Guadeloupe

Så har jag äntligen skrivit ihop ett inlägg om vår semester i december.

2 veckor i Västindien låter som rena paradiset. För vår del blev den första en vecka vi hade kunnat vara utan. Den andra däremot var fantastisk!

Torsdag:
I bil från Västerås till Göteborg. Rakt in i stormen Sven. Som tur är åkte barnen under eftermiddagen med mormor och morfar. Vi kom fram till Göteborg utan några större äventyr (tack och lov).

Fredag:
Flyget går mot Paris, vi sträcker lite på benen och byter plan till det som tar oss till Guadeloupe. Resan går strålande. Barnen uppför sig som globetrotters, inget gnäll, inget tjat. Om jag inte visste bättre skulle jag kunna tro att de var drogade =). Vi kommer fram mitt i natten vår tid. Vi får med all packning (5 resväskor och lika mycket handbagage) upp på transferbussen. Morfar och Felix sitter en bit bak i bussen, jag, Andreas och Malva sitter på ett säte och mormor sitter strax framför oss. Jag halvslumrar lite när jag hör någon fråga om det finns någon mamma Anna på bussen. Känner mig lite träffad och svarar att ja, det skulle väl vara jag det.
-Din son har precis kräkts.
Tack för den! Precis den starten jag vill ha på min semester. Felix hann kräkas en gång till innan vi kom fram till hotellet. Jag lyckades hålla mig borta, Felix hade ju både en pappa och en mormor ombord på bussen. Jag tog hand om Malva istället och såg till att hon inte trillade ner från sätet.

Väl framme på hotellet lastade vi ut alla barn, morfäder, väskor och så upp på rummet. Vi duschade av Felix och lade honom i säng. Sen somnade vi alla utmattade.

Lördag:
Vi vaknar runt halv åtta och förundras över vädret. Nej, inte den vackra solen och den härliga brisen, utan orkanvinden och hällregnet. Vårt rum är inte alls anpassat för denna typ av väder. Det trycks in vatten vid skjutdörrarna till vår franska balkong, och i ena hörnet är det så otätt att vinden bokstavligen tjuter på sin väg in och den tunga gardinen som hänger för fönstret fladdrar i vinden. Vad göra på en karibisk ö när det är dåligt väder? Tur att vi hade med oss lite leksaker till barnen i Malvas kabinväska. Som är hos mormor och morfar? För hur jag än letar i vårt stora rum så hittar jag inte den knallrosa Hello Kittyväskan. Men nej, den fanns inte hos mormor och morfar heller. Plötsligt slår det mig att den ligger kvar på bussen. I villervallan när vi skulle få ut en sovande Malva, illamående Andreas, nerkräkta Felix och morfar, så glömde jag den väskan på hatthyllan i bussen! Nåja, Malva och F kunde ju få roa sig med min surfplatta… om det var för att den också hade hamnat i barnens väska!

Rusade ner till receptionen och pratade med guiden som var med på transferbussen. Jo, då visst kunde hon ringa och kolla, men nu är vi i Karibien och allt är stängt på helgerna, så måndag kunde hon ringa och kolla!

Söndag: Vädret fortsätter på samma sätt. Vi har i alla fall skrivit in barnen på Kids Club som tack och lov har svensk personal och som ser genom fingrarna på ålder och låter Felix vara med fast han bara är två. Barnen roas där på förmiddagarna, medan vi söker regnskydd och läser. Det är tack och lov inte kallt trots regnet, för vi har i ärlighetens namn inte så mycket kläder med oss.

Måndag: Jag vaknar framåt småtimmarna av en helvetisk halsbränna. Det slutar med att jag mår så illa att jag måste upp på toa. På morgonen när det är dags för frukost ber jag Andreas och barnen att gå före, jag ska bara duscha i lugn och ro innan jag tänker göra dem sällskap. Mormor kommer in och frågar hur jag mår, och berättar att hon också varit dålig i natt. Jaha, då var det magsjuka som F drabbats av tänker jag. Måndagen är en parentesdag för mig. Jag ligger mest i sängen och tar igen mig. Mår egentligen inte illa längre, men har absolut ingen aptit. Tvingar mig själv att dricka te och Cola för att inte bli uttorkad. Kollar med receptionen, men bussbolaget har inte hittat någon väska.

Tisdag: Nu mår alla bra igen. Solen skiner och vi börjar känna att det är ett bra ställe att vara på. Om det inte vore för vår försvunna väska och att barnen inte äter. Felix är värst, men Malva äter inte som hon brukar heller. På eftermiddagen frågar Andreas mig om jag har sett hans vinterjacka. Den hänger inte hos oss och inte hos mormor och morfar. Då slår det mig att jag lade upp den på hatthyllan tillsammans med Hello Kitty väskan. Jag frågar om han hade något viktigt i jackan. Japp, serru, två kreditkort och bilnyckeln till bilen som står på Landvetter!!! Genast börjar tankarna mala. Om jackan inte kommer tillrätta, hur ska vi få ner en extranyckel till Göteborg och hur mycket kommer det att kosta att skaffa fram en ny nyckel och programmera om hela bilen? Pratar med de i receptionen igen, och informerar om att nu är läget akut, utan bilnyckel kommer vi inte hem! De lovar att de ska kolla med bussbolaget igen.

Onsdag: Förutom att vi är oroliga för att barnen inte äter och våra kvarglömda saker så börjar semestern arta sig. Vädret är ok, och vi njuter för det mesta. På eftermiddagen sitter vi i strandbaren och Malva kommer och kryper upp i mitt knä. Hon somnar (vilket i sig är ovanligt, det är länge sen hon sov middag) och vaknar av att hon hostar – och kräks. Skjut mig!
Nu är jag verkligen less på det här! Det ena bakslaget efter det andra, ska semestern fortsätta så här kan jag lika gärna vara hemma känns det som. Vi tar upp Malva på rummet och lägger henne i sängen. Vi turas om att gå och äta middag och stämningen är avslagen. Jag har hemlängtan och vill inte ha en vecka till av kräks och oro för barn som inte äter och saker som är borta.

Torsdag: Nu vänder det på riktigt. Malva verkar bara ha reagerat på för mycket glass? Vi får besked om att väskan och jackan har hittats och vi får byta rum till ett som visserligen är mindre, men det är tyst, torrt och har balkong.

Fredag-Torsdag: NU är det semester!!! Det är så här Karibien ska vara! Solen skiner, lagom höga vågor slår mot stranden, det är varmt dygnet runt, drinkarna läskande, vattnet är varmt, sanden är sandig (och överallt). Det här vill jag ha, i två veckor nästa gång!!!