Läggningsrutinerna har gått åt fanders. Det tar 1,5 timme varje gång. Visserligen gråter inte M så länge jag är i rummet, men jag så fort jag går ut gråter hon tröstlöst och kryper till slut ur sängen. Så jag går in tröstar, nattar om sätter mig på golvet igen.
Ska jag ändå vara i hennes rum medan hon somnar kan jag lika gärna ligga i hennes säng. Blir ju mycket bekvämare för mig plus att hon somnar mycket snabbare. I kväll är jag inte hemma vid läggningsdags. Får se om det går bättre för A. Han ska testa att bara lägga henne och gå ut ur rummet - som morfar och mormor gör.
Jag får ägna dagen till att komma på en annan strategi än den vi haft nu. Funderar på alternativet att inte läsa sagan och dricka vällingen i sängen... samt att kanske låta M bada innan läggdags för att trötta ut henne ordentligt. Vi får se hur det går i kväll, men någon ändring måste ju till så mycket vet jag.
Stackar M, det kan inte vara lätt när man inte vill vara ensam, och stackars er det blir ju jobbigt i längden när det tar tid.
SvaraRaderaDet kanske funkar bra med att bara gå ut, vem vet? Jag håller tummarna =0)
Jag tror att sånt där går i perioder och att det beror på att de utvecklas i perioder. Min Agnes (2,5 år) är hopplös att lägga på kvällarna just nu också. Vi har kapitulerat och numera går vi och lägger oss alla tre samtidigt...kl. 22.... Hoppas att det löser sig för er snart! Petra G
SvaraRaderaÅh, vad jobbigt! Det är ju så skönt när man känner att det iaf går lite åt rätt håll. typiskt!
SvaraRaderaHoppas på bättre tider snart och att ni kommer på ett nytt och bättre sätt!