Funderade på den här och tänkte skriva mat eller choklad. Men när vi höll på att fixa mat och godis i kväll, så häver A ur sig -"Du är ju beroende av den där!" och syftar på min mobil som snällt plingar till med jämna mellanrum för att tala om någon trevlig nyhet.
Beroende vet jag dock inte om jag är... jag tror att jag skulle överleva utan mobilen. Eller det vet jag att jag skulle, för jag har ju levt ett helt tonårsliv utan mobil. Men det är säkert skillnad att leva utan mobil när ingen annan heller har någon mobil, mot när alla andra har en. Det som är lite roligt i det här fallet är att jag länge kämpade emot. Vad skulle jag ha en smartphone till? Inte behövde väl jag kunna surfa via min telefon? Min gamla mobil var 6 år gammal. Jag kände att det var dags att byta upp sig lite, men det fanns ju (i princip) inga alternativ som inte var en smartphone. Så efter mycket övertalning av A fick det bli en Samsung Galaxy SII. Och jag älskar min telefon. Och skulle tycka att livet kanske inte skulle vara omöjligt utan den, men bra mycket tråkigare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar