I går kväll var jag i vårt konserthus och avnjöt Mia Skäringers enmansshow "Dyngkåt och hur helig som helst". Det var längesen, om någonsin, som jag sett och hört någon vara så självutlämnande. Det börjar med hennes entré och avslutas med sista sången. Bäst beskrivs nog föreställningen som en smocka i magen. Jag skrattade hysteriskt men grät också lite. Det är tufft när man känner igen sig, och inser att skrattet fastnar i halsen, för beskrivet på scen, blir situationen komisk, men när den väcker känslor av igenkännande, då kommer Mia väldigt nära. Tack Mia, för en underbar kväll med förlösande skratt men även eftertanke.
Det var även kul att få träffa Å, det blir tyvärr inte så ofta som vi önskar. Jobb och familj tar sin beskärda tid, och vi försöker och vill träffas oftare, men så fort vi bestämt något, så är något barn sjukt. Antar att det är en småbarnsmammas vardag!
En del av min vardag, är dessa evinnerliga soppor!!! Idag fyller min mor år och vi ska på kalas. Jag kommer att sitta och dricka vatten dagen till ära. Supertrist! Men det kommer att gå det med! Nu är det bara 5 påsar kvar, sen äter jag frukost!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar