte och kände för att hitta ljuden. Så jag fick några rejäla sparkar tillbaka som bevis på missnöjet.

M sover middag och när hon vaknar tror jag bestämt att vi tar oss ner på stan för lite shopping och fika. Det är inte så soligt, men varmt så en glass ska vi unna oss idag tycker jag!

Bus-bulle

Malvas dagis är stängt idag för personalutbildning. Så jag är föräldraledig. Hade tänkt att jag skulle ägna hela dagen åt min gullunge. Men så blev det visst inte... Hade bokat tid hos min barnmorska idag kl. 9 så för att det inte skulle bli så jobbigt för M som är väldigt mammig just nu, så fick hon sova hos mormor och morfar i natt.

Besöket hos BM gick bra så när som på registrering av hjärtljud! Bus-bebisen i magen ville absolut inte lägga sig så att några hjärtljud kunde registreras. Vilda protester med sparkar och boxar, så jag är inte ett dugg orolig över att något har hänt, men för sakens skull så har jag fått en tid på förlossningen kl. 11 för en mätning med CTG-kurva och ev. ultraljud. Återkommer senare idag och meddelar resultaten ;)

Med andra ord får jag ägna eftermiddagen åt Malva istället. Som tur är vet jag att hon har det jättebra med morfar så jag behöver ju inte oroa mig för henne heller.

2011-08-24

järn

... är troligtvis något jag lider brist på just nu. Är så in i bängen trött! Idag somnade jag nästan på jobbet medan jag satt och skrev på datorn. Som tur är så jobbar jag bara i morgon. På fredag är M:s dagis stängt på grund av planeringsdag, så jag är föräldraledig. Har även bokat in en tid hos barnmorskan på fredag, så jag lär ju få besked om järnbristen är ett faktum eller inte.

2011-08-23

skrock

Om skrock stämmer så är det en liten hårig bulle som bakas i min mage. HATAR halsbränna. Jag hade halsbränna när jag väntade M med, och hon hade ju massor av hår...

2011-08-21

Härligt med helg!

Lördag fm löste vi melodikrysset, eller vi och vi. A löste krysset i köket medan jag och M satt och tittade på foton på datorn i TV-rummet. Eftersom de rummen har en öppen planlösning så kom jag med glada tillrop och förslag på lösningar. Sen åkte vi iväg på familjeshopping på ICA Maxi inför kvällen. Det är oftast jag som handlar, men idag tyckte jag gott att A kunde få följa med. Sen förberedde vi lite innan K och H kom förbi. Jag och K som älskar kräftor slurpade i oss ett kilo var.

  Grabbarna fick smaka ett par, men högg sen in på det grillade istället.

När äppelpajen var uppäten var det dags för M att sova och vi spelade "Den Svenska Myllan" till efter midnatt. Det var en sån där trevlig kväll som man önskar inte behövde ta slut!

I morse klev vi upp runt halv nio och gjorde oss i ordning för en lekdate hemma hos M och A. E med H och V var också där. Ungarna fick leka av sig lite och mammorna fick prata av sig lite ;) När vi kom hem var M supertrött. Skulle bara söva henne, men det slutade med att jag också sov en timme på eftermiddagen.

I kväll grillade vi till middag och åt en äppelpaj till ;)

Äppelträden dignar av frukt och det blev vaniljsås kvar från igår, så det var inte så svårt att fatta beslut om efterrätt.

I morgon ska M tillbaka till dagis efter fem underbart härliga lediga veckor. Håller tummarna för att det kommer att gå bra, eller det vet jag att det kommer att göra, men hon kommer att vara så otroligt trött på kvällen, så jag kommer knappt att hinna träffa henne. Tur att det är 4 dagars vecka för hennes del den här veckan!

2011-08-19

Det blir inte alltid som man har tänkt sig...


Har fått frågan om anledningen till de extra kontroller vi gått på under våren i och med graviditeten. Det här inlägget är det långa svaret. Det är också en förklaring på varför jag upplevt den här våren så tung trots att vi hade ett underbart bröllop att se fram emot. 


När lilla M föddes var lyckan enorm. Jag önskar att alla barn kunde få vara lika älskade och efterlängtade! Förlossningen var lång och tuff både för mig och för henne, med resultatet att vi hamnade på observation på Neo i tre dagar innan hon friskförklarades och vi fick åka hem.

M var från födseln ett väldigt lugnt och stillsamt barn som sällan grät. Vi umgicks med andra mammor och barn  föräldragruppen och på öppna förskolan. M visade tidigt att hon gillade musik och har ”pratat” i princip från dag 1. Hon åt som hon skulle och med ett litet undantag lade hon på sig i vikt och växte och följde sin kurva. Alla säger att man inte ska jämföra barn med varandra, så jag gjorde mitt bästa för att låta bli. När M var runt 6 månader började hon visa att hon ville sitta upp och så småningom lärde hon sig att sitta själv utan stöd. Men hon kunde inte sätta sig upp själv. När M och hennes jämnåriga kamrater närmade sig 8-9-10 månaders ålder, började de andra barnen att krypa och visa tendenser till att ställa sig upp. M ville inte stå, gillade inte hoppgungan, och vände sig inte från rygg till mage eller mage till rygg. Nu började jag fundera på om hon inte var lite väl sen i utvecklingen, så vi kämpade på med att försöka få henne att träna mer på magläge än förut. M blev bara frustrerad. Hon hatade att ligga på mage och det slutade oftast med att hon grät tills hon kräktes och jag hade inte hjärta att låta henne ligga kvar på mage då.

När vi började närma oss ett-års kontrollen på BVC påtalade jag att jag tyckte att M var sen i sin grovmotorik. Vi fick träffa en läkare från barnmottagningen som skrev en remiss till sina kollegor på Barnneurologen. M fick en doktor och en sjukgymnast på barnkliniken och började gå på regelbundna besök. Bassängträning och några hjälpmedel hemma gjorde susen och M började sakta men säkert intressera sig för att ställa sig upp och ta sina första vacklande steg med stöd.

Runt sin tvåårsdag gick hon ett par steg utan stöd, men det var väldigt vingligt och ostadigt. När läkaren föreslog utdredning med bland annat magnetkameraundersökning och ämnesomsättningstest tackade vi ja – visserligen förvissade om att undersökningarna inte skulle visa något – men det skulle ju bevisa även för alla andra att det inte var något fel på vårt barn.

I mars i år fick vi tid på magnetkameran. Hon var så tapper lilla tjejen när de satte nål i armen på henne och hon inte förstod vad som hände. Grät helt förtvivlat när  sköterskan tog tag i hennes arm. Hon förstod väl att något var på g eftersom både jag och A var lite spända och nervösa. Hon fick åka sjukhussäng från dagvården till röntgen och hon var så liten där hon låg. Så blev hon sövd och undersökningen gick bra. Hon var lite trött under eftermiddagen efter narkosen, men glad för övrigt.

Att jobba på röntgen har sina för och nackdelar. Fördelen är att man får svar på undersökningarna snabbt. Nackdelen är att man ser dem svart på vitt utan att ha en läkare som förklarar följderna. I mitt fall kom min mamma som också jobbar på röntgen och sa att hon ville prata med mig. Vi gick in i biblioteket och min mamma ser på mig med tårar i ögonen och säger: -M är sjukare än vi trott!
Innan hon säger något mer så känner jag hur världen rasar. Utan att jag vet något mer. Hålet är stort och svart. Min lilla, glada gullunge. Vi som var så säkra på att undersökningen inte skulle visa något alls! Radiologen har i sitt svar skrivit att de förändringar som han ser på M:s hjärna tyder på att hon har ett genetiskt syndrom. När jag senare googlar på syndromet läser jag först och främst att det är ärftligt. Båda föräldrarna måste vara bärare av genen för att barnet ska kunna få syndromet. Sen är chansen att barnet blir helt friskt och inte bärare 25% att det blir bärare, men friskt 50% och bärare och sjukt 25%. Vi har till synes lyckats träffa 25%.... Syndromet är ganska ovanligt och drabbar ett fåtal barn per år. Barnen kan dock få ganska stora utecklingsstörningar och följdsjukdomar.

Nu minns jag inte längre om det var samma dag eller dagen därpå som vi bestämmer oss för att göra ett gravtest. Vi hade lagt planerna på syskon åt sidan och tänkt att vi gifter oss först och fortsätter bebisverkstaden sen. Men min mens som vanligtvis är punktlig är denna månad sen. Plus på stickan är både glädje och förtvivlan. Vi har 75% chans till ett friskt syskon, men dessa dagar är väger den 25% risken för ett sjukt syskon tyngre.

När vi väntade M valde vi bort fosterdiagnostik, men nu när vi inte vet hur mycket stöd och hjälp M kommer att behöva av oss känns det inte riktigt rättvist att ge henne ett syskon som kanske blir jättesjukt. Således känns det viktigt att så fort som möjligt starta en utredning kring M för att fastställa att det verkligen är det här syndromet hon har – för att vi ska få så bra fosterdiagnostik på syskonet som möjligt. Efter någon vecka  får vi tid på barnmottagningen där vi berättar för läkaren att vi är gravida. M:s bilder skickas till Uppsala för  granskning av specialisterna där. Efter ytterligare någon vecka blir jag uppringd av en barngenetiker som ger mig det lugnande beskedet att han och neuroradiologen inte ser att M lider av nämnda syndrom. Således utesluter de att hennes genetiska avvikelse är ärftlig och därmed minskar risken markant för att syskonet drabbas av samma fel.

M har något som heter vermis hypoplasi. Det är en underutveckling av lillhjärnans mittendel. M:s mittendel är något tunnare än vad den är hos andra barn i hennes ålder och den nedersta delen vid nacken som kallas daggmasken saknas i princip helt hos M. Vermis är den del av hjärnan som styr grovmotoriken och motorikstörningen visar sig som ataxi, ett ostadigt, vingligt och ryckigt rörelsemönster och barnen lär sig gå sent.

Vi bad om att få gå på extra ultraljud för att om möjligt utesluta att M:s syskon har samma symtom. I allra första början fanns det funderingar på om vi skulle behålla eller inte. Men ganska snart bestämde vi oss för att vi blir glada för det barn vi får – det finns ju inga garantier i livet – och ultraljuden önskade vi mest för att kunna förbereda oss mentalt för OM det skulle vara så att vi väntar ett barn med särskilda behov. De extra ultraljud vi varit på visar inget onormalt så resterande tid av denna väntan är vi bara lite normalt nervösa och oroliga som vilka blivande tvåbarnsföräldrar som helst.  

Och lilla M utvecklas lite mer för varje dag. I går till exempel, klättrade hon upp i rutschkanan och åkte ner alldeles själv! Ett litet steg för de flesta, men guld värt för oss! J

2011-08-16

Goda nyheter

Strax efter lunch var vi på ett sista ultraljud idag för att kolla bebisens hjärna. Allt såg normalt ut! Bebis är till synes frisk, värdena var bra och storleken motsvarar bebisar i vecka 27. Så ungefär 1100g väger bullen nu ;) Förmodligen kommer vi att få remiss till ett ultraljud av hjärnan när bebis är född för att säkerställa att allt är normalt, men jag och A har bestämt oss för att vi från och med nu ska sluta oroa oss.


2011-08-15

Home sweet home

Så börjar semester lida mot sitt slut. Två dagar kvar av underbar ledighet tillsammans med familjen.

Idag kom vi hem från tio underbara dagar hos min moster med familj i Polen. En riktig "all inclusive" resa. När jag går och shoppar får jag inte ens betala mina inköp själv ;)
Största delen av tiden har vi tillbringat i min mosters stuga. Lata dagar i solen med god mat och dryck (för dem som dricker vill säga. Apelsinjuice, Cola och mineralvatten smakar likadant överallt och oavsett väder)

Vi har även varit lite kulturella. Vi har varit på militärkyrkogården  i Warszawa och besökt min farfars grav, samt tänt ljus på minnesmärkena över de som försvarade Warszawa under andra världskriget. I lördags var vi till Malbork som är ett slott från samma tid som korsriddarna. Jag har även hunnit att läsa ut en bok, vilket inte är det lättaste när man har en 2,5-åring om pockar på uppmärksamhet. Boken var


Jag måste tyvärr säg att jag är besviken. Alla som läst den tycker att den är sååå bra och så rolig. Jag skrattade till ett par gånger, men det gör jag ofta i de böcker jag läser. Annars måste jag säga att det är en rätt banal historia utan djup och jag är till och med osäker på om jag tänker se filmen...


2011-08-04

Stranden

Är man envis o somnar i solen så...

2011-08-02

besök

Sitter i soffan och har besök från Linkan. Goa L och hennes son J. Tyvärr ses vi alldeles för sällan, så nu när det väl blir av så vill jag inte gå och lägga mig, fast jag borde. M kommer att vakna tidigt i morgon och jag kommer att vara såååå trött, men det är det helt klart värt!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...