1. Berätta om dig själv.

Tja, vad ska jag skriva i detta första inlägg? Egentligen finns det väl inte så mycket att tillägga till det som redan står i bloggen. Den här bloggen är ju mer eller mindre som en dagbok, det är inte mycket jag utelämnar. Så jag tror att ni känner mig ganska väl vid det här laget om ni följt bloggen ett tag.

Jag fyllde 40 i år, men de flesta dagar känner jag mig mer som 27 kanske? Fast det är klart, det finns dagar när jag känner mig som närmare 80...
Jag är dotter, syster, mamma, fru och så Bara jag. Att vara dotter och syster har i och för sig blivit mer och mer sällan, fru har jag inte varit så länge och Bara jag får stå tillbaka för mamman väldigt ofta på sista tiden. Men det är ju så det är när barnen är små och de allra flesta dagar så är det inget annat jag hellre vill än att vara mamma.

För att orka vara en bra fru och mamma så kräver Bara jag lite underhåll. Mitt sätt att tanka energi,  är att umgås med vänner som jag håller kära. Ett annat sätt att tanka på för mig är att sjunga i kör. Jag har sjungit i kören sen 1997 och där även träffat några av mina bästa vänner. Det är inte alltid som jag är så sugen på att ge mig ut på kvällen och åka iväg till körrepet, men känslan av att stå på en konsert och allt sitter rätt, musiken är stark och vacker. Det är verkligen en lisa för min själ.

Den här bloggen startade jag när jag började min stora viktresa. Resan har blivit längre än jag trodde. En av anledningarna är F. Att bli gravid när man är mitt uppe i en viktminskning är ingen höjdare. Framför allt går man inte ner i vikt av graviditeter. Men nu är F ett år och jag kan knappast skylla på honom längre. Så då återkommer vi till mig. För det är ju mitt eget fel att jag inte nått min drömvikt. Det säger väl ganska mycket om mig. Att veta vad som är bäst för mig själv, men ändå inte riktigt komma till skott och vara snäll mot mig själv. För det är mycket lättare att vara snäll mot andra. Jag har ingen tävlingsinstinkt. Alltså ingen alls! När de flesta andra jag pratar med kan påvisa mängder av olika tillfällen när tävlingsinstinkten hjälpt dem att sträva liiite längre, högre och hårdare, så har jag insett att jag inte har någon. Den typen av driv finns inte i mig. Så jag får hitta andra vägar. Jag vet inte vilka de vägarna är, så jag får jobba på att hitta dem.

Det är ungefär så mycket jag tänker skriva om mig. Är det något mer du vill veta, så fråga på. Ställ frågan i kommentaren så svarar jag.