I tisdags gick jag en hel del på jobbet. Mer än vad jag brukar. Jag var redigt trött när jag kom hem och foglossningen gjorde sig rejält påmind.
Jag fick sota för det igår. Bullen tog en vilodag. Min bulle som normalt är ett väldigt livligt barn brukar säga hej till mig redan på morgonen med ett par buffar och sparkar. Vi morgonfikat sitter kollegorna och kikar på hur magen konstant byter form. Och under resten av dagen knuffar jag ibland vänligt tillbaka när jag tycker att bebis är lite för vild för att det ska vara bekvämt för mig som mamma.
I går morse när jag vaknade var magen lugn och stilla. Tänkte inte så mycket på det. Men när det gått ett par timmar och den lill* ännu inte givit sig till känna började tankarna och oron komma. Vid 10-tiden kände jag som en lätt smekning inifrån. Inte i närheten av de sparkar jag brukar få. Men dock ett livstecken i alla fall. Men sen var det återigen alldeles lugnt och stilla. För lugnt och stilla för att det skulle kännas ok. Jag satt på möte hela förmiddagen och vid lunch kom det ett par väldigt lugna rörelser till. Sen var det lugnt igen till tre-tiden. När jag kom hem bestämde jag mig för att om bebisen fortsätter att vara så här lugn under kvällen/natten så ringer jag till förlossningen på morgonen.
Körövningen gjorde susen. Äntligen lite ordentligt med liv i luckan. Så det blir inget telefonsamtal till förlossningen idag. Däremot fick jag mig en rejäl tankeställare och bestämde mig för att prata med min familjeläkare om sjukskrivning. Jag vill absolut inte gå hemma den månaden som är kvar, men 25% kortare arbetsdagar borde göra susen hoppas jag. Ska ringa under dagen idag och boka en tid, så får vi se hur det går.
Uppdatering 08:55
Ringde i morse och fick en telefontid på onsdag nästa vecka. Nästan en vecka dit, men jag får försöka ta det så lugnt det går tills dess :)
Du är duktig som lyssnar på din kropp! Jag tycker det är enklare att göra det under denna graviditet. Första gången var det ju så svårt att relatera till att det ens kom ut nåt barn ur en liksom, tycker jag.
SvaraRaderaHoppas det går fint för dig och att läkaren är bra!
Tack! Jag har verkligen jobbat med mig själv de senaste åren för att lära mig att lyssna på min kropp och själ. Förr gick allt i 200 blås hela tiden... Men nu händer det allt oftare att jag säger nej, och det är riktigt skönt!
SvaraRaderaBra där Anna! Det är viktigt att lära sig lyssna på sin kropp. lycka till hos läkaren! Trevlig helg Kram
SvaraRaderaTa't lugnt SA JA! Du MÅSTE lyssna på din kropp, det är bra att du säger nej ibland!
SvaraRaderaTa det lugnt vännen! Lyssna på bebisen! Jag längtar efter dig och jag vill hälsa på så fort vi får efter att den lilla kikat ut! Jag går runt på jobbet och ser alla fina bebiskläder och längtar efter att få köpa presenter :D KRAMAR!!!!!
SvaraRadera