Dag 28: Första av många sista

Idag är det sista dagen på vecka 4. Det går fortfarande över förväntan bra. Motivationen är på topp och det var inga som helst problem att tacka nej till fika idag när vi var och grattade W på 10-års dagen. Eller rättare sagt. Det är ju ingen fråga om att tacka nej. Jag äter ju helt enkelt inte, så varför skulle jag fika? Bullarna såg visserligen ut att vara "to die for" och A bekräftade att de var super, men jag vet vart receptet finns, så jag kan ju baka egna till sen när jag väljer att äta. Jag jobbar på det just nu. Att lära min vanehjärna att jag inte tackar nej och försakar en massa gott här i livet, utan jag väljer att äta eller att inte äta. Jag ska minsann ta kontroll över matmonstret på min vänstra axel och inte låta monstret styra mitt liv. Hädanefter är det jag som bestämmer och väljer. Ingen annan. Förresten så måste jag få säga att thé finns i så många olika underbara smaker. Och man känner verkligen smaken och kan njuta av den ordentligt om man inte äter en massa annat samtidigt. Så vem vet, jag kanske blir thé-konässör på köpet!

I helgen har jag haft på mig min älskade jeans-kjol. Jag köpte den på våren 2008 och jag tog i lite när jag valde storlek, med baktanken om att jag skulle få plats med den då ännu hemliga gravidmagen. Jag mer eller mindre bodde i kjolen sommaren och hösten 2008 och den har använts flitigt under 2009 med. Men nu är det slut. Jag kan numera dra på och av kjolen utan att knäppa upp den, så något kilo till och den hänger inte ens kvar på höfterna. Det är bara att inse att det är tack och bock. Det första klädesplagget (av många) som jag krymper ur. Så det är med sorgblandad glädje som jag lägger kjolen i lådan för "För stora kläder - sälj eller ge bort".

Imorgon börjar femte veckan, och som vanligt inleds den med vägning. Känns dock inte lika spännande som tidigare veckor, för det känns inte som att jag tappat fullt lika mycket den här veckan som tidigare. Vi får se i morgon. Förhoppningsvis är min känsla fel. För att vara nöjd bör vågen visa minus 2 kilo, minst. Annars är jag inte nöjd med resultatet. Den som väntar på något gott....

Här kommer en bild på bullarna jag ska bjuda på nästa gång du kommer hem till mig och jag har bakat J