Malva har blivit erbjuden dagisplats. Och jag inser att plötsligt att hon blivit stor! Nu är det ju ett tag kvar innan hon börjar, inte förrän i augusti är det inskolning. Men i min hjärna så har poletten trillat ner och det är med vemod-blandad glädje som jag skickar in lappen som tackar ja till platsen. Det är första (men inte sista) gången som jag måste släppa taget om henne en smula, och jag kommer förhoppningsvis att bli bättre på det vartefter tiden går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar