Min lillebror (som inte är så liten, han är ca 20 cm längre än jag) flyttade utomlands efter gymnasiet. I början trodde nog ingen att det skulle bli längre än studietiden, men med tiden har vi alla fått vänja oss vid att han blivit utlandssvensk.
Som barn bråkade vi mycket och ofta. Vi slogs med knytnävarna och gjorde varandra riktigt illa ett par gånger. Men så växte vi upp och mognade och blev riktigt nära vänner istället.
Jag saknar att inte ha honom i närheten. Att inte kunna ringa närsom, eftersom tidsskillnaden oftast gör att han antingen sover eller är på jobbet. Jag saknar att inte kunna svänga förbi på en kopp kaffe, eller hälsa på varandra en helg. Jag saknar att han inte kan vara med och fira familjehögtider och hänga i stugan under semestern.
Visst, det finns inget som säger att vi hade umgåtts bara för att han bott i Sverige, men sannolikheten är ganska stor och möjligheten hade funnits på ett helt annat sätt än nu.
Därför är glädjen desto större över att han och min svägerska kommer hit och hälsar på under jul. De ska bo hos oss i 10 dagar och vi ska hänga, mysa, baka pepparkakor och lussekatter, göra julgodis och busa i snön.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar