vill inte, vill inte, vill vill inte, vill inte

Idag var det sista dagen. En helt underbar dag som bjöd på promenad till förskolan och sen vidare ner på stan. Frukost på Nya Hattfabriken med världens (jo jag lovar, VÄRLDENS) godaste müsli! Sen häng på stan och lunch med L och E innan vi promenerade tillbaka hem och hämtade tjejerna för en eftermiddag på Mickis. Vidare därifrån till mamma och pappa som firade bröllopsdag och bjöd på god mat och bubbel. Hem, lägga två övertrötta men underbara barn och så lite soffhäng innan sova.

Det har funnits tillfällen under de senaste 16 månaderna som jag bara känt TA MIG HÄRIFRÅN!!! Låt mig slippa, jag orkar inte, jag vill inte! Men det är enstaka tillfällen, och sådana tillfällen förekommer nog i allas liv då och då, eller hur? Men de allra flesta stunderna har varit underbara. Jag har världens mysigaste ungar - alla kategorier! Jag älskar att få tillbringa mina dagar med dem. Sen önskar jag att det fanns fler tillfällen när jag kunde ägna mig åt ett barn i taget och ge det barnet 100% uppmärksamhet. Det är stor skillnad att vara föräldraledig med ett barn och flera. Första barnet fick ju odelat uppmärksamhet 24/7, andra barnet får ynka 15 timmar i veckan. Timmar då det ibland funnits en gnutta dåligt samvete över att jag "lämnat bort" mitt äldsta barn. Fast jag egentligen vet att hon har det jättebra, får hänga med sina kompisar och lära sig massor av bra saker.

Jag har även haft förmånen att vara föräldraledig samtidigt som ett gäng andra härliga människor har varit daglediga. De har naturligtvis bidragit till att den här tiden har varit så underbar. Utan vuxet sällskap i olika former så hade jag förmodligen inte känt att det var lika kluvet att börja jobba igen. För det ska självklart bli lite kul att börja också, inte bara ledsamt. Det kommer att hända en mängd spännande saker på jobbet nu under våren, och jag vet ju att det är en bransch där det sker ständig utveckling hela tiden.

Fast i kväll behöver jag nog få deppa ihop lite. Ska ta och titta på lite "gråt-TV" i form av Sofias änglar, så får jag en legitim anledning att gråta lite, för att vakna förväntansfull till en första arbetsdag i morgon.

 Dagens frukostsällskap. 

 En trött liten kille som absolut INTE skulle ligga ner och sova. 

(han lade sig ner strax efter att jag tog kortet)

Jag kan inte fatta att jag inte ska få tillbringa hela dagarna med den här charmören... :(