säg den lycka som varar för evigt?

Vi är så glada över de framsteg som M gör. Det har ju hänt en hel del det senaste året. OK hon är inte riktigt ifatt sina jämnåriga kamrater än, men det går ju framåt med små myrsteg, men vi har ju sagt att det inte spelar så stor roll - hon gör det i sin egen takt.

I september var vi hos barnneurologen och hon sa att när M är 2,5 så tippar hon på att M då skulle vara i kapp sina jämnåriga kamrater.

Så det kändes riktigt kul att gå på läkarbesök idag. Vi fick reda på att skruttan vägen 12020g och vi tror att hon är 78 cm. Inte så lätt att mäta längden på en tjej som vägrar att stå still vid mätstickan ;)

M var riktigt duktig hos doktorn som bände och kände och lyssnade och bad henne plocka med stora pärlor och små pärlor. Sen fick hon ta sig runt en hurts för att visa hur hon går och så kände doktorn på ryggraden. Allt var inte så kul. Att undersöka reflexerna var ingen favorit direkt.

När så undersökningen var klar och en massa frågor ställda om M:s sjukdomsbild, om graviditet och förlossning osv så säger doktor U att de har pratat i Teamet och att de är överens om att även om M gör framsteg, så går det lite långsammare än de förväntat sig. M:s rörelsemönster är lite ryckigt och det kan vara orsaken till att hon har svårt att hitta balansen och därmed svårt att gå.

Det finns en sjukdom som heter Ataxi. Den beror på små skador på lillhjärnan, och gör att den som är drabbad lider av ryckningar som gör att man bland annat går ostadigt. Men problemen med motoriken kan också ha något med ämnesomsättningen att göra. Så doktorn vill ta en massa prover på M. Det innebär plasmaprov (blodprov ur armen), urinprov, prov på ryggmärgsvätska och MR-undersökning. MR-undersökningen tar ca 45 minuter och patienten måste ligga blixtstilla under hela undersökningen. Det innebär i Ms fall att hon måste sövas. De kommer att passa på ta ryggmärgsprovet när hon ändå är sövd, så att hon slipper sövas två gånger. Men jag tycker att detta med sövningen är lite läskigt...

Å ena sidan VET jag att det inte är något fel på min dotter. Å andra sidan så kommer det att vara skönt att få bekräftat att det inte är något fel. Men det är fantastiskt att bo i ett land där det inte frågas om vi har råd att göra undersökningarna utan de bara beställs.

Och skulle det visa sig att min magkänsla inte stämmer, så får M chansen att få riktad hjälp för att kunna utvecklas på bästa sätt. Jag är också evigt tacksam över att hon inte har ont. Men f*n!!! Det går ju framåt, och vi är så glada för varje litet framsteg hon gör! Inget roligt avslut på ett år som annars varit fantastiskt!