Fredagar innebär som vanligt att M är hemma med mig och F. A är fortfarande superförkyld, så jag ville hitta på en aktivitet som förde oss hemifrån en bra stund, så att A fick vila i fred. Resultatet blev att jag packade ihop barnen samt mormor och morfar och hälsade på bekanta till dem som har en liten son som är exakt en månad yngre än F. ( Ja, de bekanta är mer i min ålder än i mina föräldrars...)
Vi åkte tvärs över hela stan och sedan fortsatte vi rakt ut på landet i 20 minuter till. Vi hade en jättetrevlig dag med lunch och fika och de bor jättefint och jag kan definitivt se hur härligt det är på sommaren med åkrar och gröna hagar runt omkring den stora tomten som kantas av träd. MEN jag är så fascinerad av att det finns människor som vill bo så långt från stan! För mig skulle det vara döden. Tur att vi är olika! A brukar skämta och säga att jag får lappsjuka efter en helg i stugan. Det värsta är att det är mer sanning i det än vad han tror. Jag tycker att det är jättemysigt att vara i stugan en helg, eller till och med en vecka på sommaren. Men det är bara för att jag vet att jag får åka tillbaka till stan sen. Men jag tror inte att jag skulle klara av att bo i stugan permanent. Tur att jag slipper ;) Men en utflykt till landet som idag, det gillar jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar