sånt man läser

Jag läser ganska mycket. Har alltid gjort. När jag var liten låste jag in mig på toaletten för att få läsa i fred och jag kunde streckläsa böcker utan problem. Som vuxen hittar jag inte alltid tiden till att läsa allt jag vill, eller orken för den delen. Nu har jag dock hittat världens bästa app på mobilen. Med hjälp av den kan jag låna e-böcker på bibblan och vips har jag boken i mobilen under 30 dagar. Perfekt, för nu kan jag läsa precis överallt, mobilen följer ju oftare med i väskan än vad boken gör ;)

Förutom böcker så läser jag ett gäng bloggar. Vissa läser jag varje dag, andra läser jag lite mer sporadiskt när andan faller på. Väldigt många bloggar handlar om hälsa och träning (ironiskt med tanke på att jag inte tränar själv...) men jag inbillar mig och hoppas att jag på det sättet blir inspirerad till att äntligen ta tag i mig själv. Andra bloggar skrivs av mina vänner, och de ger mig en inblick i deras vardag, trots att jag inte kan vara närvarande fysiskt. Och så finns det "mamma-bloggar" som skrivs av kvinnor i liknande situation som min egen, alltså att de förutom allt det där andra även är mammor. Sen läser jag självklart även bloggar som inte har med något av dessa av göra men jag har halkat in på dem av tillfällighet och hängt mig kvar.

För ett par dagar sedan halkade jag in på www.taxilandet.com jag har ännu inte hunnit/orkat läsa så mycket. Det är en blogg skriven till en dotter av en döende mamma. Ja, det skär i hjärtat, men jag kan inte låta bli att läsa, för tanken på att skriva en blogg till sitt barn, som hon kan läsa när man själv inte finns där är så vacker. Sen skriver hon bra också.

I mobilen läser jag för tillfället "Varför gråter inte Emma?"  berättelsen om morden i Arboga för ett par år sedan.

Båda läsningarna är sorgliga och jobbiga. Men i natt slog det mig att det finns en mening med att jag läser dem just nu. När klockan är mellan 3 och 4 på morgonen och båda barnen har varit klarvakna  sedan tolv, då är det svårt att känna glädje över föräldraskapet. Men någonstans där i mörkret, kunde jag tack vare min läsupplevelse känna en otrolig tacksamhet över att jag får vara så in i bängen trött på grund av två små underbara barn. Tacksamhet över att vi har en  framtid tillsammans. Jag och dessa två små liv som jag älskar så mycket att det gör ont i hjärtat.