Sista augusti gick en av mina arbetskamrater i pension. B har jobbat på kliniken i nästan 44 år. Det är längre än jag levt! Så under alla de år som jag kommit och gått som barn till en anställd, sommarjobbare, extra personal och nu som ordinarie så har hon funnits där. Det känns märkligt att hon inte sitter på sin plats längre och även arbetsmässigt har hon lämnat ett stort tomrum efter sig. Jag tog i alla fall på mig uppdraget att köpa present från arbetskamraterna och fixa ett kort. Presenten blev en klocka, två dyrare viner och ett hemgjort kort.
Det är 24 år kvar tills jag når pensionsålder. Jag älskar mitt jobb och stortrivs - men jag kommer inte att vara ledsen den dag det är min tur. Vilken frihet att vakna när man vill på morgonen och bestämma vad man ska göra. Som en livslång semester helt enkelt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar