Jobbade halvdag idag.
Eftermiddagen tillägnades begravningen av Andreas älskade farmor. När A och hans bror var små kallade de henne för Tjangi. Numera är det ingen som minns hur smeknamnet uppkommit, men även jag har anammat smeknamnet.
Jag hade inte varit tillsammans med Andreas särskilt länge när jag lärde känna hans familj. Alla har varit välkomnande från första början, men det var något speciellt med hans farmor. Vi fann varandra direkt.
En söndagmorgon åkte hon in på sjukhuset efter en propp i lungan. 10 dagar kämpade hon på innan sjukdomen vann. In i det sista frågade hon efter sina barnbarn och barnbarnsbarn. Osjälvisk och kärleksfull.
Hon lämnar ett stort tomrum efter sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar