ett litet steg för mänskligheten

Min älskade lilla tjej håller på och kämpar med att lära sig gå. Det går inte fort (ur mitt perspektiv sett) men det går definitivt framåt. När hon fick sin gåstol från sjukgymnastiken så satt hon mest i den. Nu tar hon sig runt hela huset och till och med över trösklar. Numera vaknar hon ofta på mage och på kvällarna ligger hon och snurrar runt, från rygg till mage och tillbaka på rygg igen. Fortfarande är hon lite svag i benen och hon reser sig inte upp mot möbler själv ännu. Men det är bara en tidsfråga. Häromdagen höll min mamma M under armarna och M stod på golvet. Jag satt på golvet en bit bort. Jag lockade på henne och först fick min mamma putta lite på hennes ben, men efter ett par "puttsteg" flyttade M på sina egna fötter och tog 3-4 steg fram till mig. Jippie!!!

Av en händelse så pratade jag med en av läkarna på mitt jobb och det visade sig att hon ville sälja en barnsadel till cykel. Jag nappade på erbjudandet och vips så sitter det en barnsadel på min cykel. Vuxenpoäng så det förslår! Nu måste vi bara ta oss iväg och införskaffa cykelhjälm till M, sen kan vi ut på cykelturer och låta vinden killa i magen!