F är inte ens två veckor gammal. Han är totalt beroende av mig och sin pappa för mat och trygghet. F gillar bäst att ligga nära oss. I knät eller i famnen, bara han slipper ligga ensam. Det innebär att han inte sover i egen säng. Sover han och jag försöker lägga ner honom i sängen börjar han gny och gnälla efter en liten stund. Han har kraftiga lungor och snart ändras gnället till riktig gråt. För att inte väcka storasyster plockar vi upp honom illa kvickt. Eller gjorde det första nätterna. Nu lägger jag honom bredvid oss i sängen på en gång. Oftast somnar han när vi ammar på natten och jag med för den delen, så det slutar med att han sover på mig. Där verkar han trivas bäst :)
Det är likadant på dagen. Han är vaken längre stunder varje dag, men gillar inte att ligga själv utan vill helst vara i famnen.
Det är så otroligt mysigt - och han blir ju aldrig så här liten igen. Så jag går omkring och myser mest hela tiden. Idag t ex hade jag honom i bärsjal och han sov där i nära 3 timmar. Jag passade på att plocka undan lite grejer som stökat till det i gästrummet och som hamnat i vardgasrummet! och så bakade vi pepparkakor tillsammans med M.
Men det är inte så lätt med ett barn hängandes utanpå magen... I ett par dagar har jag varit i det närmaste frustrerad över att jag inte får något gjort på dagarna. M kräver ganska mycket uppmärksamhet och under de här två första veckorna har jag ju förmånen att få ha A hemma. Han tillbringar jättemycket tid med M för att hon inte ska känna sig bortstött när jag sitter fast med lillebror ammandes i soffan stor del av dagen. Men stundtals önskar jag så att F skulle fixa att ligga själv och sova i alla fall en timme eller så. Å ena sidan är det jättemysigt att vara "inne i bubblan", å andra sidan känner jag mig stundtals ganska låst. Jag vet att det är en ytterst kort period i hans liv som det kommer att vara så här. Innan jag vet ordet av så kommer han att ta studenten och flytta hemifrån...
Men nu har jag fått skriva av mig lite i alla fall. I morgon är en annan dag ;0)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar