Då lämnar vi klubben för inbördes beundran och går över till verkligheten. För det är ju i morgon som den hårda kalla verkligheten kommer ikapp. Det är då jag ska göra val, varje dag i resten av mitt liv. Jag ska göra valen som först leder mig ändå till målet och sen ser till att jag stannar där. Jag är en allt eller inget-människa. Det är alltså lättare för mig att säga nej helt och hållet, än att säga ja till vissa saker, eller bara äta lite, eller en bit - men inte resten. Så det känns lite som att det är nu utmaningen börjar. Det jag förundras över är mina känslor inför detta. Jag trodde att det skulle kännas läskigt, jobbigt och något jag skulle vilja fly ifrån. Men jag känner mig mest förväntansfull. Jag som inte gillar att laga mat tycker plötsligt att det ska bli kul att hitta på nya sätt att variera "proteiner och grönsaker". Jag är peppad, laddad och motiverad att möta mitt nya jag och mitt nya liv.
Jag heter Anna och lever ihop med min man och våra två barn. I den här bloggen skriver jag om sånt som är mer eller mindre viktigt för mig, livet i stort och smått. Välkommen!
2010-03-14
Dag 70: TIO VECKOR TILL ÄNDA!
Då lämnar vi klubben för inbördes beundran och går över till verkligheten. För det är ju i morgon som den hårda kalla verkligheten kommer ikapp. Det är då jag ska göra val, varje dag i resten av mitt liv. Jag ska göra valen som först leder mig ändå till målet och sen ser till att jag stannar där. Jag är en allt eller inget-människa. Det är alltså lättare för mig att säga nej helt och hållet, än att säga ja till vissa saker, eller bara äta lite, eller en bit - men inte resten. Så det känns lite som att det är nu utmaningen börjar. Det jag förundras över är mina känslor inför detta. Jag trodde att det skulle kännas läskigt, jobbigt och något jag skulle vilja fly ifrån. Men jag känner mig mest förväntansfull. Jag som inte gillar att laga mat tycker plötsligt att det ska bli kul att hitta på nya sätt att variera "proteiner och grönsaker". Jag är peppad, laddad och motiverad att möta mitt nya jag och mitt nya liv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Fasiken vad duktig du är, Anna! Jag blir fruktansvärt imponerad. Undrar om jag skulle känna igen dig nu... ?
SvaraRaderaKram på dig och keep up the good work!
//Katharina