Vi träffades på Valborg för en herrans massa år sen. L kom krypande längs med Stora gatan nere vid Punkt. Hon lyfte på huvudet för att hälsa på M som jag gick med. Nästa gång vi sågs var vi något nyktrare båda två och vi blev vänner. L bodde ensam, jag bodde fortfarande hemma. Vi festade ihop och åkte bla till London tillsammans. Så en dag åkte hon på kryssning och träffade H. Han var från Linköping och det ena ledde till det andra och L flyttade efter kärleken. I samband med att L fick sin första son hamnade vi på olika plan i livet. Jag vet inte riktigt vad som hände, men vi tappade kontakten helt och hållet.
Så gick det några år. Jag kom på mig själv med att sakna L. Så jag chansade. Jag skrev ett brev och avslutade med att skriva min adress och telefonnummer längst ner.
Det tog en eller två dagar och så ringde telefonen. Vi hittade tillbaka till varandra nästan omedelbart och jag är så glad över att L är tillbaka i mitt liv. Det enda tråkiga är att det är ganska långt mellan Vässan och Linkan. Jag saknar möjligheten att träffas över en fika på stan eller att promenera ihop. Ska vi träffas så måste det planeras och åkas. Det är väldigt svårt att hitta datum som passar två väldigt upptagna människor, speciellt som hänsyn måste tas till våra familjer runt i kring. Men vi har en helg inbokad i januari. Vi ska på bröllopsmässa i Stockholm och ska stanna kvar över natten. Det ser jag verkligen fram mot! Ett dygn av tjejsnack - kan det bli bättre?!
Åh vännen! Jag är så glad att vi kom i kontakt igen! Är så glad att du finns i mitt liv! Och är så glad att du valde att skriva om mig ♥.
SvaraRaderaDet är precis som du säger...en promenad, en fika, en snabbträff, det är ju sånt man saknar!
Men dejten i januari ska bli så skoj!
Har skickat iväg ett mess till Louise ang hotellet så jag hoppas att vi får svar snart...
Vi kommer att vara vänner för livet, det kan du lita på från mitt håll iaf!
Puss & Kram min vän ♥