övertrött

Idag var det en typisk måndag på jobbet. Inga direkta katastrofer, men en massa småbränder att släcka. Mot slutet av dagen kände jag ändå att det varit en kul dag, och jag fick en hel del uträttat när allt kom omkring. Hann dock inte riktigt klart med min sista uppgift när jag gick prick 16.15. Jag får avsluta den uppgiften i morgon.

Jag hade bråttom hem eftersom vi skulle hem till E,D och H. M,K och A var också där. Jag skickade iväg A tidigare idag för att köpa en blomma. Halvvägs till Tillberga kommer jag på att blomman står kvar hemma... Vi bestämmer att det är mer värt att få umgås i 20 minuter till med våra vänner jämfört med att få med oss blomman, så vi fortsätter att åka. Bara för att hamna i värsta trafikstockningen! Så en sträcka som i vanliga fall tar kanske 20 minuter tog nog det dubbla! Snacka om frustrerande och vilken tur att vi inte vände om efter blomman! Då hade vi ju aldrig kommit fram. Grillad korv är i alla fall en av M:s favoriträtter, så hon mumsade glatt i sig, och pulvermos är också en höjdare enligt henne.

Att träffa kompisarna A och H var inte illa. Ett par ögonblick trodde jag nästan att hon faktiskt skulle krypa iväg till A. Vilka gosiga ungar! Som glatt delar ut både kramar, pussar och slängkyssar till alla som kan tänkas vilja ta emot dem.

Vi smet in på affären för att handla lite burkmat till M på vägen hem. Det visade sig vara ett mindre smart drag. Lilla M som varit så uppspelt av att träffa sina kamrater blev nu övertrött istället. Först såg det ut som att det skulle gå vägen. När pyjamasen var på och tänderna borstade satt hon snällt i mitt knä och läste Kalle Kanins nattbok. Sen fick hon välling och so far so good. Jag lade ner henne i sängen och gick ut ur hennes rum. Det brukar räcka. Först pratade hon lite, sen gnällde hon lite och så småningom kom illvrålet. Så då fick hon komma upp till oss i soffan. Här tystnade hon, men låg en lång stund och lekte med sin monchichi, för att övergå till den vansinnigt roliga leken dra mamma i näsan. När hon tröttnat totalt på att leka så började hon gnälla och gråta igen. Så det slutade med att jag tog henne i famnen som en liten bebis och lyckades vagga henne till sömns. (Det har jag inte lyckats med på flera månader! Hon gillar INTE att somna i någons armar.) Men tröttheten vann tillslut tack och lov och nu sover hon sött i sin säng.