Gott slut med bismak av blåljus

Vi valde att fira nyårsafton med min bästa vän Å och hennes familj hemma hos R & M och deras barn. Det var väldigt trevligt, avslappnat och opretentiöst. Ingen orkade stå och laga tre-rätters, så vi beställde en festplanka från en matbutik istället. F är så liten så för honom spelar det ju ingen roll var vi är, han äter och sover när han vill hursom helst. Med M är det ju lite skillnad. Vi försökte få henne att sova middag, utan resultat. I slutänden ledde det till att vi tittade på varandra strax efter elva och sa att vi måste nog hem nu.

Vi parkerade bilen och A bar in M i hennes rum och klädde av henne. Jag plockade lite vid bilen och bar in alla kassar som vi hade med oss. Vid ett tillfälle gick jag förbi vårt TV-rum och ser att A ligger i soffan och låtsas sova. Kul skämt hinner jag tänka innan jag inser att det inte är A som ligger där. Det är NÅGON ANNAN!!! Jag går in till A som är i M:s rum och viskar -Vem är det som ligger i vår soffa? A tror först att jag skämtar, sen tror han att jag menar sofforna ute på altanen och tillslut fattar han att jag menar inne hos oss!!!

Jag tänder lampan i taket och ser att det är en ganska ung person - tveksamt om han ens är över 18. Jag säger hallå ganska högt och frågar vad han gör här. Efter ett par försök får jag ett luddigt hallå till svar innan han somnar om. Jag tittar på A och någon tiondels sekund funderar jag på vad vi ska göra. Jag kommer fram till 112 omgående och blir kopplad till polisen. Under de minuter det tar för bilen att komma till oss hinner A konstatera att inkräktaren tagit sig in genom vår olåsta altandörr. (Vi hade besök i fredags och låste upp den vägen. Bevisligen hade båda glömt att låsa igen.) Polisen kom prick tolv, det märktes eftersom det lät som värsta världskriget utanför. Den unge mannen fick följa med dem till stationen. En av poliserna frågade om vi ville göra en anmälan, men vi sa nej. Dels hade vi ju faktiskt inte låst altandörren, dels hade han inte gjort någon skada eller snott något. Så det kändes som att det inte var värt det.

Lite skakade gick vi och la oss. Mitt adrenalinpåslag måste ha varit på högsta nivå för det tog nog nära en timme att få ner hjärtslagen till det normala. Dessutom sköt de raketer utanför vårt fönster tills hon var närmare halv två. F:s mage bråkade fram till halv tre och när han precis somnat vaknade M till. Jag kröp ner bredvid henne och vi somnade båda två och jag vaknade en timme senare. Gick tillbaka till vårt sovrum och sov ett par timmar i sträck innan F ville ha mat igen. Ingen underbar början på 2012, men wtf nu kan det ju bara bli bättre?!