Ketos

Äntligen tror jag att den har infunnit sig. Smakar konstigt i munnen och jag mår inte illa av hunger längre. Men motivationen är fortfarande ganska låg. Nu är det söndag kvar, sen har jag hållt på i en vecka. Sen tänkte jag kämpa på i två dagar till innan jag ger upp och börjar äta. Jag är inte alls inställd på att hålla på på samma sätt som jag var i januari. Det gör att när det dyker upp situationer där det inte är riktigt bekvämt att pulvra, då hoppar jag över istället. På torsdag ska jag på röntgenveckan i Örebro med bankett på kvällen och jag tänker absolut INTE sitta med en chokladshake framför mig ;) Veckan därpå ska jag till Tyskland med kören och jag tänker INTE sitta med en chokladshake framför mig när de andra dricker öl. Så det får helt enkelt gå lite saktare, men jag tänker inte försaka en massa. Jag väljer helt enkelt att låta det ta den tid det tar ;)

Är lite sur för tillfället.... Jag beställde jätteförstoringar på M att ha på väggen. 50x70 är formatet jag beställde. Dumma jag trodde ju då att det bara var att åka till IKEA och köpa ramar för bildmåttet 50x70 och så skulle det funka. Dumma, dumma lilla mig som inte mätte bilderna först. För inte kan jag lita på att de verkligen är 50x70, det vore ju bara för bra för att vara sant!!! De är 76x51. Så då passar inte ramarna. Så nu får jag hitta på ett bra sätt att skära till fotona på. Det är ju inte så enkelt att bara ta till kökssaxen och klippa till dem rätt. Men något ska jag nog komma på. Men kanske inte i kväll. Tar nog det under morgondagen när M sover middag eller så.

20 månader

Så gammal blir M idag. Kan inte fatta att det bara är fyra månader kvar tills hon är två! Det är de underbaraste månaderna i mitt liv. Jag är så fascinerad av den kärlek man känner till sina barn, så gränslös och så stor! ♥

Det är fjärde dagen utan mat. Jag kan inte ha kommit i ketos än, för jag är konstant hungrig, vilket gör att jag känner mig irriterad hela tiden. Det är öken att må så här. Blir det inte bättre under morgondagen vet jag faktiskt inte om jag pallar så länge som jag tänkt. Men till och med söndag borde jag klara av på ren vilja om inte annat. Så åh, vad jag vill!!!!

Anna vs. pulver 2-0

Ja, det är en kamp och jag måste verkligen kämpa för att vinna. Fy bövelen vad trist det är att inte äta. I söndags var jag helt inne på att dricka i 14 dagar. Idag var jag beredd att ge upp helt. Men så tänkte jag att efter 10 veckor, så borde ju en vecka vara en baggis. Så en vecka måste jag klara.

Jag fick frågan idag om det är värt det. Svaret är både ja och nej. Det är absolut värt det för att få igång motivationen och tappa några kilon fort för att komma in i det igen.

Nej, det är inte värt det när det är resultatet av att jag tappat kontrollen och ätit fel och för mycket. Förhoppningsvis har jag lärt mig läxan nu. Jag vill aldrig mer gå på helfart! Det känns som ett enkelt alternativ när jag tänker på det, men så är det absolut inte när det väl kommer till kritan. Så nu kör jag den här veckan, och kanske en vecka till. Sen är det färdigpulvrat för min del!

En riktig skitdag!

Vaknade i natt av att M inte kunde sova för att hon var täppt i näsan. Slutade med att jag satt i sängen och halvsov med henne i famnen i 1,5 timme. Klev upp och skulle ta min frukost-shake. Då öppnar sig shakern mitt i en skakning och jag får chokladshake på hela ärmen på min rena tröja. Fy F*n! Byta kläder och så iväg till jobbet.

Trött, hungrig och så kommer tant röd på besök och ger mig kraftig värk i magen. Kan det bli värre? Hade bokat in ett FF-pass halv åtta ikväll. Kan säga att det inte var någon höjdare att träna när man inte ätit på hela dagen. Men träna gjorde jag, tills jag mådde illa.

Sjukt sugen på min chokladkaka som ligger i skåpet.

Ska snart gå och lägga mig så att denna eländiga dag tar slut någon gång. Hoppas innerligt på att morgondagen blir bättre!!!

Höst

I helgen var det dags för bryggupptagning i A:s stuga. Vi åkte dit i fredags och hade en jättemysig kväll med fam. E och morbror P. I går skulle så bryggan upp. Kl. 10 var det samling. 10.03 vaknade jag och fick liv i A som rusade in i duschen och så iväg. Jag och M klev upp och hann inte mer än upp för trappen när A kom tillbaka in. Magsjuka. Då är det inte så lätt att jobba fysiskt. A kröp ner i sängen igen och jag och M åt frukost. Mitt illamående kom som ett brev på posten. (psykiskt förståss) Jag konstaterade att det var lika bra att packa ihop oss och åka hem innan jag och M också blev dåliga.

Väl hemma piggnade A på sig och nu undrar vi om det kanske är var så att det var en mild matförgiftning? Men för att vara på den säkra sidan och inte smitta ner någon så hoppade vi över de båda 1-års kalasen vi var bjudna på. Så plötsligt hade vi en helt tom oplanerad söndag framför oss. Vi åt frukost och mös, duschade, tvättade lite tvätt, städade lite i tvättstugan. Sen åt vi lunch och satte i M i vagnen. Hon sov hela vägen ner på stan och vi fick oss en trevlig promenad. Freddy Amigo sjöng nere vid fiskartorget, och väckte M. Hon uppskattade tydligen inte sången ;)

DVD-skivor införskaffades på CO och sen fick vi en Caffe Latte på Kalle på Spången. Sen promenerade vi hem igen. En underbar dag och vi var ute i tre timmar. Det var riktigt varmt och skönt och jag och A tog av oss jackorna. Men löven på träden börjar bli gula och luften har den där krispiga lukten av tidig höst. Fram med värmeljus och filtar, hösten är här!

den stora frågan

Jag ÄR motiverad, jag SKA komma i mål, men varför ska det vara så svårt att göra en nystart? Det gick ju så himla bra i början av sommaren, men sen har det sakta men säkert runnit ut och jag har tillåtit mig mer och mer. Jag blir arg och besviken på mig själv. Hittar på massor av dumma ursäkter, och tänker att "jaja, men det var ju bara idag - i morgon är en annan dag, då kör jag igång igen på riktigt. Och så kommer morgondagen. Frukost, fm-fika och lunch brukar funka ok. Sen kommer det stora suget, som på beställning varje gång jag har bestämt mig. Så då tänkte jag att jag kör ett par veckor på helfart igen. Då är det plötsligt stört omöjligt att hitta tid i kalendern som funkar. Antingen är det bjudmiddag med jobbet, eller så är det utlandsresa med kören, eller något annat som händer där det är svårt att få till det om jag bara dricker.

JAG VET! Ständigt dessa ursäkter.... Det är väl egentligen bara att skita i  vad som är på gång och köra hårt. Det vore ju härligt med ca 10 kilo mindre inför solsemestern i november. Det är 5 veckor på soppor. Det går ju om jag verkligen vill. Så nu handlar det bara om att hitta viljan och orken som ligger där under ytan någonstans...

Jag vill, jag vill, jag vill - jag ska, jag ska, jag ska!!!!

Beethovens 9:a

Vi hade rep med orkester idag. Det är en otrolig skillnad på orkesterstycken när man övar dem med orkester, jämfört med när vi övar bara kören.

Tyvärr så kunde jag inte vara med och sjunga. Förkylningen från förra veckan hänger kvar i form av heshet och halsont. Så jag stod över idag, i förhoppning om att kunna vara med i morgon när det är konsert. Jag hoppas men tvivlar =( .