Men så här på dagen D måste jag få klaga lite, även om jag tillhör skaran som inte har det lika jobbigt som många andra.
- Det är TUNGT nu! Hade jag inte vetat att det var timmar/dagar kvar hade jag nog köpt mig ett stödbälte som hjälper till att hålla upp magen.
- Halsbränna är inte att leka med! Jag har aldrig halsbränna annars. Nu kan jag knappt sitta utan att tårarna rinner och jag hostar och det bränner i bröstkorgen och... ja kom nu bebis!
- Jag är trött och orkeslös. Hatar att känna mig så här. För det gör även att jag är superlättirriterad. Jag är ju vansinnigt lat i vanliga fall, men det är skillnad. Nu VILL jag göra saker, men orkar inte! Hatar detta tillstånd.
- Att hosta är livsfarligt. Trots att jag nyss varit på toa så står bebisens huvud nu så lågt att jag läcker. Tack käre värld att det finns inkontinensskydd. Ja, knipövningar är a och o - men de hjälper INTE just nu.
- Nej, jag vet fortfarande inte vilket kön det är på barnet. Vissa verkar tro att bara för att dagen D är här så har jag fått någon uppenbarelse. Jag tror på ett och hoppas på det andra. Oavsett vilket det blir så älskar jag redan bebisen och vill att den kommer nuuuuu!
- Hatar denna ambivalens. Älskar när bebis rör sig, för det innebär att den lever och mår bra. Men hatar att den verkar tro att den ska kunna dyka ut genom att ta spjärn mot mina revben med fötterna och trycka sig ut på det sättet. Hörru bebis - du måste bestämma dig för att det är nu är det dags - och komma överens med livmodern om att nu kör vi, OK?
- Fördelar? Jo, en faktiskt - foglossningen är bättre! Verkar nästan som att bebisens huvud fixerar fogarna så att det inte gör lika ont längre. Vilket gör att jag glömmer bort mig och traskar på lite snabbare än förut - och då kommer sammandragningarna istället. Inte smärtsamt, men obehagligt och tröttsamt ;)
Så det finns väl bara en sak att säga: Kom nu älskade barn!
Åh, vad spännande att det snart är dags! Man får klaga även om andra har det värre. Det finns alltid dem som har det värre! Hoppas bebisen kommer ut snart och att allt går som en dans! Tänker på dig varje dag! Kram
SvaraRaderahaha åh vad jag känner igen mig i berättelserna speciellt i den om bebisens rörelser! jag och bebis brukar låssas att vi håller tass, eller jag säger till bebisens pappa när foten är halvt ute (ser det ut som) att nu håller jag tass med bebis :D och jag älskar oxå att vara gravid men som sagt nu får den gärna komma ut och kan tänka mig att känslan är ännu större när man är som du på den stora dagen...
SvaraRaderaappropå det där om du vet om det är en kille eller tjej .. shit hur många gånger orkar en och samma människa fråga? Tror det är precis som du säger att de tror att man fått någon konstig uppenbarelse ....
Gumman, man måste få klaga, det är enda sättet att överleva när det känns tungt. Skönt att foglossningen är bättre men förstår att det är jobbigt att bära runt på den tyngden.
SvaraRaderaOm bäsen inte har tittat ut när jag är tillbaka så ska jag komma och mysa med dig och underhålla dig! Men jag hoppas för din skull att den kommer ut den här veckan! KRAM
Väntar förväntansfullt på din bebis jag oxå! Förhoppningsvis så vill hon/han titta ut snart.
SvaraRaderaI hear you girl! Jag vet precis hur det är och du får klaga hur mycket du vill. Du minns kanske hur knäckt jag var mot slutet med Arvid. Hahaha... Men snart är bebisen hos er. Och då är det ju värt all väntan. Men visst sjutton är det tungt.
SvaraRadera