Äntligen feber!

Jag brukar inte gilla feber. Det innebär ju att något är fel och att någon är sjuk. Men jag vet också att feber är ett av kroppens sätt att försvara sig. Så när jag efter 5 veckor av hosta och nästäppa gick hem i torsdags så var det faktiskt välkommet när det visade sig att jag hade feber på fredagen. Äntligen fick jag bli ordentligt sjuk så jag kan bli ordentligt frisk!

Det var evigheter sen jag hade feber, och jag har faktiskt glömt bort hur det känns. Att ena stunden frysa fast jag ligger under en filt, för att i andra stunden känna det som att jag kommer att flyta bort snart. Men helt ärligt så är varken feber eller hosta det som tar hårdast på mig. Det som nästan knäcker mig är nästäppan. Jag är så täppt i näsan och ingenting verkar hjälpa. Jag tog en dos näsdroppar vid tre i eftermiddags. Den skulle verka efter ett par minuter (stämde) och det skulle hålla sig i ca 10 timmar (stämmer inte) redan runt sju kände jag att verkan började avta. Nu vågar jag inte ta mer näsdroppar förrän jag ska sova, för jag är helt övertygad om att mina slemhinnor är helt förstörda av detta frekventa sprayande. Och jag har verkligen försökt att vara sparsam, använda olika sorter och varva med koksalt. Men koksalt hjälper inte överhuvudtaget :( Så jag lär ha ett beroende att ta hand om när den här förkylningen äntligen är över.

Jag hade tänkt frossa i Mello idag, men Felix vägrar att somna fast klockan är över halv nio. Jag blir inte riktigt klok på hans sovvanor. Om han inte sover middag är han helt omöjlig att ha att göra med, och om han sover middag så somnar han långt efter åtta. Vi har försökt att korta ner middagsluren, men väcker vi honom så är han så himla tjurig i timmar efteråt, så det är knappt värt det. Nåja, det är väl en fas. Malva däremot har börjat somna riktigt snabbt. Jag sitter i fotänden på hennes säng och läser eller surfar på telefonen och oftast har hon somnat inom kvart. Perfekt!

en fredag i januari, en fredagsmysig Felix