den tappraste av dem alla

Halv sex vaknade vi idag för att hinna till sjukhuset kl. 7. M måste ha känt på sig att något var på g för hon var ledsen hela tiden förutom en liten stund i bilen. Vi anmälde oss på barnmottagningen och tog hissen till dagvården. M tittade sig omkring och sa -Mona! Det stämde ju bra, det är samma hiss vi tar ner till sjukgymnastiken ;)

Väl uppe på dagvården, fick vi ett rum att vara i och sen var det dags för vägning och mätning, alvedon och så satte de nål i armen och tog lite prover. Strax före åtta åkte vi till röntgen och kom till magnetkameran. Vi träffade en narkossköterka och narkosläkaren som skulle söva M. M satt i mitt knä i en stol vid kameran och så fick hon sövningsmedel i nålen som satt i armen. Det tog någon minut och sen sov hon. Malva lades upp på bädden som åker in i kameran och sen fick vi gå.

Jag och A tog en kopp kaffe, och pratade en liten stund med  mina kollegor innan vi gick tillbaka till dagvården och vårt rum där. Jag och A väntade i ca 20 minuter sen kom det en sköterska för att hämta oss. M var på uppvaket. När vi kom dit var M redan vaken. Det satt en personal och pratade med henne och hon låg i sin säng. När vi kom satte jag mig på en stol bredvid sängen och M satte sig i mitt knä för att vakna till ordentligt. En av de första orden hon sa när hon vaknade var Mat! Stackaren hade inte ätit sen middag igår. Sköterskan på uppvaket var jättegullig och hämtade en youghurt åt M. Sen fick hon ett diplom från uppvaket och så kom de och hämtade tillbaka oss till dagvården. Vi var kvar någon timme till och runt 11 fick vi åka hem.

Under eftermiddagen har hon varit sitt vanliga solskensjag. Min lilla duktiga tjej! Jag tror faktiskt inte att hon vet vad hon varit med om, och det känns skönt. Det enda litet ovanliga var att hon var väldigt mammig på eftermiddagen, så när det var dags att lägga sig nu på kvällen och hon inte ville ligga själv i sitt rum, fick hon självklart ligga i vår säng. För även om hon är duktig och tapper, så är hon ju vår lillskrutta och det är faktiskt riktigt mysigt att ha henne mellan oss!


ungefär så här ser MR-kameran ut