Äntligen feber!

Jag brukar inte gilla feber. Det innebär ju att något är fel och att någon är sjuk. Men jag vet också att feber är ett av kroppens sätt att försvara sig. Så när jag efter 5 veckor av hosta och nästäppa gick hem i torsdags så var det faktiskt välkommet när det visade sig att jag hade feber på fredagen. Äntligen fick jag bli ordentligt sjuk så jag kan bli ordentligt frisk!

Det var evigheter sen jag hade feber, och jag har faktiskt glömt bort hur det känns. Att ena stunden frysa fast jag ligger under en filt, för att i andra stunden känna det som att jag kommer att flyta bort snart. Men helt ärligt så är varken feber eller hosta det som tar hårdast på mig. Det som nästan knäcker mig är nästäppan. Jag är så täppt i näsan och ingenting verkar hjälpa. Jag tog en dos näsdroppar vid tre i eftermiddags. Den skulle verka efter ett par minuter (stämde) och det skulle hålla sig i ca 10 timmar (stämmer inte) redan runt sju kände jag att verkan började avta. Nu vågar jag inte ta mer näsdroppar förrän jag ska sova, för jag är helt övertygad om att mina slemhinnor är helt förstörda av detta frekventa sprayande. Och jag har verkligen försökt att vara sparsam, använda olika sorter och varva med koksalt. Men koksalt hjälper inte överhuvudtaget :( Så jag lär ha ett beroende att ta hand om när den här förkylningen äntligen är över.

Jag hade tänkt frossa i Mello idag, men Felix vägrar att somna fast klockan är över halv nio. Jag blir inte riktigt klok på hans sovvanor. Om han inte sover middag är han helt omöjlig att ha att göra med, och om han sover middag så somnar han långt efter åtta. Vi har försökt att korta ner middagsluren, men väcker vi honom så är han så himla tjurig i timmar efteråt, så det är knappt värt det. Nåja, det är väl en fas. Malva däremot har börjat somna riktigt snabbt. Jag sitter i fotänden på hennes säng och läser eller surfar på telefonen och oftast har hon somnat inom kvart. Perfekt!

en fredag i januari, en fredagsmysig Felix

charter, kalas och växtvärk

Vi är hemma efter en underbar vecka på Gran Canaria. Sol, vind och lite bad. Eftersom det blåste en hel del och Felix var hostig redan när vi åkte, så begränsade vi badandet rejält. Men det fanns lekparker att roa sig med istället och en och annan promenad så vi fick tiden att gå. Ja, så fanns det ju Bamseklubb! Malva som inte vågade gå fram till Bamse när vi var på Kolmården i somras, kramade till och med sin gula kompis på Kanarieöarna. Och Felix som vet ganska lite om väldigt mycket vrålar av förtjusning när Bamse eller någon av de andra är i närheten. Vi var på charter, bodde i en by byggd av Fritidsresor och det var bara svenskar, norskar och danskar så långt vi såg. Menyerna på restaurangerna var på svenska, det var som att vara i en svensk provins, men det var underbart. Jag kan definitivt tänka mig en resa dit igen!

I dag har vi förberett för två-års kalas. I morgon lördag är familjekalas och på söndag är det barnkalas. Jag och Malva bakade bullar när vi kom hem från badet i morse och sen har vi plockat lite, tvättat lite efter resan, och så har jag efter mycket om och men fått till en marängbotten. Säsongspremiär av På Spåret fick ju inte missas, så jag tog en paus i fixandet för att kika det. Sen kl. 22 började en serie om familjen Kennedy. Malva har vaknat ett par gånger och nu senaste gången klagade hon på ont i benen. Jag misstänker att det kan vara växtvärk, så hon fick en dos alvedon och har nu äntligen somnat om. Hoppas hon får sova nu, natten till idag blev det inte alls så mycket sömn som hon skulle behöva.

det där med sömn

Det är fascinerande tycker jag hur vi (barnen) påverkas av sömn och hur deras sömn påverkas av allt annat runt omkring. M har ett väldigt stort sömnbehov jämfört med andra barn i hennes ålder. Hennes problem med motoriken gör att hon använder hjärnan mer, eller annorlunda och det gör henne tröttare. Det är inte alls ovanligt att hon somnar tidigt de dagar det händer mycket omkring henne. M:s utvecklingsskov märks också tydligt på att hon blir tröttare. Förra året när jag köpte studsmattan klarade hon inte av att gå i den. Balansen fanns inte där. I år hoppar hon jämfota i studsmattan och kan landa/studsa ifrån flera gånger i rad. Det har kommit de senaste veckorna. Hur det märks på sömnen? Tja, idag när vi haft en intensiv dag med förskola och Mickis, så blev hon ledsen när jag och mormor skulle iväg till affären strax före middagen, så då gick hon och lade sig (16.30) - och sover än! (23.10)

F har också ett utvecklingsskov just nu. Den här veckan har han lärt sig vart näsan, ögonen, munnen, tänderna och tungan sitter. På honom märks det också tydligt på sömnen, men på ett helt annat sätt. Han vill inte somna, oavsett om han ska sova middag eller sova för natten. Det tar lång tid för honom att somna och det är mycket gråt. Nattsömnen är dessutom väldigt orolig och han verkar drömma mycket, skriker i sömnen och vill ofta sova med oss. Tyvärr sover han sällan längre än till 05.30 så sovmornar är för tillfället ett minne blott.

Så det är väl lika bra att jag kryper ner i sängen jag med för någon ska ju kliva upp tillsammans med den lilla krabaten i morgon ;)

Om att sova...

Jag hade planerat att lägga mig tidigt. Dvs göra mig i ordning för natten kl. 21, kanske läsa någon sida i min bok och sen sova runt 22. Mr F satte dock stopp för de planerna genom att sova bra i en en timme mellan 19.30 och 20.30. Sen var det ett evigt spring för att stoppa i nappen, lägga honom ner, amma lite osv. Tillslut lyckades jag borsta tänderna och komma i säng. Då var klockan 23. Nästan två timmar senare än jag tänkt. Nåja. Liten somnade vid mitt bröst och sov tack och lov när jag lade ner honom i hans säng. Sen sov han hör och häpna ända till halv tre! innan han ville snutta. Jag lade honom i vår säng och somnade om. Vaknade igen 6.22. Oj, kände jag, vilken lyx! Och vilken skillnad det gör på om vi är tre eller fyra i vår säng. Fröken M sov hela natten i sin egen säng och genast var hela familjen utsövd.

Nu kan jag ju inte skylla vår dåliga nattsömn endast på M, för det vore orättvist. Sen är jag lite kluven. Å ena sidan så tycker jag att alla ska sova i sin egen säng när vi nu har förmånen att ha en varsin. Å andra sidan så känner jag att om hon behöver tryggheten i att vara nära oss så borde hon få det. Barnen är ju bara små en gång i livet. Därför känns det lite taskigt att följa med henne tillbaka till hennes rum och lägga henne där. Dessutom finns ju risken att den förälder som följer henne tillbaka också somnar i hennes säng och hur skönt är det? Det finns ju en massa alternativ på hur man kan göra. Ett skulle ju vara att ge damen en bredare säng, så att hon och en vuxen gott kunde sova tillsammans, men hennes rum är i minsta laget och vi vill ju att hon ska ha utrymme att leka på också. Ett annat alternativ är att vi slutar med nattsnutt på mamma och flyttar in lillebror i M:s rum. Förhoppningsvis skulle det leda till att de båda känner att de har sällskap av varandra och känner trygghet i det. Det känns som ett fullgott alternativ, så då ska vi bara hitta ett bra tillfälle att sluta amma på. För jag inser att det är dags att ge upp nu. F behöver verkligen inte amningen och numera ammar jag mest för att det är bekvämt och för att jag är för lat för att ta tag i idet. Men han får repa sig helt efter operationen först.

Vad F pysslar med när jag bloggar? Sover förståss!

Tröttmössa

Ok, det är liiite mitt fel, för jag kom i säng väldigt sent igår. Först var det Allsång på Skansen, sen Morden i Midsomer och sen fastnade jag framför datorn, så klockan var närmare ett när jag somnade. Det är illa även i vanliga fall, när jagli får sova till 7.15. Behöver jag ens nämna hur förödande det är när 3-åringen kl. 4.35 börjar tjata om att hon vill ha välling och fem minuter senare om att hon vill gå upp för att hon inte kan somna? Resultatet var en vaken 3-åring och en vaken bebis och en inte så vaken mamma som tänkte rädda pappans sömn i någon timme till. Vi klev upp och jag försökte tappert förklara för M att det var mitt i natten (hur lättlurad tror jag att hon är? Det var ju ljust ute och solen sken...) Mitt andra argument var att inte ens Bolibompa hade börjat. Men det gick ju att lösa med DVD:s hjälp. Så nu är klockan halv nio, jag är dödstrött och funderar skarpt på om jag inte ska lägga mig igen när M är lämnad på dagis och jag handlat det som behövs till i kväll. Jag är nämligen rädd för att jag inte håller mig vaken resten av dagen ändå.

Bolibompa som alltså börjar sända 05:30 på mornarna

övertrött...

Vi har haft två underbara dagar, jag och barnen. Igår var M hemma med oss hela dagen. Först hade jag inga planer på att göra något annat än att vara hemma och umgås. Men när jag stod och stekte pannkakor till lunch märkte jag att M var lite rastlös. Så jag frågade om hon ville ha pannakaka hemma eller köttbullar på IKEA. Hon röstade på köttbullar, så jag stekte färdigt smeten och sen packade vi in oss i bilen och åkte. Efter lunch och fikadejt på det stora möbelvaruhuset gick vi vidare in på shoppingcentret och hade siktet inställt på de lekområden som finns där. Det var ju trots allt därför vi åkt iväg ;) M fick leka av sig, jag fick köpa strumpor till F och sen hann vi hem en kortis för att hämta A innan vi åkte på födelsedagsfika till Örebro.

Idag var det sista gången på F:s babysim. När vi kom hem därifrån vilade vi i soffan en stund innan det var dags att hämta M på dagis och vidare till ÖF för mer bus. Tisdagar betyder kvällsmat hos mormor och morfar (även om morfar inte är hemma) så vi åkte direkt dit.

Det har varit två intensiva dagar, och igår blev det ofrivilligt väldigt sent. Så ikväll trodde vi båda att det skulle gå fort att söva M. Men det blir ju aldrig som man tänkt, och nu har det gått en timme utan att hon somnat... Får se hur det här går!

Just ja, jag fick rabarber igår kväll, som jag planterade idag. Förhoppningen är förstås att den tar sig, så jag kan koka rabarbersaft och göra rabarberpaj, det är ju bara sååå gott!

Aaargh!

Idag var F ganska billig. Det är frustrerande att ha en 2,5 månaders övertrött bebis som vägrar att somna. Och när han väl somnade så var det bara i mina armar. Om jag försökte lägga ner honom vaknade han nästan omedelbart. Som mest sov han 30 minuter mellan halv två och två. Och så en storasyster som skulle vara där och hälsa och prata och gulla med lillebror så fort han slöt ögonen.

Efter en hel dag av gråt så är jag ganska trött i huvudet. Amningen går inte som önskat. Ena sidan har ju aldrig varit riktigt bra. Den gör ondare igen. Den andra sidan som varit helt smärtfri har börjat ömma ibland. I morgon kommer förhoppningsvis pumpen jag beställt. Hoppas att det hjälper om jag pumpar emellanåt. Jag vill inte sluta amma än, så jag härdar ut. Båda mina barn får betala igen sen ;) Skämt å sido, jag vet att det inte är något fel på ersättning, men jag tror ändå att bröstmjölk är bättre. Alltså ska inte smärtan hindra mig från att amma, inte så länge det finns tillräckligt och han blir mätt.

En skitdag känns det som och jag var såå glad när A kom hem och ägnade sig åt M en stund.
Dagens guldkorn: M som pratar i telefon med mormor (hon har bara pratat i telefon på riktigt en gång förut) och så F:s tandlösa leende när han vaknade efter 3 timmars kvällssömn.

Hur tänkte man här?

Jag tillhör kategorin människor som har barn i kiss/kräks åldern. Det betyder att varje morgon när jag vaknar så är jag tacksam över att min säng är torr. När jag insåg att mina barn kommer att sova i min säng (kanske särskilt när de är sjuka?) så ville jag skydda våra madrasser. Eftersom plastad frotté  blir väldigt varmt ville jag  även ha ett tvättbart madrasskydd närmast under våra lakan. Sagt och gjort  - åkte iväg till Jysk och införskaffade ett sådant (som förresten heter bäddmadrass trots att det är så tunnt). Jag köpte det i samband med att M var kräksjuk och mycket riktigt så fick madrasskyddet tvättas redan efter första natten.

Nu till det som irriterar mig. Om jag tillverkar ett madrasskydd som är måttanpassat, varför för-krymper jag inte materialet då??? Våra sängar är 180x200 och madrasskyddet var lika stort när det köptes. Nu är det istället 170*190. Det står visserligen på tvättanvisningarna (som jag läste noga för att slippa detta) att krympning är max 5% och då får vi nuvarande storlek. Värdelöst! Hade jag haft Sverkers soptunna här hade det hamnat där direkt. Eller inte, för madrasskydd är inte gratis och mina barn sover fortfarande i min säng och kissar, bajsar och kräks. Så jag får irritera mig varje gång jag bäddar rent istället. Bah!

Hemma igen, PKU och amning

Vår (än så länge namnlöse) Lillprins är en liten snuttis, som gärna snuttar sig igenom nätterna vid mammas bröst. (Något mammas bröst inte gillar men mer om det om en stund.) Även dagtid är det bäst att vara nära mamma eller pappa, så att lägga honom ifrån sig för att göra något vettigt är knappt att tänka på. Därför blir det inte så mycket uppdateringar på FB och här, men jag gör mitt bästa. Förlossningsberättelsen är på gång, men jag vill läsa igenom den ett par gånger till innan jag lägger ut den.

Vi var kvar på BB en natt, sen ville jag hem och M ville ha hem sin mamma och sin bebis. Så efter ett extra blodprov för att se att han inte var för gul så fick vi klartecken för att åka hem.  Vi är mest hemma och myser. Nätterna är sisådär. M vaknar av att LP gråter och så börjar hon gråta och somnar inte om på 2 timmar... Inte blir det lättare av att hon gråter efter mamma och jag är fullt upptagen med att amma lillebror. Men A tar henne och har en ängels tålamod med henne. Jag är så tacksam över att jag inte är ensamstående!

Eftersom vi åkte hem tidigare från BB så fick vi en tid på återbesöksmottagningen igår för ett PKU-test när LP var 48 timmar gammal. Så medan A och M åkte på rehab-bad åkte jag och LP för att ta test och träffa doktorn. Doktorn gav LP en ok-stämpel och vi fick åka hem.

Så kommer vi till det här med amningen.
Jag är amningsvänlig. Dvs, jag tror att amning är bra för bebisen och jag tycker att det är bekvämt att ha maten redo att serveras utan micro, termos eller andra tillbehör. Det är bara att hiva fram ett bröst och klart! Men det är under förutsättning att det funkar som det ska.

Hos oss gör det inte det. Med M hade jag mer eller mindre ont i fyra månader och sen gav jag upp. Nu har jag försökt i 2 dygn och kände att det inte funkade längre. Det gör för ont. Det är inte meningen att tårna ska krulla sig och att man ska gråta varje gång man lägger sitt barn till bröstet. Så i morse ringde jag till amningsmottagningen och fick en tid till eftermiddagen. Barnmorskan jag pratade med i telefon misstänkte att jag kan ha svamp så hon tog odling för både svamp och bakterier. Sen pratade vi om amning i allmänhet och jag fick en massa tips i synnerhet. På fredag får jag svar på om det är svamp eller bakterier  och vad jag ska göra för att bli av med det och förhoppningsvis försvinner även smärtan, så att jag och LP kan få njuta av amningen.

Kapitulering...

En halvtimmes sömn i bilen under dagen. Bad på kvällen. Välling och vaggsång. Mamma bredvid I sängen. M somnade på mindre än 15 minuter... Say no more.

Bilden är från februari i år.

när det inte funkar

Läggningsrutinerna har gått åt fanders. Det tar 1,5 timme varje gång. Visserligen gråter inte M så länge jag är i rummet, men jag så fort jag går ut gråter hon tröstlöst och kryper till slut ur sängen. Så jag går in tröstar, nattar om sätter mig på golvet igen.

Ska jag ändå vara i hennes rum medan hon somnar kan jag lika gärna ligga i hennes säng. Blir ju mycket bekvämare för mig plus att hon somnar mycket snabbare. I kväll är jag inte hemma vid läggningsdags. Får se om det går bättre för A. Han ska testa att bara lägga henne och gå ut ur rummet - som morfar och mormor gör.

Jag får ägna dagen till att komma på en annan strategi än den vi haft nu. Funderar på alternativet att inte läsa sagan och dricka vällingen i sängen... samt att kanske låta M bada innan läggdags för att trötta ut henne ordentligt. Vi får se hur det går i kväll, men någon ändring måste ju till så mycket vet jag.

nattning del 2

Tja, vad ska man säga? Ett steg tillbaka och ett steg fram?

Lade M kl. halv 8. Läste en lång saga och pussade godnatt. Frågade om lampan skulle vara tänd eller släkt och så sa jag att jag skulle gå och diska flaskan. OK fick jag till svar. Medan jag diskade var M tyst. Hon ropade på mig när jag var nästan klar och jag svarade att jag kommer. Så gick jag in till henne och satte mig på golvet, på precis samma plats som igår. Det tog inte ens fem minuter så började hon gråta.  Sen grät hon konstant i nästan en timme. Jag gjorde mitt bästa för att ignorera henne, men lade henne ner och sa godnatt när hon satte sig upp, men annars pratade jag inte med henne.

Efter en timme orkade inte jag längre. Inom mig ville jag bara skrika - Sluta gråt och sov istället! Men jag vet ju att det inte skulle hjälpa. Så när jag tappade tålamodet plockade jag upp M och vi gick ut till TV-rummet. Där kramade jag om henne ordentligt och frågade varför hon grät. Jag fick inget svar, men hon slutade i alla fall att gråta. Så fick hon syn på sin  Duplo-Nalle Puh och grabbade tag i den. Jag tittade på henne och frågade om vi skulle dricka lite vatten innan vi gick tillbaka till sängen för att sova. Vi kom överens om att hon skulle få välja en nalle att ha med sig i sängen och så gick hon leende tillbaka till sitt rum - kröp upp i sängen och började prata med Nalle Puh. På mindre än 10 minuter sov hon!

statusuppdatering

Första nattningen:

Läste två böcker, M låg i sin säng och jag låg bredvid. M drack välling. När sagorna var slut pussade jag henne godnatt och sa att jag skulle gå och diska vällingflaskan - men att jag kommer tillbaka och tittar till henne när det är gjort. Hon började gråta i samma ögonblick jag gick ut. Jag diskade flaskan och gick tillbaka in till M. Hon satt då upp i sängen. Jag lade henne ner pussade på henne och sa godnatt igen. Sen satte jag mig på golvet vid hennes huvudände. Hon ville inte komma till ro riktigt, så jag smekte henne lite på ryggen och sjöng ett par vaggsånger. När hon slutade gråta slutade jag sjunga och satt bara tyst bredvid. Sen låg M och filosoferade en stund och vände sig om ett par gånger, tittade upp för att se att jag var kvar och så somnade hon. Allt som allt, inklusive välling och saga så tog nog nattningen 45 minuter idag. Ingen ovanligt lång tid. Det brukade ta mellan 15-60 minuter även när vi låg bredvid. Så jag måste nog säga att första försöket känns lyckat. Hoppas att det fortsätter så här. Tanken är att jag/vi varje kväll går ut för att diska vällingflaskan och sen går och tittar till M. Gråter hon så sätter vi oss i hennes rum, längre och längre ut från sängen. Gråter hon inte behöver vi inte gå in. Förhoppningsvis funkar det. Annars får vi hitta på något annat. Finns ju oändligt med böcker/metoder i ämnet, så det är ju bara att prova sig fram tills vi hittar något som passar vår tjej.

Ny-gamla rutiner

När M var liten bebis somnade hon alltid själv. Vi pussade henne godnatt och lade ner henne i spjälsängen. Hon somnade själv utan problem. Vi hade lite vånda den dagen vi flyttade ut hennes spjälsäng till eget rum, men det var inga problem. Vi fortsatte som alltid, puss och godnatt. M somnade själv.

Så kom två-årsdagen och vi tyckte att en juniorsäng kunde vara på sin plats. Samtidigt införde vi rutinen med Godnatt-saga och innan vi själva visste ordet av så låg vi kvar med M i hennes säng tills hon somnat. Ganska mysigt men ibland tidskrävande. Vi har pratat om att vi borde ändra tillbaka rutinen - men eftersom vi tycker att det varit lite mysigt att ligga bredvid henne så har det inte riktigt blivit av...

Förr-förra veckan var M sjuk och det slutade med att hon oftare somnade i vår säng och sov där hela natten. Under vår snabbvisit i Köpenhamn delade hon säng med oss och när vi kom hem därifrån var vi alla lite snuviga och hostiga - så vi fortsatte att lägga henne i vår säng. Ja, det är jättemysigt  - men Nej, jag sover inte bra! Jag vaknar flera gånger per natt och är inte riktigt utvilad när jag vaknar på morgonen. Dessutom kommer det inte att vara praktiskt att ha M i vår säng när bebisen anländer och jag vill inte att hon ska känna sig undanskuffad av bebisen. Så efter två nätter hos mormor och morfar - där hon visserligen ligger i deras säng, men somnar utan att någon ligger bredvid henne, så bestämde vi oss för att idag börjar fighten för att återfå gamla rutiner. M ska återigen lära sig att somna själv.

Så digitalboxen står på inspelning så att jag inte behöver känna att jag missar "Så mycket bättre", utan det finns kvar för mig att titta på när M väl somnat. (eller i morgon om det vill sig riktigt illa) Men i kväll ska vi inte ge oss. Så håll tummarna för att det funkar och går lite bättre för varje dag. Ungefär en vecka räknar jag med att det kommer att ta. Vi får väl se!