Lite analys och filosofidravel:
Vissa dagar känns det som att jag aldrig kommer att nå mitt mål. Det känns aptungt. Det känns som att det inte spelar någon roll hur mycket jag tränar eller hur lite jag äter, jag kommer aldrig att tappa ett hekto till. Samtidigt vet jag innerst inne att då tränar och äter jag inte rätt. Någonstans är det något som inte riktigt stämmer. Så då bestämmer jag mig för att börja skriva upp ALLT jag äter. För att se att jag får i mig tillräckligt - inte för mycket men inte heller för lite. Det går bra fram till fm fika. Jag tar en shake till frukost och ett ägg till fikat. Sen är det klippt eftersom jag de senaste dagarna ätit lunch i personalrestaurangen. Jag försöker verkligen anstränga mig och bara äta grönsaker och proteiner, men det är inte så lätt. Dessutom är det i princip omöjligt att veta hur mycket jag får i mig. Om det inte är rena köttbitar (vilket det ju sällan är) utan grytor och röror, så är det jättesvårt att veta hur mycket jag egentligen äter. Så lösningen på det är ju naturligtvis att börja laga mat hemma på kvällarna, så att det räcker till lunch dagen efter. Då kan jag kontrollera mitt intag.
Sen infinner sig stunder som i torsdags när jag cyklade till jobbet. Det var en kall, frisk höstmorgon. Vindstilla, inte så mycket folk i rörelse och det var otroligt skönt att cykla. Det är tyvärr inte så ofta jag känner så, oftast är det ett nödvändigt ont för att ta sig fram och tillbaka. Men i går så kändes det riktigt bra som sagt. Jag kan nästan drista mig till att jag kände mig lycklig, och väldigt nöjd med mig själv. Det var då jag konstaterade att jag kanske inte behöver gå ner så mycket mer i vikt. Återigen så inser jag att jag är en mästare på att lura mig själv och hitta på undanflykter. Mitt BMI säger mig att det definitivt finns kilon att gå ner. Ska jag vara riktigt krass har jag kommit ungefär halvvägs till min målvikt. Jag måste sätta lite fart nu känner jag. Veckorna bara rusar på. Om tre veckor ska vi utomlands. Jag hade ju tänkt 10 kg till dess. Nu inser jag att det inte är rimligt någonstans att fixa dessa kilon på den lilla tid som är kvar. Men till jul borde jag ju hinna, eller?? Om man siktar mot stjärnorna så når man trädtopparna. Så vi satsar väl på 10 kg före jul (så är det bara 8 kilo kvar).
Ska ta och plocka fram den fina kokboken som står i hyllan från Xtra och planera min inköpslista utifrån den. Den innehåller ju veckomenyer och om jag följer dem så måste det ju hända lite. Tänk om jag tar ett halvt kilo i veckan innan jag åker, det blir ju 1,5 och har jag tur blir det kanske något hekto extra... Håll i hatten nu kör vi igen!
PS. Tack lilla mamma för din kommentar och fråga om hur mycket mer jag gått ner! Det sporrade mig otroligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar