Jag vet att jag inte får banta så länge jag ammar. Då finns risken att mjölken sinar, och eftersom jag fick sluta amma M för att mjölken inte räckte till så är det inte en risk jag tar.
Däremot skulle jag ju självklart kunna börja tänka lite mer på vad jag äter. Utan att banta kan jag ju dra ner på snabba kolhydrater, rent socker och onödigt fett. Men jag är en allt eller inget person och då tänker min fetto-hjärna att den här graviditeten och amningsperioden är den sista gången i mitt liv som jag kommer att kunna äta vad jag vill när jag vill mer eller mindre okontrollerat. Så det blir allt snarare än inget. Under flera år har jag tänkt på vad jag stoppar i mig och under de senaste åren har jag varit superstrikt. Det har varit tomt i påskäggen, nej tack till semlor som jag älskar. Jag har aldrig ätit tårta på M:s födelsedag... Så eftersom jag räknar med att jag kommer att amma under våren, så har jag bestämt mig för att det är ok med tårta på 3-års dagen, semlor i rimliga mängder och lite godis i påskägget.
Sen måste jag bestämma ett startdatum för när jag börjar köra hårt igen. Jag måste hitta ett nytt mål och även hitta motivationen igen. Jag måste även bestämma mig för vilken träningsform jag ska ägna mig åt och få in regelbundenhet i det hela. Ibland önskar jag sååå att jag var träningsnarkoman. Eller åtminstone att jag en enda gång i livet kunde få känna en endorfinkick när jag tränar - så att jag kunde få längta till nästa gång jag ska träna. Men det har aldrig hänt hittills och jag har tappat hoppet om att jag någonsin kommer att få uppleva det heller.
Men som sagt först måste jag ha ett mål. Det ska vara realistiskt, mätbart och tidsbestämt. Och så måste jag bestämma mig för en starttid.
Det är ju fantastisk Anna!!!! Jag tycker absolut att du ska unna dig semla och påskgodis, du har vart så duktig under flera år och man måste få njuta av livet också! Jag är precis som du, allt eller inget. Så just nu är det inget som gäller (sen i söndags, hahaha, men jag hoppas att det håller i sig länge!) Kram till dig!
SvaraRaderaHeja dig! Vad härligt att vågen inte visade mer. För mig var det inte riktigt så och det var (och är) en kamp som du vet. Puh! Just idag är jag extra ledsen som du kommer märka när du läst min blogg.
SvaraRaderaVill inte dra ner dig i mitt negativa utan ville istället säga heja igen. Och du är klok som en bok som skriver att bantning inte är att tänka på nu. Ta det som det kommer. Du har hela livet på dig. Önskar bara jag kunde tänka så själv.
Kram Emma
Vad roligt! Det finns ju tusen mål att sträva mot och du kan välja bland hur mycket som helst! Kanske skulle du testa en helt annan träningsform än du någonsin gjort och kanske kommer den där kicken? Hoppas!
SvaraRaderaOch grattis till dina "ynka" fem kilon! Trots att jag tränar som en tok och ofta tänker mycket på kosten så kommer jag ha bra många fler kilon att jobba bort. Alla är vi så fruktansvärt olika!