Året var 2011

Så har det gått ännu ett år. Tiden bara rinner iväg och det är svårt att fatta att det går så fort. Men det är ockå roligt att summera året lite kort på ett och samma ställe. Bloggen är ju lite som en dagbok, men orka sitta och läsa igenom alla inlägg bara för att få en koll på vad som under föregående år?

Så jag sammanfattar det jag känner är viktigast månad för månad.

JANUARI
Året började sorgligt med att A:s morfar gick bort. Visserligen var han gammal och hade väl levt sitt liv och han saknade nog sin fru väldigt mycket. A:s mormor gick bort 2010. Men det är alltid sorgligt när någon går bort.

Planeringen av vårt bröllop satte fart. Jag köpte klänningen och vi bokade lokal. Jag kämpade på med min viktminskning och uteslöt kolhydraterna helt. Kombinerat med träning så tappades kilona sakta men säkert.

M fyllde två. Vi hade kalas hemma och firade henne. Tyckte redan då att tiden gick fort. Visserligen vet jag att man inte ska jämföra barns utveckling - men i bakhuvudet knagde oron över att vår underbara tjej inte gick. Nu finns det många tvååringar som inte går, men de flesta ställer sig upp och kryper något M inte gjorde.

Sista lördagen januari var jag på bröllopsmässa i Stockholm. Det var så kul att jag kan tänka mig att gå igen, trots att jag redan är gift ;)

FEBRUARI
Min körledare får medalj av kungen! Hon är en sådan fantastisk människa så det är klart värt att ta upp det i min krönika. Med sin lugna subtila dirigeringsstil för hon kören mot höjder vi inte trodde var möjliga. Det kan låta hemskt ibland på sista övningen inför en konsert - men så när det är dags så lyckas hon krama ur oss vårt allra bästa. Vi toppar detta med att ha körhelg på annan ort. Alltid lika trevligt och framför allt effektivt. Oj vad vi lär oss mycket!

Mina föräldrar reser för att hälsa på min lillebror som bor utomlands. Vi dokumenterar första gången M står utan stöd vid vårt soffbort i TV-rummet. Det är en fröjd att se hennes glädje när hon kommer på själv att hon står upp utan att hålla i sig. I mitten av februari sätter vi hop M:s juniorsäng och hon blir stor tjej i stor säng. Det är även nu vi begår det fatala misstaget att inte bara läsa saga i hennes säng, utan även ligger kvar tills hon somnar. Nu nästan ett år senare vägrar hon att somna om vi inte ligger kvar i hennes säng. (Om någon annan lägger henne så går det dock galant att somna ensam!)

Tråcklar på med att försöka få till regelbunden träning och att äta rätt. Jag är stenhård när det kommer till ris, pasta, potatis och bröd. Samt inget godis eller fika förståss. Det går fortfarande neråt :)

MARS
Det här var en av de konstigaste månaderna i mitt liv. M får tid för magnetkameraundersökning. Jag ser svaret på måndagen och världen svartnar. Läkaren misstänker att hon har ett ganska allvarligt syndrom, men det är så ovanligt att han inte är 100% säker. Dock är det helt klart att allt inte är som det ska med hennes hjärna. Måndagen är vi som i dvala och bestämmer oss för att avvakta tills vi får prata med M:s läkare på barnkliniken för att få reda på vad som händer nu. På tisdag kväll kan jag inte hålla mig längre - jag gör ett grav-test som visar sig positivt. Både jag och A har svårt att förhålla oss till våra känslor. Eftersom det ev. syndromet som M har är ärftligt är en ny graviditet långt ifrån enbart en glad nyhet. Dessutom hade vi ju precis bestämt att vi skulle lägga syskonförsök på is och ta våren som den kom med planering och genomförande av bröllop.

I slutet av mars har vi tid på barnmottagningen. M:s bilder skickas till Uppsala för att bedömas av neuroradiologer samt barngenetiker.

APRIL
Någon av de första dagarna i april ringer barngeneterikern från UAS och berättar att M inte har något syndrom och att hennes tillstånd därmed inte är ärftligt. Vi bestämmer dock att jag ska ringa till specialistmödravården och be om extra ultraljud för att följa upp att bebisens hjärna utvecklas som den ska. Vi får säga hejdå till M:s sjukgymnast på barnhabiliteringen och lär känna ett nytt team på Handikappcentrum.

Helgen före påsk får jag besök av en tjej som jag inte träffat på 17 år! Vi reste med Up With People tillsammans under ett år, och nu bor och jobbar hon i Norge. En helg full av minnen, skratt och skapande av nya minnen. Så otroligt roligt. Häftigt att man kan ses igen efter så många år och så märks det inte att man inte haft kontakt på nästan 20 år. Vi tog bara vid där vi slutade.

Påsken firade vi hemma hos mina föräldrar med A:s pappa på långfredagen och A:s mamma på påskafton. Jag lyckades bli matförgiftat på fredagen och låg med huvdet i toastolen hela natten. Ingen rolig upplevelse för mig. Får väl se det som fobi-träning.

MAJ
Började maj med att prova bröllopsklänningen. Var lite orolig för att den inte skulle passa, men kombinationen av att jag tappat 6 kilo från januari till mars med att jag blev gravid gjorde att klänningen satt som den gjorde vid köptillfället på bröllopsdagen. Som tur var svällde jag inte ut särskilt mycket under de första 17 veckorna av graviditeten. Så istället för att se hur mycket vi skulle sy in och upp - blev det bara sy upp på längden som gällde, samt en justering av underkjolen som innehöll alldeles för mycket tyll.

7 maj hade jag precis duschat, klätt mig och ätit frukost när det lät förfärligt illa utanför mitt hus. Först fattade jag ingenting och sen gick det upp ett ljus. Mina goa fina vänner kom och rövade bort mig för min "sista" dag i frihet. Möhippan var alldeles underbar och helt klart en av de roligaste och härligaste dagarna i mitt liv. TACK, alla ni som planerade och genomförde dagen tillsammans med mig!

Vi hade bröllopssamtal med domprosten och planerade musiken i kyrkan med min körledare som lägligt hade tjänstgöring på vår bröllopsdag. Tänk att det finns så mycket vacker och häftig musik som lämpar sig för bröllop!

Maj är annars totalproppat med bröllopsförberedelser. Menyn provsmakas och sätts, vi bestämmer bordsplacering och allt annat "pyssel" runt i kring. Det är mycket att komma ihåg och stå i, men samtidigt som det är jobbigt så är det otroligt roligt. Men det hade inte blivit lika bra om vi inte hade haft hjälp av vår bröllopskoodinator L. Ovärdeligt att ha någon som håller koll på detaljerna åt en! Vi träffar även P vår fotograf och kikar runt på tänkbara fotoplatser. Det känns jättebra!

Vi hinner även med att ha konsert i Nora med kören där det är jättevarmt och jag nästan svimmar i slutet, så jag får gå och sätta mig. A och jag firar våra mammor på morsdag med en gemensam lunch för dem bägge.

JUNI
Vi gifter oss! Det är helt fantastiskt och kan inte beskrivas. En sådan underbar dag tillsammans med våra nära och kära. Allting klaffar och vi får verkligen vårt drömbröllop! Tack till alla som var med - oavsett om du/ni var med och hjälpte till en massa eller om du/ni "bara" var med som gäster. Utan allas närvaro hade det inte blivit samma sak!

Midsommar firar vi i A:s stuga som vanligt. Det är lika traditionsbundet som julafton, eller nästan i alla fall. Både jag och A har svårt att tänka oss midsommar någon annanstans.

Vet man att jag är gravid så syns det, men på jobbet har jag inte gått ut med det ännu, trots att jag redan är i vecka 19. Graviditeten flyter på som den ska och jag har inga besvär. Rutinultraljudet går som smort och det gör även de extra kollerna som jag får gå på.

JULI
Sommaren fortsätter och vi jobbar på. En lördag får vi besök av ännu en gammal vän från Up With People. Hon och hennes man spenderar en lördag tillsammans med oss och vi har jättetrevligt!

I juli är det alltid Power Meet, och jag brukar vilja fly staden. Vi bor rätt illa till - mitt i stråket där alla raggarna ska ta sig till och från sin boendecamping. Att ta sig fram med bil är mer eller mindre omöjligt. Fredagkvällen spenderar vi hos ett par kompisar som bor på samma område som vi- Gångavstånd uppskattas. På lördag morgon startar vi tidigt innan raggarna har vaknat och tar bilen till Bjursås där vi hälsar på E, J och deras flickor. Saknar dem verkligen sedan de flyttade :(

I slutet av juli är det så äntligen dags för semester!!! Som vi har längtat efter långa lata dagar tillsammans med lilla familjen.

AUGUSTI
Semestern fortsätter. Vi hälsar bland annat på min moster och mina kusiner och är borta i 10 dagar. Superskönt att få komma hemifrån och fira semester utan en massa "måsten" som tvätt, disk och städ;)

Under våren och sommaren kämpar M på med en okuvlig vilja och nyfikenhet. Det är lite svårt att säga när hon börjar gå av sig själv och utan stöd, men det är definitivt i sommar som det sker. Hon övervinner även rädslan för annorlunda underlag och går på gräs, visserligen inte barfota för det är fortfarande lite läskigt men hon går själv, utan stöd och för oss är det jättestort!

Bebisen visar sig vara en busig en och vid kontroll hos BM hör vi inga hjärtljud. Jag blir inte orolig eftersom bullen sparkar och lever loppan därinne, men det känns ändå tryggt att åka till förlossningen för att hitta på krabaten. Det tar BM på fl nästan en kvart att hitta hjärtljud med CTG:en men de finns där fasta och fina.

Sista helgen i augusti reser A bort med jobbet och jag har rephelg med kören. Vi pusslar lite och med hjälp från mormor och morfar så funkar det att vi är borta båda två i stort sett hela helgen. Den här helgen har vi även en liten återträff några tjejer som gick grundskolan tillsammans. Kul att ses efter så många år och att se att vi har lika trevligt nu som då. Hoppas verkligen att det blir en liknande träff igen nästa år!

SEPTEMBER
M fortstätter att ta stora kliv framåt i sin motoriska utveckling och klättrar upp i sin trip-trap själv under denna månad.

Jag och A firar vår sjätte förlovningsdag. Vi är visserligen gifta nu - men anser att alla jubileum är värda att uppmärksammas. Det är mysigt att ha några dagar på året när vi visar varandra lite extra uppskattning. Vi har kommit överens om att inte köpa presenter längre, men en god middag är ju aldrig fel!

Vi köper ny barnvagn från blocket, hälsar på M och M i deras nya hus med deras nya bebis.

A:s pappa förlorar sin livskamrat när E ger upp i kampen mot sin cancer. Hon har inte kännt till den så länge och har kämpat tappert hela sommaren. Men nu har sjukdomen blivit hennes överman och hon väljer bort vidare behandling. E lämnar ett stort tomrum efter sig och är saknad av oss alla.

Jag och A tror/halvhoppas att bebisen i magen är en tjej. När det är åtta veckor kvar innan BF drömmer jag att jag får en pojke. (Motsvarande sak hände när vi väntade M - men då trodde vi att det var en kille i magen - jag drömde om en tjej och ut kom en tjej!)

Våra vänner har välsignelse för sin son -som de nästan förlorade när han föddes. Eftersom de nöddöpte honom på sjukhuset fick det bli en dopgudstjänst utan själva dopet för nära och kära. Det är en fin tillställning där i alla fall jag känner att livet har vunnit över döden - i alla fall den här gången!

Bland det sista jag gör i september är att avgå från körens styrelse. jag har sjungit i kören sen 1997 och suttit i styrelsen sen 1999. Så med barn nr 2 på väg kändes det som rätt beslut. Men jag saknar det massor.

OKTOBER
Det närmar sig med stormsteg. Jag börjar känna mig stor och tung och foglossingen besvärar mer och mer. jag hade planerat att jobba heltid oktober ut, men blir sjukskriven 25% från den 13:e. Jag går hem två timmar tidigare varje dag och de timmarna är guld värda. Jag kommer hem, lägger mig på soffan och gör ingenting. Sen hämtar jag M hos morfar och vi går hem och lagar kvällsmat och jag orkar vara med henne!

Jag och A åker på weekendresa till Norrköping, en bröllopspresent från min faster med familj. Fredag kvällen bjuder på ljuvlig italiensk mat på Papa Grappa. Lördagen tillbringas till större delen i Linköping med vänner, shoppar och äter lunch. Kvällen spenderas på hotellrummet, med en massa gotta och film på tv:n. Vi hade tänkt gå på bio med hoppade över det. Vi kommer överens om att försöka få till i alla fall en liknande övernattning om året, i alla fall så länge som morfmor och morfar orkar vara barnvakt ;)

Oktober som för mig annars är en ganska kul månad tack vare min födelsedag (gillar att fylla år - inte att bli äldre) är i år en sorglig månad. Den här gången är det på min sida släkten som cancern vinnern. Min fasters man går bort efter att ha kämpat hårt in i det sista. Bara ett par dagar innan hans bortgång tror läkarna att det finns en liten chans att det ska gå vägen. Men trots J:s kamp så tar livet slut.

J:s begravning är på torsdag och E:s minnesstund är på lördag samma vecka. Vi kör fram och tillbaka till Köpenhamn för att närvara på begravningen och hinna hem till minnesstunden. Ingen höjdare när man är höggravid men jag får ok från BM att åka.

Bebisen busar för fullt och när jag är hos BM för vanlig kontroll tycker hon att bebisen fortfarande ligger på tvären. I vecka 37+0 får jag komma till förlossningen för lägeskontroll och ev. vändningsförsök. Under eftermiddagen dagen innan bökas det något förfärligt i magen och jag får bekräftat på lägeskontrollen att huvudet numera är placerat nedåt.

NOVEMBER
Jag är föräldraledig från den 1:a. Går hemma på dagarna och plockar och pysslar och förbereder mig och oss på att det snart ska komma en liten och bo hos oss. Är väldigt trött och orkar inte så mycket. I väntan på att bebis ska komma så fixar jag håret, naglarna och ansiktet, shoppar med mamma och passar på att äta lunch med A och K.

Vi firar våra pappor med lunch på restaurang i Örebro och fika efterråt hos A:s bror. BF kommer och passerar. Träffar min BM för sista gången och bokar tid för överburenhetskontroll på förlossningen. Så kommer äntligen den 26 november och i raketfart kommer F till oss. jag har ynnesten att under ett och samma år få uppleva både ett drömbröllop och en drömförlossning.

DECEMBER
Vi är hemma alla fyra i två veckor och det blir en speciell dag när M går tillbaka till dagis igen och det råkar vara Luciafirande just denna dag. M går också på sitt första besök hos tandläkaren där hon får beröm. A jobbar i två veckor och sen är det jul. Vi firar hemma hos oss för första gången. Det är vår lilla familj med mormor, morfar och farfar. Vi träffar farmor och A:s brors familj på annandagen. De sista dagarna på året spenderar vi i en liten bubbla av familjeliv. Tyvärr är det ingen vidare snövinter i år. Julen är grönare och varmare än på länge. Nyårsafton firar vi tillsammans med våra vänner och när jag summerar det här året så kan jag konstatera att trots de sorger som drabbat oss, så har vi haft väldigt mycket glädje och lycka i våra liv. Allt blev kanske inte som vi tänkt oss, men det blev bra ändå. En del saker går inte att ändra på, andra finns det hopp för under 2012.

Jag har under flera år låtit bli att avlägga nyårlöften eftersom de tenderar att bli något man håller de första veckorna på det nya året. Men i år har jag bestämt mig för att avlägga ett löfte till mig själv. Jag vill under året som kommer vara sann mot mig själv. Jag ska göra mitt bästa för att fatta rätt beslut, så att jag lever det liv jag vill leva, på ett sådant sätt att det gör att jag och min familj mår bra. Därmed måste jag rensa ut det gamla och sortera in det nya. Så det är vad jag ska göra under 2012 - rensa och röja!