Dag 56: klädfunderingar

Jag är så glad över att jag går ner i vikt, det är ju liksom det som är meningen med denna diet jag håller på med. Jag är också glad över att det går ner så pass fort som det gör, vilket också är meningen. MEN, jag har lite klädbekymmer. Till vardags, när jag går hemma och strosar med M eller vi går till ÖF och leker med kompisarna så gör det mig inte så mycket att mina byxor hänger lite i baken och att det syns att de är för stora. Jag känner att jag inte riktigt har råd att köpa nya kläder i alla storlekar jag passerar. Dessutom så har jag tänkt att det ju funkar bra att använda kjolar förslagsvis med resår i midjan när jag är mitt emellan mina byxstorlekar. Bekymret just nu är att jag ska på begravning i morgon. Jag har kikat i garderoben och det finns inte mycket som duger att ha på sig. Skulle jag bara ha varit vanlig begravningsgäst och suttit i bänken så spelar det ju inte så jättestor roll vad jag har på mig. Men jag ska sjunga. Vilket innebär att alla kommer att titta på mig och se hur jag ser ut. Alltså vill jag inte stå där framme i byxor som är tydligt för stora, eller för små för den delen. Förhoppningsvis kan jag ha den svarta långa kjolen som hänger i längst in i garderoben. Håll tummarna för mig!

Dag 55: Man ska ha husvagn

Eller INTE! Sommarstuga däremot, som kan användas på vintern med, det är grejer det. I helgen är vi uppe i en av A:s stugor (Han har två tillsammans med sin bror) Hans bror med fru och barn är också här, så M busar för fullt med sina kusiner. Själv har jag njutit en stund av total tystnad. Barn och pappor har varit ute och lekt i snön, medan vi mammor har suttit vid varsin dator. Jag har bara surfat runt (trådlöst bredband is da' shit!) medan svägerskan har pluggat.

Resten av dagen kommer vi att tända brasa och mysa, läsa bok, spela sällskapsspel och så kanske gå ut i snön en sväng till.

Nu känns det verkligen att jag inte äter. Det är supertrist att sitta med vid bordet men inte äta. Men jag vet ju också att det bara är två veckor kvar. Så det går bra. Nästa gång vi kommer hit kommer jag att äta OCH vara smal och fin. Nästa gång blir förmodligen i maj, eller till midsommar. För vi firar alltid midsommar här. Det är så mysigt, hela familjen samlas och det är nästan som jul, fast utan snö, kyla och julklappar ;)

Dag 53: Förkylt

Här är det snorigt och det kliar i halsen. Inte roligt alls. Så jag bestämde mig för att avboka mitt träningspass idag. Förkylningar är inte att leka med och jag vill inte råka ut för hjärtmuskelinflammation.

Var iväg med M till sjukgymnasten idag. Hon tyckte att M har gjort framsteg, och visade oss även ett par sätt till att öva på. I morgon ska jag ringa till ortopedteknik på sjukhuset och boka tid så M kan få sina ortoped-sandaler. De ska hjälpa henne att stödja på foten på rätt sätt.

Jag är så sugen på att äta något att jag håller på att förgås. Jag försöker mota bort det med vatten  och tandborstning, men suget finns kvar. Men jag har bestämt mig och ska inte äta på drygt två veckor till. Det är ju skönt att tiden går i alla fall. Det känns ganska otroligt att det snart bara är två veckor kvar. Det var ju bara några dagar sen som det var 4,5 veckor kvar. Men jag är väldigt tacksam mot mig själv för att jag satt upp ett slutdatum. Hade jag inte haft det hade jag nog gett upp vid det här laget. Snacka om att jag skulle ha varit besviken på mig själv, men jag vet ju att det är så jag fungerar. Men som sagt. Nästa vecka och veckan efter det. Sen ska jag sakta men säkert fasa in mat i mitt liv igen!

Dag: 52 kjol

Igår var jag hemma hos bästa Å. Vad skulle man göra utan sina vänner? Hennes son A fyllde 7 och det kan man ju bara inte missa! Så jag och M åkte dit och käkade middag och tårta. Vilket i klarspråk betyder att M åt middag och de andra åt även tårta. Jag och M hoppade över tårtan, jag för att jag inte äter, och M för att hon inte vet vad hon går miste om, så då känns det onödigt att proppa i henne massa socker bara för att.

Jag har berättat för Å om min älskade jeanskjol som jag inte kan ha mer för att den är för stor. Igår fick jag en ny jeanskjol som Å inte kan ha för att den är för stor för henne. Jag tackade för kjolen och tänkte att den här blir ju bra att ha till sen. Den är i strl 42. Jag tippar på att jag i dagsläget drar 46 ungefär. I morse tänkte jag att jag skulle prova den för att se hur mycket som är kvar innan jag får igen kjolen. Döm min förvåning när jag kunde knäppa kjolen nästan utan problem!!! Den är fortfarande lite för trång för att den ska vara bekväm att ha på sig, men om en vecka eller så kan jag ha den. Härligt!

Dag 51: andra siffror

Att tänka positivt är en konst och ibland något man måste ta till när det inte blir som man har tänkt sig. Jag har ju fastnat lite i det här med att jag helst skulle vilja gå ner 2 kg i veckan. Men det har ju inte varit så de senaste veckorna. De siffror jag tittar på då är ju min totalvikt. I morse tänkte jag att jag skulle kika lite på hur det ser ut om jag tittar på de andra siffrorna som vågen. Den visar ju tex fettvikt, fettprocent och fettfria massan och total vätskemängd i kroppen. Jämför jag fettvikten från förra veckan med den här veckan, så har jag tappat 2,5 kg fett. Så nu är jag lite gladare över veckans viktminskning.

Dag 50: det går neråt

Jag får nog krypa till korset och inse att 2 kilo i veckan inte är reellt om jag inte tränar hårdare. Och det är jag inte beredd att göra så som det ser ut nu. Jag trivs bra med att träna två gånger i veckan. Det är en bra vana som jag tror att jag kommer att kunna fortsätta med resten av mitt liv, och det är ju det som är meningen. Nya vanor.
Det kommer att bli bättre med den vardagliga motionen. Men det är inte särskilt lockande att gå ut på promenad när det är hur mycket snö och is som helst och termometern visar -20. M kan inte följa med ut och jag drar mig för att vistas utomhus jag med. Men det blir ju bättre sen när jag börjar jobba och cykeln åker fram.

Dagens resultat är -1,8. Inte är det 2 kilo, men väldigt nära.  Allt här i livet är val, så jag väljer att vara nöjd, men ändå kämpa på för att få det till 2 kilo så småningom. Eller vad sjutton, ok då tar det väl en eller två veckor längre till jag har nått målet. Men storleken på klänningen hänger ju förhoppningsvis inte på 2 kilo. Så det blir nog bra ändå!

Kommunikationsproblem

Om lite drygt en månad börjar jag jobba efter min föräldraledighet. Ett led i mitt nya liv är att jag tänkt cykla till jobbet istället för att åka bil. MEN jag vågar inte cykla när det är snö och is på cykelbanan. Så hur ska jag ta mig till jobbet då???

Dag 49: Mer än hälften

Det är onekligen värst på helgerna. Att inte äta i veckorna klarar jag hyfsat ok, och jag saknar det, men det går att överleva. men åååh vad trist det är att inte äta på helgerna! Då är A hemma, och som nu i helgen har vi varit bjudna till mina föräldrar på mat både lördag och söndag. Det är inte alls lika kul att dricka chokladshake som att äta fläskfilé eller kyckling. Min mamma anstränger sig dessutom att laga nyttig mat, sån mat som jag kommer att äta när jag äter igen. Så då känns tiden ännu längre.

Nej, nu vänder vi på det och ser på de positiva sakerna istället:

• I morgon börjar jag åttonde veckan. BARA tre veckor kvar till mat!
• Jag har motionerat mycket mer denna vecka än förra veckan. 
• Jag har fått i mig mitt vatten varje dag.
• Jag är superduktig som bara druckit måltidsersättning i sju veckor. 7 veckor!!!! Jag skiter i jantelagar och annat trams som säger att jag inte borde vara nöjd, eller att jag inte bör säga något. Men jag är så stolt över de val jag gjort dessa veckor, och inte har jag fuskat en endaste gång!

I morgon får vi se vilket resultatet är.

Dag 48: Fullspäckad lördag

Dagar som i dag mår jag nog allra bäst. Jag har inget emot lata dagar, när jag bara "drar en slappners" (uttryck myntat av min bror och betyder att man slappar och gör ingenting). Men det är nog när dagarna är lagom fulla av aktiviteter som jag trivs bäst.

Dagen idag började med fika hemma hos oss. Vi hade bjudit hem tre av M:s kompisar. Tyvärr duggar förkylningarna tätt och två av kompisarna fick lov att stanna hemma. Men H kom tillsammans med sina föräldrar och det var jättetrevligt. Efter att barnen ätit lunch åkte de hem och M hamnade i säng för att sova middag. Jag bytte om och stack till stallet.

Idag var det riddag. Humörhöjare måste jag säga. Det är en särskild känsla att kliva in i stallet och bara lyssna på ljudet av havremumsande hästar. Det kändes jättebra idag och jag fick beröm av min ridlärare, kul! Det är kallt ute och duschen värmde skönt när jag kom hem. Sen hade jag bestämt att det var hög tid att frosta av frysen, så när jag kom hem så tvättade A ur frysen och vi gick igenom alla lådor och fack och sorterade upp lite och organiserade om. Nu vet jag faktiskt vad som finns i frysen! Det innebär även att vi kan äta ur det som redan finns där innan jag handlar en massa nya saker. och inget behöver bli bortglömt och gammalt.

Nu i kväll var vi hemma hos mamma och pappa och åt lite. M mumsade kyckling så det nästan kom ut genom  öronen på henne. Till efterrätt fick hon ärtor och majs. Låter lite hårt kanske, men hon ville sitta och plocka själv, och det var vad som passade bäst för ett-årsfingrarna. Vi gick hem när M började blir trött, lagom till Delfinal 3 i Melodifestivalen började. Så nu får vi se vilka bidrag som går vidare.

Dag 47: Fika

I morgon får vi besök. Det är mina "mamma-vänner" som kommer på besök tillsammans med sina barn och män. Lite häftigt är det, att jag lärt känna helt underbara människor som jag gillar jättemycket. Vi har egentligen inte så mycket gemensamt (från början i alla fall) och hade förmodligen aldrig lärt känna varandra, om det inte vore för att våra barn är födda med ett par månaders mellanrum. Jag är i alla fall glad över att jag lärt känna dessa mammor, deras underbara barn och nu också barnens pappor. Nu träffas vi tyvärr inte lika ofta längre, eftersom föräldraledigheten tar slut. Det blir av naturliga skäl inte lika ofta när veckodagarna går bort och bara helgerna återstår. Men i morgon kommer de alltså hit för att fika och leka. Det ser vi fram emot!

Trots att jag inte äter, så tänkte jag ändå bjuda på något gott till kaffet. Så idag har jag bakat. Hoppas att det blev bra, men det tror jag. Det luktade gudomligt gott, och jag måste säga att jag är glad över att jag inte äter någonting för tillfället, för annars hade jag nog fått baka en kaka till.

Det blir ingen motionscykel idag. Jag är liiite öm i halsen och vill för allt i världen inte vara förkyld i morgon så att vi måste ställa in. Så jag tar det lugnt idag och går och lägger mig hyfsat tidigt, så att jag är pigg, frisk och kry när jag vaknar.

Dag 46: H2O

Inspirationen och motivationen är på topp. Det känns bra.  Jag känner mig jätteduktig för jag har hittills cyklat på min motionscykel 30 minuter varje dag. Utom i tisdags, men då hade jag dels promenerat och dels varit på ett FF-pass där jag tog ut mig totalt. Så det kändes berättigat att hoppa den dagen. Så allt rinner på. Har dock ingen riktig känsla för om kilona rasar. Men det kan ju också vara så att de faktiskt inte rasar, men att jag förlorar i fett och ökar i muskler. Det är det som är det fina med att väga sig på en våg som visar mer än bara kilon. På Xtra-träffarna väger vi oss på en våg som förutom kilon även visar bl a fettprocent, fettfri massa och mängden vätska i kilon. Så de gånger när vikten kanske inte minskar som man hoppats, kan man ju ha turen att det ändå försvinner fett och ökar muskler.

Det finns dock en liten sak som jag får kämpa en del med. Det är vätskan. Jag trodde inte att det skulle vara så svårt att få i sig 3 liter vatten om dagen. Men det är det. Jag försöker dricka ett glas när jag stiger upp, ett glas före och efter måltidsersättning och på det viset är det "bara" 1,5 liter kvar per dag ungefär. Men det gäller ju att ha det där glaset med vatten i närheten hela tiden, och det har jag inte. Jag antecknar varje vattenglas och kämpar på.

Dag 44: Nya tag

Motivationen som dalat är på väg uppåt. Det är de små sakerna i livet som gör det. Ibland kan jag inte riktigt sätta fingret på vad det är, och ibland så är det alla underbara människor runt omkring som lyfter mig. Tack ALLA ni som gett mig komplimanger de senaste dagarna. Speciellt tack till A för all stöttning och peppning, E för kommentaren om jeansen idag när vi var hos er och L för ett upplyftande telefonsamtal igår.

Eftersom jag insett att  jag behöver röra lite mer på döfläsket så var det bara att sätta igång. Idag blev det promenad till och från ÖF, med en liten omväg på vägen hem eftersom M somnat så gott i vagnen. Det blev nog en timme sammanlagt. Sen i kväll var jag på ett FF-pass. (FF=fettförbränning). Tjena vad tufft det var. Det kändes som om jag aldrig tränat förut. Det var supertungt, men det gick! Därför unnar jag mig att hoppa över motionscykeln idag. Någon måtta får det faktiskt vara!

Dagens bild: Ljuset i slutet av tunneln

Dag 43: Vägning och resultat

Så har jag vägt mig. Det var ju två veckor sen sist. Resultatet blev -2,8 kg. Nej, jag är inte nöjd. Jag hade önskat att det var två kilo i veckan, nu är det 1,4. Så lite besviken är jag nog. Samtidigt så vet jag att en "normal" viktminskning på helfart är mellan 1 och 4 kilo, så jag borde ju vara nöjd. Men eftersom jag inte är så nöjd som jag skulle vilja vara, så är det bara till att analysera vad det är som gör att jag inte minskat enligt önskemål. Analysen är ganska enkel. Jag rör mig alldeles för lite. Förra veckan förklarar jag med att jag var svag efter sjukdom och det tog ett tag att komma igen. Men veckan före det, var det bara en massa dåliga ursäkter, eller att jag helt enkelt inte kom mig för. Så nu ska det bli andra bullar. Jag vet att jag inte kommer ut och promenerar som jag borde varje dag, så då är det motionscykel i 30 minuter som gäller. Så nej, nu har jag inte tid att sitta här. Cykla var det!

Dag 42: Alla hjärtans dag

Nu är jag hemma igen efter en helg fullspäckad av sång. Det var väldigt roligt och givande att få åka bort en helg. Dels är det häftigt hur effektivt det är med en rephelg, dels var det så skönt att få vara bara Anna i drygt ett dygn. Inte för att jag inte saknade M,för det gjorde jag och hon saknade mig med. När jag hoppade in i bilen så skrattade hon högt hela vägen hem. Väl hemma gnällde hon så fort jag kom ur sikte. Gullunge.

Helgen har varit bra. Jag har druckit mer vatten än någonsin och inte saknat att äta trots att jag satt med när de andra åt. Det som var svårast var på kvällen när vi bjöds på ostbricka och grönsaksdipp. Men det är ju sånt jag kan äta med gott samvete om 6 månader, så jag lever på det :0)

Väl hemma möttes jag av röda rosor från älsklingen. Sen fick jag ett litet paket innehållande en ny berlock till mitt Pandora-armband. Min A vet hur man gör mig glad!

blinga lilla dator där

Nu tävlar jag igen ;) Den här gången tävlar jag om ett skin till min laptop. Tänk vad fin en dator kan bli med lite bling bling!  Vill du också tävla så finns tävlingen hos Millah

Dag 40: Utmaning

I morgon bitti åker jag på internathelg med kören. Det ska bli så himla kul. Men också en stor utmaning. Jag kommer ju inte att äta något. Jag har ännu inte bestämt om jag ska dricka mina shaker i matsalen tillsammans med de andra eller om jag ska dricka dem på rummet. Jag har i alla fall packat ner diskmedel och diskborste för att kunna diska min shaker. Det har jag nog aldrig haft i packningen förut *haha*.

Dag 39: Vardag

Nu är det äntligen vanlig vardag igen! Idag var M och jag på Öppna förskolan på eftermiddagen. Åh vad hon gillar att vara med andra barn! Hon satt mitt bland barnen och kvittrade. Gullungen min.

Det är fortfarande tråkigt att pulvra. Motivationen är fortfarande inte den bästa. Eller egentligen är det inte motivationen det är fel på, för jag vill verkligen gå ner i vikt. Men det börjar bli nästan oemotståndligt tråkigt att inte äta. Så nu har jag bestämt mig för en ny strategi. Jag ska dricka i sammanlagt 10 veckor. Det innebär att eftersom jag är inne på vecka 6 nu, så är det ca 4,5 vecka kvar. Sen ska jag börja införa mat lite långsamt. Förhoppningen är att jag ska ha gått ner 20 kg efter dessa veckor, så om det är så att det saknas något kilo så kan jag tänka mig att fortsätta ett par dagar till. Så, lite ljus i mörkret ;)

Jag har aldrig varit något stort fan av soppor. Men nu har jag bestämt mig för att tänka om. En dag i veckan ska bli soppdag. Så nu letar jag med ljus och lykta efter bra och goda sopprecept, förslag mottages tacksamt!

Dag 38: Loppfrön

I dag är det återigen sjukstuga hemma hos oss. Eller både och. A ligger hemma efter att ha drabbats av magsjukan i går kväll. Nu mår han egentligen bra, men är väldigt trött och matt och ligger i soffan och slötittar på TV. Jag och M har varit på rehab-bad och tränat på att stå. Hon är så duktig min lilla tjej. Efter badet åkte vi och handlade lite. Hemma hos oss dricker man blåbärssoppa och inte coca-cola vid magont, så det köpte vi, dessutom hittade jag tre pyjamasar med fötter, vilket är bra när man har en liten tjej som sparkar av sig täcket och rycker av sig strumporna. Hon vaknar ofta med iskalla fossingar. En snabb tur till apoteket där vi inhandlade handsprit och ytdesinfektion. Nu ska alla bakterierna väck!

Och så köpte jag psyllium-frön, eller loppfrön som de tydligen kallas. De innehåller inga kalorier alls, men massor av bra fibrer för magen. Redan innan vi insjuknade i magont så har jag känt mig tom i magen och känt att det skulle sitta bra med lite mer fibrer. Så nu ska det nog bli bättre för magen. Mina tarmar har jobbat på högvarv, men inte haft något att jobba med, så nu blir det andra bullar av. Apropå det, så står det på förpackningen att man kan använda fröna när man bakar för att få ett saftigare bröd. Det kanske man ska testa sen när jag börjar äta igen.

Dag 36: Ingen vägning

Det blev ingen vägning för min del idag. Naturligtvis åkte jag på någon magåkomma. Natten till söndag vaknade jag av att jag mådde så vansinnigt illa. Så hela söndagen låg jag i sängen. Jag får väl säga att jag ändå hade tur, eftersom det som skulle ut bara kom i den nedre änden och inte den övre. Däremot mådde jag illa hela dagen, så jag fick inte i mig någon "mat" alls. Bara tanken på att dricka en shake fick det att vända sig i magen. Så jag överlevde dagen på vätskeersättning och thé. Förmodligen inte det bästa här i världen, men jag ville verkligen inte äta något annat heller, av rädsla för att sabba min ketos. Jag fixar inte att ta mig igenom startsträckan igen just nu. Det tråkigaste med gårdagen var nog ändå att det var så himla fint väder, och jag sov bort hela dagen. Vi hade dessutom bjudit hem några vänner på fika. Vänner som vi inte träffat på länge, så det var något jag verkligen sett fram emot. Men vi får bjuda hem dem någon annan gång istället.

Idag mår jag mycket bättre, vilket innebär att jag shakat som jag ska och även fått i mig det vatten jag behöver för att må bra. Men det har fortfarande varit en seg dag. Vi sov förmiddag länge idag, jag och M. Jag brukar ju annars inte sova på dagarna, men idag orkade jag inte hålla ögonen öppna. Vill dock inte riskera att smitta någon, så jag stannar hemma från gruppen och vägningen idag. Jag får ta och väga mig nästa gång jag ska till gymmet. Får se om det blir i morgon eller senare i veckan. Men förhoppningsvis har det hänt en del den här veckan!

Dag 34: ögongodis

När jag minst anade det, men mest behövde det så kom min älskade mamma förbi med tulpaner. Det gjorde att jag stod ut ännu en dag. Tack mamma!

Dag 33: Less

Idag känns det motigt. Jag har ju tyckt att det gått så bra hittills, men nu börjar jag lessna!!! Jag vill så gärna äta! Rensade ut gammalt ur kylskåpet idag. Jag ska inte ens börja berätta vad som finns/fanns i min kyl som jag önskar att jag kunde stoppa i mig. Jag har hållit på i en månad nu, och idag är det väldigt svårt att hitta motivationen för att fortsätta i 1,5-2 månader till. Just nu vill jag inte hålla på i en dag till! Inte blev det bättre av att A och pappa åt köpepizza till middag. Det luktade och såg otroligt gott ut. Men när jag väl kommer att börja äta, så är det ju knappast pizza som står på menyn. Så då kanske det är lika bra att fortsätta ett litet tag till? Japp det är det.

Många av mina vänner undrar hur i all sin dar jag fixar att bara dricka och inte äta. Men jag måste säga att dagar som dessa, när livet inte är så kul så hade jag fuskat om jag ätit. Jag hade konstaterat att en halv pizza en fredag inte skulle göra så stor skada. En veckas försening i viktminskningen bara och det kan jag ju ta. Och så hade det varit kört, för nästa vecka finns det ju någon annan orsak att äta något mindre nyttigt. Så nu i och med att jag inte äter alls, så avstår jag från att äta pizzan. Så för mig är det alltså räddningen att jag inte äter. Frågan är ju bara hur jag ska hantera detta den dag jag börjar äta igen?





(jag har svaret... det stavas planering)

Dag 32: Hoppas inte

Idag fick jag en rejäl dos vardagsmotion. Jag och J plogade oss fram till badet för att bada tillsammans med ÖF. Våra små hade det så bra i vagnarna, det var bara vi mammor som fick streta och dra. Vi badade i nästan en timme, M tyckte det var jättekul och dök till och med från kanten. Sen promenerade jag hem igen och M sov. Väl hemma var det dags att skotta igen. Detta evighetsgöra som jag hatar! Men det blev gjort i alla fall.

M var lite hängig och fick sitta i mitt knä medan jag slötittade på TV. Plötsligt kräks hon i mitt knä. Inte så fräsht, jag med min fobi. Men det var inte så farligt, dels är hon så liten fortfarande och dels är hon ju mitt lillhjärta, så jag överlevde.

Nu tvättar jag den andra tvätten med kräkhanddukar och hoppas att det värsta är över. M sover lugnt i sin säng. Jag håller tummarna för att det var för mycket klorvatten i magen, eller möjligtvis snor som gjorde att hon inte mådde bra. Och OM det är någon typ av magåkomma alla vinterkräket, så hoppas jag verkligen att jag slipper drabbas. Jag har ju som sagt en fobi mot detta, men jag är även rädd för att om jag blir dålig, så kommer jag nog inte att kunna dricka shaker mer, och nu när det går så bra vill jag verkligen inte avbryta kuren. Så håll tummarna för mig, snälla!

Dag 30: brrrr

Idag fick jag äntligen till lite "vardagsmotion". Jag och M promenerade till Pinglan idag och sjöng lite tillsammans med våra vänner. Supermysigt. Det blev sammanlagt 50 minuters promenad. Så det kan jag vara stolt över. En av tre promenader denna vecka - check!

På eftermiddagen var vi hos J och A. Vi har inte varit hos dem förut, de bor jättefint ute på landet. Jag och J drack gott thé och barnen mumsade frukt.

När jag kom hem började jag frysa igen. Kollade innertemperaturen, 22 grader varmt inne, så det finns ju ingen orsak för mig att frysa. Så nu inbillar jag mig att jag fryser för att jag förbränner och hoppas att det innebär att jag går ner i vikt i raketfart J

Dag 29: förväntat besviken

Då var det dags för ny vägning. Jag är besviken på dagens resultat. Det blev "bara" -1,4. Jag vet att jag egentligen kanske inte borde vara besviken, det är ju ändå dryga kilot som har försvunnit. MEN, jag har ju i min mentala bild sett framför mig att vågen ska visa minst 2 kilo minus varje vecka. Så när det inte blev som jag ville så är det klart att jag blir besviken. Men istället för att deppa och tycka synd om mig själv (som är mitt gamla beteende i mitt gamla liv) så ska jag tänka positivt istället. Totalt sett har jag ju faktiskt gått ner drygt två kilo i veckan. Så i det stora hela är jag ju fortfarande på banan.

Saker som jag lyckats med denna vecka:

• Varit på 2 födelsedagskalas utan att känna sug eller sorg över att jag inte äter.
• Druckit mina shaker utan att klaga allt för mycket.
• Tränat de två träningspass jag bokat
• Tänkt positiva tankar och behållit fokus.

Saker som jag ska jobba på veckan som kommer:

• Se till att jag får i mig ordentligt med vatten (kan vara orsak till mindre viktnedgång)
• Komma ut på promenad minst 3 gånger á 20 minuter.
• Göra min läxa, i form av ett målcollage.