att ta igen det jag saknat

Det finns en stor nackdel med att inte äta på 10 veckor. Man saknar en massa saker som man åt innan. Jag har funderat på hur det kommer att vara när jag äter godis för första gången igen. Vissa saker har jag bara varit tvungen att få ur systemet. Bröd är en sådan grej. Bröd ingår egentligen inte i min kost för tillfället. Men jag kan bara inte låta blir helt och hållet. Så då bestämmer jag mig för när och hur mycket jag ska äta och försöker få in det i min diet. Det har blivit tre smörgåsar hittills. De har varit de godaste smörgåsarna jag ätit i hela mitt liv.

Idag var det så dags för smågodis. Det har kommit och gått, begäret, suget. Egentligen är jag inte sugen på sött. Det är svårt att förklara vad det egentligen är som drar. Och jag tror att det helt enkelt är vanan, hjärnan som spelar mig ett spratt. Så idag gjorde jag ett val. Jag var inne på ICA i ett helt annat ärende och bestämde mig således för att spräcka nollan. Så jag valde omsorgsfullt ut 7 bitar smågodis. Jag åt dem under promenaden som jag och M tog. (M låg i vagnen och sov, jag njöt av solen och godis) Eller egentligen så njöt jag av 4 bitar. De andra 3 slank ner av bara farten. Sen fick jag nästan magknip. Så jag kan konstatera att det var ett jättebra val jag gjorde. För nu vet jag att jag inte behöver äta godis på väldigt länge igen. För det var ju inte alls så gott som jag mindes det. Sött och sliskigt. Alltså kan jag låta bli helt och hållet istället.
Mitt favoritgodis förutom choklad har länge varit Ferraribilar. Så även idag. Den var godast!