Gott slut

Så går 2010 mot sin ände. Ett helt år, 365 dagar fyllda av händelser, eller inte. En del dagar har ju varit mer eller mindre händelselösa. Men ett år rymmer ändå en hel del. Här följer en sammanfattning av mitt 2010:

JANUARI
Tiden rinner iväg och M firar sin ettårsdag. Vi fick sällan skådade snömängder och det kändes som att jag inte gjorde så mycket mer än skottade. Ett par gånger var det så illa att jag skyfflade snö med tårarna rinnandes, eftersom jag inte visste var jag skulle göra av all snö…4 januari sätter jag i gång med sopp-dieten och byter ut alla mina mål mot soppor eller shaker. 10 veckor står jag ut innan jag ger upp.

FEBRUARI & MARS
Många ”sista”gången försökte jag pressa in här. Snart var det dags att gå tillbaka till jobbet och det var med väldigt blandade känslor. Den 24:e firar jag och A vår 5-års dag i Sälen. Han överraskar mig med en ring och (äntligen ) får jag den stora frågan, som självklart besvaras med ett ja. Datum för bröllop diskuteras men vi kommer inte fram till något mer än att det blir under 2011.
Veckan innan jag går tillbaka till jobbet börjar jag äta vanlig mat igen. 10 veckors fasta ger ett resultat på -18kg. Jag är hyfsat nöjd med att ha nått ungefär halvvägs på min viktresa. Jag hade nog tänkt att det skulle fortsätta neråt, men kroppen ville annat. Att bara dricka i 10 veckor gjorde att min kropp tog en del stryk. Så nu var det dags för lite ”viktminskningsvila”!

APRIL
Jag jobbar igen, M är hemma med morfar. Det funkar över förväntan och jag kan jobba 100% samtidigt som jag vet att M har det superbra på dagarna.

MAJ
A fyller 40 och vi tänkte slå till och ha en stor fest. Men av någon anledning så har inte folk möjlighet eller lust eller en kombination av båda, och det som var tänkt att bli en vuxenfest blir en trevlig familjefest istället där både föräldrar och barn var välkomna. Vi går på årets första bröllopsfest. Jag var bjuden på inte mindre än 5 stycken i år.

JUNI
Äntligen sommar. Jag hade tidig semester i år och det innebar att vi firade midsommar och sen hade jag semester i tre veckor. A var föräldraledig i tre månader och det var underbart att se hur han och M lärde känna varandra och blev varandras allt.

JULI
Mer sommar och mer bröllop. Fler ord är nästan överflödiga. Lika smällkallt och snöigt som det var i vintras, lika varmt och underbart var sommaren. M älskar att bada och det badas i pool hemma tomten ofta.

AUGUSTI
M blir stora tjejen och börjar på förskola. Hon älskar det från första stund och det har aldrig varit några problem att lämna henne där.

SEPTEMBER
Hösten tickar på och under septembers sista skälvande dagar åker jag på körresa. Det är tufft att vara borta från familjen i 5 dagar, men vi har så skoj. Tyskland är varmt och skönt, maten och ölen smakar bra och publiken är WUNDERBAR!!! Vi får stående ovationer efter konserterna. Något vi inte är allför bortskämda med i Sverige vill jag lova.

OKTOBER
Nu är det min tur att fylla år. Det firas med fika, det är ju trots allt inga jämna 10-tal som firas. Utbildning med jobbet, och jag är bortrest i tre dagar. Sen hem och packa inför 2 veckor i solen.

NOVEMBER
Aruba – i 14 dagar. Några av de underbaraste dagarna i mitt liv. Så underbart att bara slappa och ligga i solen och göra ingenting. Ön är vacker, människorna vänliga och vädret underbart. Måste man leta reda på någon nackdel så skulle det stavas priserna, det är ganska dyrt att leva på Aruba (dvs svenska priser) och så de 12 timmarna det tar att flyga dit. Att vi blev 7 timmar sena när vi skulle hem gjorde ju inte saken bättre. När vi kom hem den 14 november hade den första snön redan fallit, och den ligger än. Det blev en riktig vinter i år igen. Än så länge är det dock lite mindre snö än förra året.

DECEMBER
Tiden går så fort. Det är sponsorkonsert med kören och det är advent. Första, andra, tredje och fjärde. Jag inser att jag inte kommer att hinna med allt jag vill göra, så jag rationaliserar bort en hel del. Det blir en adventstid och jul utan massa utsmyckningar och krusiduller. Adventsljusstakarna i fönstret kommer upp, men julgardiner, tomtar och änglar får ligga kvar i kartongerna. Julgran struntar jag i eftersom julafton firas hos mina föräldrar, juldagen hos svärmor och annandagen hos svärfar. Så det känns meningslöst att lägga ner en massa tid och pengar på något som inte ens uppskattas till fullo. Jag satsar på nästa jul istället, när M är lite äldre och kanske förstår lite mer av vad julen handlar om.
Nyårsafton ska firas hos bästa vännen, men eftersom jag i skrivandets stund inte hunnit fira än kan jag inte säga något om hur det kommer att bli. Eller jo, det kan jag förresten – det kommer att bli jättebra!

säg den lycka som varar för evigt?

Vi är så glada över de framsteg som M gör. Det har ju hänt en hel del det senaste året. OK hon är inte riktigt ifatt sina jämnåriga kamrater än, men det går ju framåt med små myrsteg, men vi har ju sagt att det inte spelar så stor roll - hon gör det i sin egen takt.

I september var vi hos barnneurologen och hon sa att när M är 2,5 så tippar hon på att M då skulle vara i kapp sina jämnåriga kamrater.

Så det kändes riktigt kul att gå på läkarbesök idag. Vi fick reda på att skruttan vägen 12020g och vi tror att hon är 78 cm. Inte så lätt att mäta längden på en tjej som vägrar att stå still vid mätstickan ;)

M var riktigt duktig hos doktorn som bände och kände och lyssnade och bad henne plocka med stora pärlor och små pärlor. Sen fick hon ta sig runt en hurts för att visa hur hon går och så kände doktorn på ryggraden. Allt var inte så kul. Att undersöka reflexerna var ingen favorit direkt.

När så undersökningen var klar och en massa frågor ställda om M:s sjukdomsbild, om graviditet och förlossning osv så säger doktor U att de har pratat i Teamet och att de är överens om att även om M gör framsteg, så går det lite långsammare än de förväntat sig. M:s rörelsemönster är lite ryckigt och det kan vara orsaken till att hon har svårt att hitta balansen och därmed svårt att gå.

Det finns en sjukdom som heter Ataxi. Den beror på små skador på lillhjärnan, och gör att den som är drabbad lider av ryckningar som gör att man bland annat går ostadigt. Men problemen med motoriken kan också ha något med ämnesomsättningen att göra. Så doktorn vill ta en massa prover på M. Det innebär plasmaprov (blodprov ur armen), urinprov, prov på ryggmärgsvätska och MR-undersökning. MR-undersökningen tar ca 45 minuter och patienten måste ligga blixtstilla under hela undersökningen. Det innebär i Ms fall att hon måste sövas. De kommer att passa på ta ryggmärgsprovet när hon ändå är sövd, så att hon slipper sövas två gånger. Men jag tycker att detta med sövningen är lite läskigt...

Å ena sidan VET jag att det inte är något fel på min dotter. Å andra sidan så kommer det att vara skönt att få bekräftat att det inte är något fel. Men det är fantastiskt att bo i ett land där det inte frågas om vi har råd att göra undersökningarna utan de bara beställs.

Och skulle det visa sig att min magkänsla inte stämmer, så får M chansen att få riktad hjälp för att kunna utvecklas på bästa sätt. Jag är också evigt tacksam över att hon inte har ont. Men f*n!!! Det går ju framåt, och vi är så glada för varje litet framsteg hon gör! Inget roligt avslut på ett år som annars varit fantastiskt!

Första mellandagen

Kändes inte så himla kul att kliva upp i morse och gå till jobbet, när jag vet att ungefär halva Sverige ligger kvar i sina sängar och är lediga. Men så är det när man inte har fler semesterdagar att lägga på ledighet just nu. Eller rättare sagt, jag prioriterar att vara ledig vid senare tillfällen.

Jag gick hem lite tidigare idag och hämtade M på dagis. Vi hade en playdate med våra vänner. En av papporna skulle rigga fotokameran och vi skulle ta lite kort på våra små. När jag hämtade M på dagis var hon ett litet solsken hela hon. Hon pratade och kvittrade på för fullt i bilen och när vi gick från parkeringen till lokalen där vi skulle vara. Vi hann in i rummet där två av de andra barnen var och hon hann gå fram till en av leksakerna. Något gjorde att hon tappade balansen lite och blev rädd. Sen var det kört. Förutom ca 5 minuter när hon satt i mitt knä och fikade, så grät hon konstant i nästan två timmar =) Så det slutade med att vi åkte hem, utan att bli fotade. Det var liksom ingen idé. M som annars är en liten sol och skrattar jämt. Snacka om mellandag! ;)

God Jul alla vänner!

fel dag

Jag har haft en märklig känsla av att det är fredag hela dagen idag. Och så är det "bara" onsdag. Det är ju inte ens dan före dan! Ja ja, det är bara att masa sig iväg till jobbet i morgon igen ;)

Idag var det M:s sista dag på jobbet. Hon flyttar hem till Norrland igen. Jag kommer att sakna henne. Men hon har lovat att hon ska komma ner och hälsa på och jag har erbjudit henne sovplats, så förhoppningsvis kommer vi att ses igen inom kort.

Idag funderar jag på att koka knäck. (ska bara slappa i soffan en liiiten stund först!)

klara, färdiga, gå!

Det har ju varit på gång så länge. M har blivit modigare och modigare för varje dag. Det har varit så lite kvar för att hon ska våga släppa taget och gå. Nu verkar vi vara där! I fredags tog hon de första stapplande stegen mellan mig och mormor. Vi satt på en varsin fotpall med ca 1,5 meter emellan och M gick fram och tillbaka mellan oss. Det handlade om ett par steg, men ändå. Dock var det ju en stor trygghet att gå från mamma till mormor och lite vingligt var det allt. Men så idag hände det! M tog sin första steg helt själv från pappa till gåvagnen och från gåvagnen till mig. Yes, yes, yes!!!! Det är som att vinna högsta vinsten på lotto. Jag tvivlade aldrig på att hon skulle gå, men det är ljuvligt att det äntligen händer. Min absolut bästa julklapp någonsin är att se lyckan i hennes ögon när hon går helt för egen maskin!

Fjärde advent

Så var det sista söndagen före julafton. Det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Vi skulle ha träffat två av M:s kompisar för advensfika och julklappsbyte, men sjukdom satte stopp för det hela. Vi är tack och lov friska, men i de andra två familjerna finns det sjuklingar. Jag håller tummarna för att alla är friska och krya till julafton.

Igår skulle vi ha hämtat M:s storbarns-säng. Men festligheter i fredags gjorde att gårdagens planer fick ändras. Istället fick A åka och hämta sängen idag. När han varit borta en stund ringde telefonen och det visade sig att A var på väg hem med en "halv" säng. Madrassen är kvar hos givaren. Vi bestämde dock att det inte är dags för M att sova i sängen riktigt än, så vi hämtar madrassen vid ett annat tillfälle.

Jag gjorde julgodis igår. Det passade bra idag när vi slöade i soffan en stund. Supergott till kaffe! Jag gjorde Rocky Road och Bounty Road. Min Bounty Road gjorde jag dock på mjölkchoklad. Kan tycka att den smakar lite för lite kokos, så nästa gång har jag nog i lite kokosflingor.

Pepparkakshus hade jag planerat att göra i helgen, men det får bli någon annan gång  =)

En gåva för livet

Jag vet inte hur många gånger jag tänkt tanken. Mest intensivt var det innan jag fyllt 18 och inte fick. Men så har tanken återkommit under flertalet tillfällen sen dess, men jag har inte gjort något åt det. Men så för två veckor sen fick min kollega ett sms om att hon behövdes akut. Jag beklagade mig för henne om att jag inte kommit iväg än. När hon kom tillbaka hade hon med sig en "fadder"-lapp. -Seså, sa hon. Fixa en Filippa K-mugg åt mig. Det är nämligen min faddergåva om du pallrar dig iväg. Jag ringde och bokade tid till idag.

Så nu är det gjort! Jag har ÄNTLIGEN tagit första steget till att bli blodgivare! Jag var på registrering och provtagning idag. Nu ska de testa mitt blod, kolla vilken blodgrupp jag tillhör och så får jag kallelse till tappning om ca 3-4 veckor. När jag kom tillbaka med Filippa K muggen frågade nämnda kollega om jag anmält mig till donationsregistret också. Det kunde jag svara jakande på. Anmäl dig till donationsregistret du med. www.donationsradet.se Eller anmäl att du INTE vill donera. Det underlättar för dina anhöriga om det ofattbara skulle hända dig. Och de slipper fatta beslutet.

13 december

Vi lussar i kyrkan varje år. Jag tycker att det är lika jobbigt att klä på sig lusse-linnet varje gång. Det är en sak när det är unga människor som lussar, men jag känner mig inte lusse-ung längre. Samtidigt vet jag att det är väldigt uppskattat av publiken, så jag biter ihop och kränger på mig linnet. Nu är det gjort för i år, och det är 365 dagar kvar till nästa gång!

Bilden är hämtad på Internet

Anna-dagen

Grattis alla Annor! Idag är det vår namnsdag. Jag brukar inte fira namnsdagar så himla mycket. Jag brukar säga grattis och så är det bra så. Men min älskade lilla mamma gillar att fira. Hon har alltid uppvaktat mig med något litet gulligt. Idag fick jag ett paket innehållandes denna underbara väska att ha matlådan i när jag går till jobbet:

Bilden är lånad från lagerhaus.se

Förutom väskan innehöll paketet lite annat smått och lukta gott.

Även min sambo kom ihåg att jag älskar paket ;) Utav honom fick jag ett set för vackrare naglar och händer samt en Pandora-berlock till samlingen!

Bilden är lånad från pandora.net

En liten ponny! Jag frågade om den symboliserade något speciellt (eftersom många av berlockerna gör det, eller är köpta för att påminna om speciella tillfällen) Den här påminner mig om hur söt M är när hon ska säga häst. Det är svårt att skriva det men hon uttalar det i stil med "hässss" och är helt bedårande!

att ladda batteriet

De senaste två dagarna har varit ganska hektiska på jobbet. Jag brukar vara bra på att lämna jobbet bakom mig och vara hemma när jag är hemma, men jag behöver något att ladda livsbatteriet med. M hjälper till. Till och med när hon är på sitt gnälligaste humör älskar jag att vara med henne. Även om det inte alltid känns som det. Men faktum är att jag kan sitta framför tv:n med bärbara i knät, på kvällen när hon sover - titta på foton av henne och sakna henne något så oerhört! Trots att jag träffat henne bara någon timme innan, och trots att jag vet att hon ligger och sover i rummet bredvid... (Knäppt jag vet, men jag kan inte rå för det!)

Det som laddar mina batterier mest av allt är ändå sången. Att få träffa mina underbara körkompisar på onsdagarna gör att jag orkar med resten av veckan. Idag repeterade vi Lucia-sånger. De flesta gamla godigar som sitter hyfsat bra, men även några sånger som är helt nya för i år. Luciakonserterna är på söndag. Spännande kan man väl säga om man är lagd åt det positiva hållet.  =)

Hett om öronen

Idag efter lunch hade vi bara ett möte kl. 15 inplanerat och jag såg fram emot en lugn eftermiddag. Jotack hejdu! Det blev inte så lugnt. Plötsligt ringde telefonen och vi fick första meddelandet om att allt inte stod rätt till med vårt datasystem. Så ut och kolla hur det såg ut hos oss, och det var ju inte så bra. Sköterskorna fick inte information om patienter och bilder lagrades felaktigt i databasen. Omstart av servern brukar fixa problemen, men inte idag. Istället ringde telefonen igen och vi blev varse att inga remisser kom in. Så i 1,5 timme fick vi jobba hårt med att felsöka och informera om felet. När problemen var avhjälpta var det dags för lite "städning" och rättning, så att bilderna hamnade där dom skulle med rätt id. Sen blev det lite lugnare och vi hann till och med få oss en kopp kaffe innan mötet. Puh, (torkar svetten ur pannan)
Besvärligt när vi är mitt uppe i det, men också en av anledningarna att jag gillar mitt jobb. Jag vet aldrig vad som kommer att hända under dagen när jag åker dit på morgonen.

igång igen

Idag var jag iväg och tränade igen. Det är ju en månad sen. Mådde pyton idag på eftermiddagen, så det var nära att jag struntade i allt, men så tänkte jag att det är ju bättre att gå dit och ev. bryta passet. Så jag masade mig iväg. Som tur är, för jag körde först 10 minuter på crosstrainern och sen ett pass på 30 minuter fettförbränning. Mådde väl inte så där jättebra när passet var över, men jag blir ju lätt åksjuk när jag inte tränat på ett tag och tar ut mig.

När jag kom hem möttes jag av barngråt. M hade somnat och sovit i ca 5 minuter. Sen hade hon gråtit  i en halvtimme. Så det blev till att byta blöja och låta henne somna i vår säng. Bortskämda unge =). Vi borde verkligen hämta sängen vi ska få av T och H så att vi kan ligga bredvid henne i hennes rum istället. Jag tror att det skulle funka bättre. Och så bjuda dem på middag som tack, det var ju så himla länge sen vi träffades!

Hoppsan!

Inte märkte jag att tiden bara rusade fram och att jag skrev hela fyra 4! inlägg i november.... Om jag inte har en enda följeslagare kvar så är jag inte förvånad alls. Men den som väntar på något gott?

Jag har haft tokmycket under de två sista veckorna i november. Jag har varit helt slut på kvällarna och inte riktigt hittat något att skriva om. Det har varit så mycket eller lite som vill ut, att jag helt enkelt valt att inte skriva något alls. Men ni får det vara slut på allt det här.

Idag bakade jag saffransbullar. Jag gillar saffran, A älskar kanelbullar. Jag är inte direkt någon hejare på att få till lussekatter, det är något med min koordinationsförmåga när jag ska forma till dem till S8.:r. De blir jättemärkliga. Sen tycker jag tyvärr att de recepten jag har gör att bullarna blir aningen torra och tråkiga. Så jag bestämde mig för att göra en helt vanlig vetedeg. Enda skillnaden är att jag blandade i saffran i degen, och när jag kom till den delen när man ska bre smör, kanel och socker  på degen för att sedan rulla till bullar, då hade jag i mandelmassa i stället för kanel och socker. Resultat blev försvinnande gott! Inte bra alls ur viktsynpunkt. Men om jag äter saffransbröd under helgen så kan jag ju alltid skärpa till mig i veckan som kommer.

Jag har tyvärr inte hunnit med att träna alls under november. Förra veckan var A borta hela veckan på kurs, så då kom jag inte heller iväg. Men nu ska det bli ändring på de fronten. Jag måste komma igång och träna. Dels för mitt välbefinnande, men också för att göra det ekonomiskt försvarbart att betala gymkortet. Nu har jag i alla fall bokat in pass både på måndag och på fredag och så måndag den 13:e. Minst två gånger i veckan ska jag träna. Det har jag ju bestämt sen förut. Skulle egentligen vilja träna mer, men jag vågar inte bestämma mig för det. Jag anser att det är bättre att säga två gånger i veckan och lyckas med att hålla det, än att ständigt ha dåligt samvete för att jag inte hinner eller orkar den tredje gången. Tanken är ju även att jag ska cykla till jobbet igen - så fort den här eländiga snön och kylan försvinner!

Något som kändes positivt var idag när jag och mamma var på stan för att shoppa lite. Jag hittade en kjol till mig som jag provade. Strl 42 var för stor, så jag fick köpa en i strl 40. YES! (sen vet jag att jag lurar mig själv, för inget annat plagg i den storleken passar, men det är ljuvt så länge det varar!)