Vår (än så länge namnlöse) Lillprins är en liten snuttis, som gärna snuttar sig igenom nätterna vid mammas bröst. (Något mammas bröst inte gillar men mer om det om en stund.) Även dagtid är det bäst att vara nära mamma eller pappa, så att lägga honom ifrån sig för att göra något vettigt är knappt att tänka på. Därför blir det inte så mycket uppdateringar på FB och här, men jag gör mitt bästa. Förlossningsberättelsen är på gång, men jag vill läsa igenom den ett par gånger till innan jag lägger ut den.
Vi var kvar på BB en natt, sen ville jag hem och M ville ha hem sin mamma och sin bebis. Så efter ett extra blodprov för att se att han inte var för gul så fick vi klartecken för att åka hem. Vi är mest hemma och myser. Nätterna är sisådär. M vaknar av att LP gråter och så börjar hon gråta och somnar inte om på 2 timmar... Inte blir det lättare av att hon gråter efter mamma och jag är fullt upptagen med att amma lillebror. Men A tar henne och har en ängels tålamod med henne. Jag är så tacksam över att jag inte är ensamstående!
Eftersom vi åkte hem tidigare från BB så fick vi en tid på återbesöksmottagningen igår för ett PKU-test när LP var 48 timmar gammal. Så medan A och M åkte på rehab-bad åkte jag och LP för att ta test och träffa doktorn. Doktorn gav LP en ok-stämpel och vi fick åka hem.
Så kommer vi till det här med amningen.
Jag är amningsvänlig. Dvs, jag tror att amning är bra för bebisen och jag tycker att det är bekvämt att ha maten redo att serveras utan micro, termos eller andra tillbehör. Det är bara att hiva fram ett bröst och klart! Men det är under förutsättning att det funkar som det ska.
Hos oss gör det inte det. Med M hade jag mer eller mindre ont i fyra månader och sen gav jag upp. Nu har jag försökt i 2 dygn och kände att det inte funkade längre. Det gör för ont. Det är inte meningen att tårna ska krulla sig och att man ska gråta varje gång man lägger sitt barn till bröstet. Så i morse ringde jag till amningsmottagningen och fick en tid till eftermiddagen. Barnmorskan jag pratade med i telefon misstänkte att jag kan ha svamp så hon tog odling för både svamp och bakterier. Sen pratade vi om amning i allmänhet och jag fick en massa tips i synnerhet. På fredag får jag svar på om det är svamp eller bakterier och vad jag ska göra för att bli av med det och förhoppningsvis försvinner även smärtan, så att jag och LP kan få njuta av amningen.
Skönt att vara hemma.
SvaraRaderaÅh detta med amning. Det gör ju så satans ont i början. Ajajaj. Och precis som LP var Arvid galen i att snutta i början. Även Elsa men då gick det sådär med amningen så då var det mer kamp och kämpa. Arvid fattade tricket och efter den första veckan funkade det. Bra att du varit hos amningshjälpen och tagit prover. Det ska ju inte vara en kamp där det gör ont etc. Hoppas att LP fattar hur man ska äta för att det inte ska göra ont (om det är ett problem) och att du slipper svamp etc. Har du någon kräm eller annat till bröstvårtorna? Brukar underlätta. Jag hade det med Elsa vet jag och det hjälpte väldigt fort. Har du testat xylocain som bedövar och som man kan använda vid amning?
Lycka till vännen, hoppas amningen löser sig på ett eller annat sätt och att ni kan börja njuta.
Inte lätt heller att M vaknar och är ledsen. Kämpa på.
Många kramar
Ajajaj!! Jag hade jätteproblem mitt ena bröst vid amning. Tror det berodde på att jag från min sjukhustid hade massa rör och skit i armvecket och därför ej kunde hålla E ordenligt intill mig vid amning. Jag fick ett sår, så att jag liksom kunde lyfta på ena bröstvårtan lite... Jag grät och typ skrek varje amning på det bröstet. Så, jag förstår din smärta. För mig hjälpte dock ett såntdär bröstvårtsskydd i silikon från apoteket, det trodde jag ju aldrig först! Hoppas du med får till det snart och får hjälp med vad det kan vara. Som du skriver är det ju förbannat smidigt att amma!
SvaraRaderaVad tråkigt med amningen. Jag hoppas att det löser sig och att det fungerar bättre framöver. Min vän Anna som också fick barn i november gjorde ett svamptest i förrgår eftersom det är samma sak för henne (är det vanligare under vinterhalvåret? Jag har inte hört talas om det innan och nu är det två på en gång...). Det blir ju inte lättare av att M är ledsen och vill ha sin mamma. Jag skickar en styrkekram och hoppas att det snabbt vänder och går åt rätt håll. Puss!
SvaraRaderaDet gör så jäkla ont!! Kämpa på men inte för mycket...det är inte värt det. Du känner själv när det är dags att ge upp, det ska ingen annan bestämma åt dig. Kram
SvaraRadera